När började dricks beskattas i USA?

När började dricks beskattas i USA? Historien bakom TEFRA

Att förstå reglerna kring dricks underlättar hanteringen av reskassan och minskar risken för oväntade felsteg. Genom att utforska utvecklingen av när började dricks beskattas i usa får resenärer en djupare insikt i landets ekonomiska struktur och slipper drabbas av missförstånd på plats.

När började dricks beskattas i USA?

Dricks började beskattas på federal nivå i USA år 1982 genom en lag som kallas Tax Equity and Fiscal Responsibility Act, ofta förkortad som TEFRA.^[1] Denna lag infördes för att råda bot på skatteundandragande inom servicebranschen, där en stor del av servitörers och servitrisers inkomster tidigare utgjordes av kontantdricks som sällan redovisades. Innan dess var dricks tekniskt sett också skattepliktigt som inkomst enligt skattemyndigheterna, men det saknades effektiva verktyg och krav för att säkerställa att arbetstagare faktiskt rapporterade in dessa belopp.

Bakgrunden till TEFRA-lagen från 1982

Under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet uppskattade den federala skattemyndigheten att en övervägande majoritet av all kontantdricks som betalades ut på restauranger och hotell aldrig dök upp i deklarationerna. Detta skapade ett stort skattebortfall för staten. För att råda bod på detta krävde tefra lagen dricks usa att restauranger med mer än tio anställda skulle börja rapportera uppskattad dricks baserat på sin totala försäljning. Om de anställda rapporterade mindre dricks än åtta procent av restaurangens totala försäljning, var restaurangen skyldig att fördela skillnaden som rapporterad inkomst bland personalen.

Det här var en stor förändring för branschen. Många anställda upplevde den nya lagstiftningen som ett hårt slag mot den dagliga ekonomin eftersom dricksen plötsligt drogs in i det formella skattesystemet. Det tog tid för både arbetsgivare och arbetstagare att anpassa sig till de nya rutinerna för skatteredovisning.

Hur fungerar skatt på dricks i USA i dag?

I dagens amerikanska samhälle är i princip all dricks strikt skattepliktig, oavsett om den betalas med kontanter eller via betalkort. Digitaliseringen har gjort det betydligt enklare för skattemyndigheten att spåra transaktionerna, eftersom kortdricks automatiskt registreras i restaurangens eller verksamhetens kassa- och lönesystem.

Arbetstagare är enligt lag skyldiga att rapportera sin kontantdricks till arbetsgivaren varje månad om den överstiger ett visst belopp, vanligtvis tjugo dollar per månad. Arbetsgivaren drar sedan av skatter för både inkomstskatt och sociala avgifter (FICA) direkt på lönen. Om dricksen inte rapporteras korrekt riskerar den anställda böter eller revision från skattemyndigheten.

Det finns också en distinktion i vissa delstater kring så kallad tip credit, där arbetsgivare tillåts betala en lägre grundlön till personal som tar emot dricks, under förutsättning att dricksen tillsammans med grundlönen uppnår den lagstadgade minimilönen. Om du vill veta mer om hur hur fungerar dricks skatt i usa eller om dricksen inte räcker till för att nå upp till minimilönen, måste arbetsgivaren kompensera mellanskillnaden.

Jämförelse av dricksbeskattning före och efter 1982

Innan TEFRA-lagen infördes såg skattereglerna och efterlevnaden kring dricks i USA helt annorlunda ut jämfört med i dag.

Före 1982 (Före TEFRA)

Byggde nästan enbart på att individer självmant redovisade kontanter

Dricks betalades i huvudsak med fysiska kontanter

Minimal kontroll från skattemyndigheten på restaurangnivå

Mycket höga mörkertal och omfattande skatteflykt

Efter 1982 (Med TEFRA)

Obligatorisk rapportering via arbetsgivare baserad på försäljning

Digitala betalningar och kortdricks dominerar transaktionerna

Hårdare krav på företag att spåra och fördela dricks

Avsevärt minskat skattebortfall för staten

Johans erfarenhet av dricksredovisning på restaurang

Johan arbetade som servitör på en hektisk restaurang i Chicago och fick en stor del av sin dagliga inkomst genom dricks från gästerna.

Under sina första månader på jobbet slarvade han med att rapportera in den kontanta dricksen till lönekontoret, eftersom han trodde att det inte spelade någon större roll.

När restaurangen gjorde en internrevision upptäckte de avvikelser som tvingade Johan att retroaktivt redovisa sina inkomster för att undvika problem med skattemyndigheten.

Därefter började han noggrant registrera varje dricksbelopp i systemet varje kväll, vilket gjorde skattedeklarationen smidig och eliminerade all oro för framtida granskningar.