Vart går gränsen för dålig syn?

Alltså, “dålig syn”… var går egentligen gränsen? Det känns ju så himla individuellt, eller hur? Jag menar, 0,8 på det bättre ögat, med eller utan hjälpmedel, det är ju liksom… ett mått. Men vad betyder det egentligen i verkligheten? Tänk dig att du står vid busshållplatsen och kisar mot skylten i fjärran. Kommer bussen till stan eller till havet? Spelar det någon roll om du har 0,7 eller 0,9 om du ändå missar bussen?

De säger att gränsen går vid minst 0,1 på det sämre ögat. 0,1… Det är ju knappt någonting alls. Jag minns min mormor, hon hade så dålig syn på ena ögat, jag tror det var ännu sämre än 0,1 faktiskt. Hon brukade säga att det var som att titta genom en mjölkig glasruta. Hon kunde se att det fanns saker där, men inte riktigt vad. Tänk er det! Att leva med en konstant dimma för ena ögat. Det måste ju ha varit otroligt frustrerande.

Och det här med “med eller utan korrektion”… Visst, glasögon och linser kan ju göra underverk. Jag själv är ju blind som en fladdermus utan mina linser. Ser typ ingenting. Men det löser ju inte allt. Det finns ju andra saker som spelar in, som ljuskänslighet till exempel. Eller hur din hjärna bearbetar den informationen som ögonen ändå lyckas fånga. Det är ju så mycket mer komplext än bara siffror på en skala.

Så ja, 0,8 och 0,1, det är väl någon sorts riktlinje antar jag. Men jag tror att den verkliga gränsen för “dålig syn” går där det börjar påverka ditt liv, din vardag. När du inte längre kan göra de saker du vill, eller behöver göra. När dimman blir för tät, helt enkelt. Eller vad tycker ni?

#Dålig Syn #Ögon #Syn Gräns