Får chefen kolla övervakningskameror?

Får chefen verkligen kolla övervakningskamerorna? En granskning av lagar och rättigheter på arbetsplatsen

Övervakningskameror har blivit en allt vanligare syn på arbetsplatser. De motiveras ofta med argument som ökad säkerhet, minskat svinn och effektivare arbetsprocesser. Men hur mycket får egentligen en chef övervaka sina anställda via dessa kameror? Och vad säger lagen om det hela?

Den korta versionen är: det beror på. Låt oss dyka djupare ner i frågan.

Tillståndsplikten – undantaget för offentliga verksamheter

Innan vi gräver i detaljerna är det viktigt att understryka att en arbetsgivare inom offentlig sektor, eller en som utför allmännyttiga uppgifter, behöver tillstånd för kamerabevakning av platser som är öppna för allmänheten. Det kan exempelvis gälla kommunala inrättningar, sjukhus eller kollektivtrafik. Detta krav syftar till att skydda allmänhetens integritet på platser där människor har rätt att vistas utan att övervakas.

Men vad gäller om tillstånd inte krävs?

Bara för att ett företag inte behöver tillstånd för kamerabevakning innebär det inte fri lejd att spela in allt och alla. Även om tillståndsplikten inte gäller, måste all övervakning ske i enlighet med gällande lagstiftning, framför allt dataskyddsförordningen (GDPR) och lagen om kamerabevakning.

GDPR och behovsprincipen: Varför övervakar ni egentligen?

GDPR är central i denna diskussion. Denna förordning ställer höga krav på hur företag får behandla personuppgifter, och bild- och ljudmaterial räknas absolut som personuppgifter. Ett av de viktigaste principerna i GDPR är behovsprincipen. Det innebär att en arbetsgivare bara får övervaka om det finns ett berättigat intresse för det.

Detta berättigade intresse kan exempelvis vara att:

• Förhindra brottslighet: Om det finns en bevisad risk för inbrott, stölder eller våld kan kamerabevakning vara motiverat.
• Säkerställa arbetsmiljön: På arbetsplatser med riskfyllda moment, som lager eller fabriker, kan kameror användas för att övervaka säkerheten.
• Dokumentera händelser: I vissa verksamheter, exempelvis inom vården, kan kameror användas för att dokumentera kritiska händelser och underlätta utredningar.

Proportionalitetsprincipen: Väger nyttan upp intrånget?

Även om ett berättigat intresse finns måste övervakningen vara proportionerlig. Det innebär att nyttan av övervakningen måste vara större än intrånget i de anställdas personliga integritet. En kamera i ett omklädningsrum är exempelvis sällan proportionerlig, medan en kamera vid en kassadisk kan vara det.

Transparens är A och O: Berätta vad ni gör!

Arbetsgivaren måste vara transparent med sin kamerabevakning. De anställda ska tydligt informeras om:

• Var kamerorna är placerade: Varje kamera ska vara tydligt synlig och dess placering ska vara motiverad.
• Syftet med övervakningen: Varför övervakar ni? Vilka problem hoppas ni lösa?
• Hur inspelningarna hanteras: Hur länge sparas materialet? Vem har tillgång till det?
• Rättigheter: De anställda har rätt att få information om vilka uppgifter som behandlas och begära rättelse eller radering.

Viktigt att komma ihåg:

• Fackliga förhandlingar: Ofta är kamerabevakning en fråga som ska förhandlas med facket.
• Kontinuerlig övervakning: Att kontinuerligt sitta och titta på live-bilder är sällan tillåtet och kräver mycket starka skäl.
• Dolda kameror: Är i princip förbjudna, om det inte finns extremt starka skäl och man misstänker grov brottslighet.

Sammanfattningsvis

Chefen får inte “bara” kolla övervakningskamerorna. Det är en fråga om avvägning mellan arbetsgivarens behov och de anställdas rätt till integritet. Genom att följa lagstiftningen, vara transparent och föra en dialog med de anställda kan man skapa en trygg och säker arbetsmiljö utan att göra avkall på personlig integritet. Om man som anställd känner sig orättvist övervakad är det viktigt att ta upp frågan med sin chef, facket eller Datainspektionen.