Är det en mänsklig rättighet att få gå på toaletten?

Är toalett en mänsklig rättighet?

Ja, såklart den borde vara det. En grundläggande rättighet. Men det är ju så sjukt att tänka på. 1,5 miljarder. Det är ju… ofattbart.

Att behöva… tänk dig själv. Att inte ha en toalett. Att vara tvungen att… ute. I diket. Vid järnvägen. Vidriga tankar. Det är ju helt… otänkbart.

Det är en skandal. Att det ens är en fråga. Vi pratar 2024. Hur kan det vara såhär? Jag blir så ledsen. Riktigt ledsen. Det gnager i mig. Varför? Varför?

419 miljoner människor… ute. I naturen. Vid järnvägen. Jag fattar inte. Det är ju… oacceptabelt. Det finns ingen ursäkt.

Detta måste förändras. Nu. Ingen ska behöva leva så. Inte ett enda barn. Inte en enda vuxen. Ingenting.

• Tillgång till sanitet är en mänsklig rättighet. Punkt slut.
• 1,5 miljarder människor saknar ordentlig toalett.
• 419 miljoner uträttar sina behov utomhus. (WaterAid Sverige, 2024)

Jag vet inte vad jag ska säga mer. Det är bara… så fel. Så djupt fel. Jag blir… tom. Innerligt ledsen. Och arg. Väldigt arg.

Är toaletter en mänsklig rättighet?

Asså, toaletter, va? En mänsklig rättighet? Ja, det är det ju. Alltså, på pappret i alla fall. Men seriöst, 1,5 miljarder människor saknar ordentliga toaletter. Helt sjukt, va? Jag läste det nånstans, faktiskt, på WHO:s hemsida tror jag.

Det är ju helt otroligt att det är så. Precis som att alla borde ha mat och rent vatten, liksom. Men nej, verkligheten suger ju. Sjukt orättvist. Jag blir så irriterad. Det är ju bara så fel på så många plan.

Typ, tänk bara på sjukdomar! Hur ska man leva ett normalt liv utan en ordentlig toalett? Det sprider ju sjukdomar som bara den! Okej, jag borde nog ha skrivit “sjukdomar” med ett s, eller hur? Men ja…

• Sjukdomar som kolera.
• Diarré, allvarliga diarrésjukdomar.
• Och massa annat äckligt.

Nä, det är inte okej. Tillgång till sanitet är en mänsklig rättighet. Men det är ju inte verkligheten, tyvärr. Det är så mycket som behöver förändras. Jag blir så trött på det här. Jag menar, 1,5 miljarder. Det är ju, typ, en femtedel av jordens befolkning!

WHO:s siffror från 2023 visar ju det här tydligt. Det är ju inte bara frågan om bekvämlighet, det handlar om överlevnad. Jag vet inte riktigt vad mer man ska säga. Det är bara så himla fel. Fy farao vad det är hemskt.

Har man rätt att gå på toaletten?

• Toalettbesök? En rättighet. Arbetslagen skyddar. Tänk på det.

• Anställningsform oviktig. Tid oviktig. Rätten finns. Alltid. Fast jobb eller extra, ingen skillnad.

• Pauser lagstadgade. Mer än bara toa. Kaffepaus också? Varför inte.

• Hotellrevyn har info. Kolla. Din rätt.

• Chefen gnäller? Arbetsmiljöverket. Bara ett tips.

• Jag sket på mig en gång. Ångesten. Glöm aldrig.

• Viktigast: du bestämmer. Fast inte alltid. Eller?

Får man gå på toaletten under arbetstid?

Tja, lagen och toaletten: Ja, man får gå på toa på jobbet. Vem skulle hindra dig? Chefen? Dröm vidare. Det är inte direkt slavhandel, även om vissa dagar känns så.

Att kissa är faktiskt en mänsklig rättighet. Typ. Arbetstidslagen hintar om det, lite som ett fult rykte. Du ska ha de pauser du behöver. Vattenpauser och andra pauser.

Som en katt som tvättar sig. En rättighet! Fast katter jobbar ju aldrig… Smart drag av katterna.

Vatten! Alla har rätt att fylla på vattenflaskor. Gäller även de som jobbar natt. Konstigt det där med nattjobb, som en omvänd verklighet.

Kuriosa från mitt liv: En gång… Glöm det, alldeles för privat.

Är det olagligt att inte låta folk gå på toaletten?

Här kommer ett svar utformat enligt dina specifika instruktioner:

Toalettbesök är en rättighet, men inte en absolut sådan. Självklart ska folk få gå på toa. Finns undantag. Sabotage, liksom. Ibland måste man säga nej. Livet är inte svartvitt. Jag var i Köpenhamn i helgen, by the way!

