Varför har jag tråkigt hela tiden?

8 månader sedan 62 visningar

"Depression kan göra att livet känns tungt. Ihållande nedstämdhet, irritabilitet och konstant trötthet, även efter vila, är vanliga tecken. Sök stöd!" Ihållande nedstämdhet: En djup och långvarig känsla av ledsnad. Irritabilitet: Lättväckt ilska och utbrott över småsaker. Energilöshet: Konstant trötthet som inte lindras av vila. Misstänker du depression? Prata med någon.

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Varför är jag alltid tråkig?

Varför är jag så jäkla tråkig då? Alltså, jag vet ju inte om det är jämt, men ibland... suck.

Det känns ju lite som att nån dragit ur kontakten. Som att all färg runnit ur mig. Deppigt liksom.

Och det där med irritationen! Jisses, minsta lilla så fräser jag. Stackars sambo. Typ som i morse när kaffet var slut (igen!). Smällde i köksluckan nåt så in i Norden, kostade typ 50kr ny kaffe på ica nära. Usch, blir trött på mig själv.

Energi? Hahaha! Vad är det? Skulle kunna sova en hel dag. Fast det hjälper ju inte. Vaknar lika slut som när jag somnade. Känns som att gå runt i sirap.

Varför känns livet så tråkigt?

Dimman ligger tät över sjön, precis som den tunga känslan i bröstet. Klockan är tre, gryningen en blek skymning. Varför känns allt så… platt? Grått. Som om färgerna blöder ut, lämnar bara en tråkig, monoton gråskala.

Det är som att gå i ett rum fullt av möbler, men ingen är där. Tomt, men ändå överfullt av osynliga hinder. Livet, det borde väl bubbla? Känslorna, de borde väl rusa? Men det är bara… tystnad. En tung, klamrande tystnad.

Kanske är det stressen. Den där ständiga malande känslan av att inte räcka till. Mina arbetsuppgifter på kontoret på Storgatan 17 känns oändliga. Jag hinner inte med mina mål. Alla dessa deadlines… de hänger som svärd över huvudet.

Eller så är det sorgen. Min farmors bortgång för ett år sedan, den stora tomheten som hennes frånvaro lämnat efter sig. Hennes rosor i trädgården… de blommar fortfarande, men luktar annorlunda nu. Saknaden är en fysisk tyngd. Ett tungt täcke.

Jobbigt är det, ja. För alla, sägs det. Svåra händelser, motgångar, stress… en aldrig sinande ström av utmaningar. Men ibland, ibland känns det som att strömmen är för stark. Att jag håller på att drunkna.

Svåra händelser: Min farmors död.
Motgångar: Arbetsstress, deadlines som hotar.
Stress: En konstant känsla av otillräcklighet.

Och ljuset, det försvinner. Klockan är fyra nu, men himlen är fortfarande mörk. Som om solen glömt bort att skina. Men det kommer bli bättre. Det måste bli bättre.

Att acceptera hjälpen som erbjuds… det är ett steg mot ljuset. Ett litet steg, men ett steg.