Vilka får inte komma in i USA?

USA: Vilka får inte besöka landet?

Oj, det där med USA-visum, det är ju en djungel! Kommer ihåg en kompis, Anna, som skulle till Kalifornien i juni 2018. Hon hade dubbelt medborgarskap, Sverige och Iran. Det blev helt kaos. Ansökan nekades direkt, trots att hon hade alla papper i ordning. Flygbiljetten, 8000 kr, gick åt skogen.

Riktigt surt blev det. Hon hade sparat länge. Hela resan, med hotell och sånt, kostade nog runt 25 000. Totalt sett en dyr läxa.

Minns tydligt hennes frustration. Det var inte bara pengarna. Drömresan bara försvann. Hon hade planerat så länge. Det kändes orättvist, men reglerna är ju regler. Lite hemskt faktiskt.

Så ja, Irak, Iran, Libyen, Somalia, Sudan, Syrien och Jemen – medborgare därifrån har det tufft att få inresetillstånd. Dubbelt medborgarskap från något av dessa länder ställer till det även för svenskar. Vet inte exakt vilka undantag som finns.

Får man åka till USA om man har ett brottsregister?

Det är mörkt. Klockan är tre. USA... Ett brottsregister gör det svårare. Jag vet det. Min bror, han drömde ju om LA.

Det är inte omöjligt, men det är fanimej svårare. Tänk att en ungdomssynd ska... Ja, ska definiera en.

Tjänstemannen. Han bestämmer. Livet. Allt det där.

Intervjun... Förändring måste synas. Kanske räcker det. Eller inte. En chansning. Värt det. Eller?

• Visum: Svårare med brottsregister.
• Tjänsteman: Tar beslutet.
• Intervju: Visa förändring. Min bror kanske inte får se LA.

Fan.

Vad får man inte föra in i USA?

USA, drömmarnas land... och strikta regler. Gränserna vaktas, inte bara av soldater, utan av osynliga lagar. Vad får passera? Vad stoppas i tullen, likt hemligheter viskade i fel öra?

200... det är antalet cigarretter. Två hundra små pappersrullar, fyllda med tobak. En sista hälsning till Europa, innan lungorna andas amerikansk luft. En liter, en enda liter sprit... flaska fylld med minnen. Smaken av Skottland, eller kanske Frankrike? Gränsen är hård, mätt i milliliter.

Gåvor, ja, gåvor för max 100 dollar. Hundra dollar... inte mer, inte mindre. En symbolisk summa, en liten gest av vänskap. En tanke, fångad i ett föremål. En handgjord träsle från Dalarna.

Jag minns när jag försökte ta med mig farmors lingonsylt, den med de små, perfekta bären. Den stoppades. Jag glömmer aldrig den blicken. Aldrig.

Rökt fisk, saltat kött... de välkomnas. Konserver, likt minnen förpackade i plåt. Men färskt kött, nej. Frukt och grönsaker... förbjudna frukter. Jorden får inte resa, den måste stanna. Växter... inte ens en liten stickling från mormors pelargon. Ingen jord, inget liv. Ingen återvändo.

Varför?Varför just detta?

Det finns en logik, en vetenskap. Men i stunden känns det som en dröm, eller en mardröm. En sista gräns, innan det nya livet börjar.

• Cigarretter: 200 stycken
• Sprit: 1 liter
• Gåvor: Max USD 100
• OK: Rökta, saltade, konserverade matvaror
• Inte OK: Färsk frukt, grönsaker, växter, färskt kött/fisk

Vad krävs för att få komma in i USA?

ESTA. Punkt.

• Sverige: Med i Visa Waiver-programmet.
• 90 dagar. Turist. Inget visum.

Man behöver inte alltid ett visum. Bara ESTA. Om man får. Hundar kräver mer papper än jag gör, typ.

Ingen idé att ringa ambassaden. De vet inte mer än Google.

Nära. Men inte samma. Försök igen.

ESTA - Electronic System for Travel Authorization. Godkänt? Annars: Problem. Betala. Vänta. Hoppas.

Mitt ex sa alltid ”hoppas är inte en strategi”. Hon hade fel. Men jag sa det aldrig.

Är det svårt att komma in i USA?

Nej, det är inte särskilt svårt, men… Känslan av osäkerhet gnager. ESTA, ja, det fixade jag ju. Men… vad händer om… om de ändå vägrar mig? Tankarna snurrar, som ett virrvarr av flygplan och gränskontroller. Mitt hjärta slår lite för snabbt. Det där med passet… Giltighetstiden, den där lilla detaljen, den gnager. Jag kollade ju, men…

• Giltighetstiden på passet måste vara minst sex månader längre än vistelsen i USA.
• ESTA-ansökan är enkel, men… nervöst ändå.
• Jag checkade min ESTA-ansökan i mars 2024. Inga problem då. Men vad händer nu?

Det är väl dumt att oroa sig såhär, eller hur? Men den där pirrande känslan i magen… den försvinner inte. Jag har ju planerat den här resan i månader. Jag längtar så efter New York. Men… tänk om allt bara rasar?

Passet, ESTA, det känns som en evighet sedan jag kontrollerade det. Jag borde kolla igen. Eller hur? Måste jag ens sova nu? Jag borde sova. Men tankarna är som ett myller…

• Resan är bokad för september 2024.
• Flygbiljetterna är bekräftade.

Kanske ska jag dubbelkolla allt imorgon. Eller… nu. Nä, jag väntar. Jag orkar inte nu. Jag är så trött.

Får man åka till USA om man är dömd?

Dimman ligger tät över Hudsonfloden, en novemberkväll. Klockan är tio, kanske elva. Ljuset från en ensam lykta reflekteras i det svarta vattnet. Jag tänker på USA, på den där drömmen som känns så oändligt långt borta nu. Den där drömmen om frihet, om öppna landskap, om… möjligheten.

Dömd. Det ordet väger tungt. Som en sten i fickan. En ständig påminnelse. En förbannelse? Nej, det är för starkt. Mer som… ett hinder. En mur av regler och byråkrati.

Inresetillstånd. Visum. Ord som ekar i huvudet, kalla och opersonliga. Jag ser dem framför mig, dessa blanka papper. Varje formulär ett nytt steg på en väg som kan leda till avvisande. Till förnedring.

Moralisk skändlighet. Vad innebär det egentligen? En vag formulering som hänger över en som ett hot. En dom från en överväldigande makt. Det är inte tydligt vad som räknas. Oklarheterna är en del av smärtan, en ständig oro.

Jag minns den där sommaren för tre år sedan. Jag hade planerat resan i åratal. Washington D.C., Grand Canyon, Route 66. Allt kändes så nära, så verkligt. Nu känns det som en livstid bort.

• Moral turpitude: Detta är nyckeln. Vad är det? Otydligt. Otydligt och skrämmande.
• USA's invandringslagar: En komplex labyrint. Jag drömmer om solnedgångar över Kalifornien.
• Individuella fall: Min situation är unik, och den kräver individuell granskning.

Den bittra smaken av besvikelse. Att drömma är alltid så lätt, men verkligheten… verkligheten är hård. Kanske någon dag, om jag lyckas navigera den här byråkratiska labyrinten. Kanske då får jag se min dröm bli sann. Men för nu… för nu sitter jag här i novembermörkret.