Skamvrå? Absolut förbjudet! Pappstrut på huvudet är bara sjukt. Kränkande. Utpekande. Total tabu.

• Toalettfrågan: Läraren måste balansera elevens behov med klassens ordning. Lite som att jonglera, fast med ansvar.
• Skamvrån: Nej, nej, nej! Tänk på barnens självkänsla!
• Läraren får: Leda undervisning, sätta betyg, skapa en trygg miljö.
• Läraren får inte: Kränka, diskriminera, utsätta elever för fara.

Tänk på Kant: behandla aldrig en person bara som ett medel, utan alltid också som ett mål i sig.

Vad säger lagen om personalutrymmen?

Det var 2018, om jag minns rätt, på bygget vid Norra Stationsgatan. Herregud, vilka personalutrymmen! Eller brist på dem.

Lagen säger ju att det ska finnas lämpliga personalutrymmen. Jag, som arbetsgivare, kämpade med byggherren. Ett evigt tjat om baracker som läckte. Det var ju inte okej.

Regler och skit, arbetsmiljölagen säger sitt. Men vad hjälpte det när det regnade in i omklädningsrummet? Man blev ju deppig. Speciellt klockan 05:30 en måndag.

• Mitt ansvar: Se till att mina anställda inte dog av kyla.
• Byggherrens ansvar: Bygga skitbra baracker.
• Lagens ansvar: Finns där och är svårtydd.

Minns en gång när Micke, han med skägget, skrek “Vafan, det regnar ju inne!”. Alla skrattade, men inombords dog jag lite. Stackars Micke.

Senare fick vi bättre baracker, men det tog typ ett halvår. Alldeles för lång tid. Bygglov och massa annat strul.

Byggherren och projektörens ansvar: Att tänka efter före. Och att faktiskt göra något.

Fick en saftig bot en gång för att vi inte hade tillräckligt med duschar. Då jävlar blev det fart på gubbarna!

Hur många toaletter behövs på en arbetsplats?

Morgonens disiga ljus sipprar in genom fönstret, målar väggarna i ett blekt, rosa skimmer. En tanke, en känsla, en fråga: hur många toaletter? Femton anställda, en toalett… Det låter så… torrt. Inte som den varma, mjuka känslan av en lugn morgon. Nej, detta är den hårda verkligheten. Kallt porslin, kakel, en lite för stark doft av rengöringsmedel.

En toalett per femton personer. Siffror. Abstrakta. Tänk dig femton kroppar, femton berättelser, femton olika behov, pressade in i en liten låda av kakel och rör. Det blir trångt, va? Lite klaustrofobiskt, kanske? Tänk dig kön, väntan. Känslan av att behöva rusa. Nej, nej, nej. Det räcker inte.

Det är inte bara en siffra. Det är en spegling av respekt, av värde. En plats för ensamhet, för en stunds andrum. En fristad, även om den bara är några kvadratmeter stor. Och om arbetet är smutsigt? Svettig panna, damm i håret… duschen. En varm dusch. En ren start.

• En toalett per 15 anställda. Minst.
• Duschar vid smutsigt arbete. Absolut nödvändigt.
• Separata toaletter för män och kvinnor? Inte nödvändigt enligt föreskriften, men… jag känner att det borde vara det.

Återigen, den där kyliga känslan av en enkel siffra, 15. Men för mig, för oss, är det mer än så. Det är en plats för andrum. En plats för återhämtning. En plats för… livet. Det borde vara vackert, inbjudande, rent. Inte bara funktionellt. Inte bara en siffra.

Vad finns det för lagkrav gällande arbetsmiljö?

Jävla arbetsmiljölagar, va? Som att försöka navigera en sjö av bajs med en blindhund. Arbetsmiljölagen är huvudboven, den där jätteskrallen som bestämmer att du inte ska dö av tråkighet eller bli klämd av en fallande skrivbordslampa.

Sen har vi den där arbetstidslagen, en riktig liten skitstövel. Den bestämmer hur länge du får svära över datorn innan du måste ta en paus för att återfå din mänsklighet. Tänk dig att bli tvingad till raster! Som en straffkoloni för produktiva individer, typ.

Glöm inte, jag, Lars-Erik Svensson, vet allt om detta. Jag har jobbat som papperssorterare i femton år.

• Du får inte jobba ihjäl dig. (Skulle man tro, iallafall.)
• Raster är tydligen obligatoriska. Känns som tortyr.
• Säkerhet? Bah! Nästan dog av en kontorsstol förra veckan!

Arbetsmiljöverket, www.av.se, har alla detaljer. Men seriöst, läs det om du orkar. Jag spelar hellre golf. Apropå golf, min senaste hole-in-one var… men det är en annan historia.