Varför har psykiska ohälsan ökat?

Den tysta pandemin: En djupare titt på den ökade psykiska ohälsan

Pandemin skakade om världen på ett sätt få kunde förutse. Utöver de direkta konsekvenserna i form av sjukdom och död, har vi sett en alarmerande ökning av psykisk ohälsa – en “tyst pandemi” som kräver lika mycket uppmärksamhet som den virala. Men att enbart hänvisa till pandemin som orsak är en förenkling. Sanningen är mer komplex och kräver en djupare förståelse av samverkande faktorer.

Visst, pandemin spelade en avgörande roll. Rädslan för infektion, sjukdom och död hos närstående var påtaglig och allestädes närvarande. Karantäner och nedstängningar resulterade i isolering och minskad social kontakt, även om digital kommunikation ökade. Paradoxalt nog förstärkte denna digitalisering känslan av ensamhet för många, då den inte kunde ersätta den genuina, fysiska närvaron och den spontana interaktionen som är så avgörande för vårt välbefinnande.

Den ekonomiska osäkerheten var en annan viktig faktor. Förlust av arbete, minskad inkomst och osäkerhet kring framtiden skapade en enorm stress för många individer och familjer. Detta förvärrades av begränsad tillgång till utbildning och omsorg, vilket lämnade många utan stöd och resurser i en redan utsatt situation.

För barn och unga var konsekvenserna särskilt påtagliga. Skolstängningar ledde till minskad motivation och lärande, samtidigt som den sociala interaktionen med kamrater och lärare försvann. Den ökade tiden framför skärmar, kombinerat med en brist på struktur och rutiner, bidrog till en försämrad psykisk hälsa hos många unga. Dessutom har vi sett en ökning av våld i hemmet under pandemin, något som ytterligare ökat sårbarheten hos barn och unga.

Det är viktigt att betona att pandemin snarare agerade som en katalysator, som förstärkte redan existerande problem. Olika samhällsstrukturer, som ojämlikheter i tillgång till vård och stöd, bidrog till att vissa grupper drabbades hårdare än andra. Långvarig stress, fattigdom och social isolering är alla faktorer som ökar risken för psykisk ohälsa, oavsett pandemi.

Att hantera den ökade psykiska ohälsan kräver en multidisciplinär och långsiktig strategi. Det handlar om att stärka det sociala skyddsnätet, investera i mentalvård och förebyggande insatser, och skapa ett samhälle som främjar välbefinnande och motverkar social utsatthet. Den tysta pandemin kan endast bekämpas genom en gemensam och medveten ansträngning från samhällets alla delar.