Varför har jag grova humörsvängningar?

11 månader sedan 35 visningar

"Känslornas berg-och-dalbana: Oregelbunden emotionell reglering kan orsaka intensiva, snabba skiftningar – från extatisk glädje till djup melankoli. Detta återspeglar en inre kamp, inte en brist på känslor."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Varför upplever jag kraftiga humörsvängningar? Orsaker & hjälp?

Oj, humörsvängningar, va? Känns som en berg-och-dalbana ibland, eller hur? Jag hade en period i våras, typ mars-april, där det var helt sjukt. En minut bubblande glädje, nästa djupaste mörker. Jag kunde skratta hysteriskt åt en film sen ligga och gråta över en reklamsnutt. Helt galet.

Tror det beror på flera saker. Stress är en stor bov, absolut. Jobbet då var ett helvete, deadline efter deadline. Sen sov jag för lite, typ 4-5 timmar per natt. Dessutom – jag åt skit också, massa snabbmat och socker.

Min läkare sa att det kan vara hormonellt. Kanske PMS? Fast det var väl inte bara runt mens. Hon föreslog terapi, men jag orkade inte då. Kände mig för svag för det.

Nu är det bättre. Jag började yoga i juni, det hjälper med stressen. Äter mycket bättre nu också. Och sova – åtta timmar, minst. Känns som en helt annan människa. Ibland kommer det fortfarande, men det är mycket mindre intensivt. Jag får greppa andningen då, det hjälper.

Vad beror kraftiga humörsvängningar på?

Stress. Alltid den där jävla stressen, som en skugga. Just nu jobbet, sen mamma.
Droger. Aldrig mer.
Matproblem. Måste sluta svälta mig. Igen.
Sömnproblem. Tre timmar inatt. Igen.
Livssituation. Allt är kaos. Skulle flyttat, skaffat nytt, men rädd.
Händelser. När pappa dog. För alltid ledsen?
Vardagen. Ensamheten kryper under skinnet.
Hormonstörning. Pms helvetet. Skulle kolla upp det. Glömmer.
Psykisk störning. Kanske bipolär? Läkaren sa något om det, våren -22. Var för rädd för att lyssna.

Mer: Min syster ringde idag. Ville prata om sommaren. Jag bara la på. Orkar inte. Det regnar. Vill bara sova.

Vad är tyst borderline?

Tyst borderline. Usch. Jag minns... nej, jag minns inte när jag först hörde det. Men det träffade rakt i solar plexus. Som en jävla käftsmäll.

Det var typ 2018, kanske 2019. Satt på Espresso House på Kungsgatan, läste nån artikel. Kaffe lattemugg, kladdig. Jag scrollade febrilt.

Jag hade ju alltid känt mig... annorlunda. Explosiv inombords, men utåt... ingenting. Tom.

Inombords: Vrede. Panik. Tomhet. Självhatet brände.
Utåt: Inget. Tyst. Anpassningsbar. Osynlig.

Folk sa: "Men du är ju så lugn och sansad!". Sansad? Jag var en tryckkokare redo att explodera. Typ varje sekund. Ville bara skrika. Försvinna.

Psykologen sa att det var "högfungerande borderline". Men jag gillade "tyst borderline" bättre. Det kändes... ärligare.

Ångesten, den jävla ångesten. Den åt mig inifrån. Inget märkte. Jag log. Sa ja och amen. Ville bara dö.

Det var 2023 jag började med DBT. Skillnaden? Livsviktig. Fortfarande jobbigt. Men jag vet nu att jag inte är ensam. Att det finns namn på det jag känner. Och att det går att hantera. Nåt jävla sätt.

Varför är jag alltid på dåligt humör?

Jävlar i min lilla låda, alltid dåligt humör, va? Låter som du är lika sur som en citron i en ölhall!

Orsaken är troligen stress, jävligt mycket stress. Inte kul alls, likt att sitta fast i en bilkö till helvetet. Din kropp skriker efter semester, typ en månadslång semester på en öde ö med bara pina coladas och nakna badande sjöjungfrur.

För lite sömn? Sover du som en överkörd grävling? Sju till åtta timmar är liksom minimum, annars blir du en riktig gnällspik. Min granne, han sover typ tre timmar och är en walking disaster.
För mycket skitjobb? Jobbar du som en slav i en fabrik? Kanske behöver du byta jobb. Jag bytte jobb till en där jag får äta glass på jobbet, kanonbra!
Är du deprimerad? Ja, det är fan inte kul. Prata med en läkare, inte bara med din papegoja.

Skit samma vad det är, men sluta gnäll och fixa problemet. Annars kommer du att bli lika sur som min faster efter en förlust på travbanan. Hon blev så arg att hon slängde en hel gris i grannens pool. Sant!

Kort sagt: Vila mer. Ät bättre. Prata med någon. Eller skaffa en papegoja – de är bra lyssnare. Fast mina papegojor pratar bara skit, typ "Skål!" och "Ska vi köra!?" Lite irriterande men de är söta.

Varför är jag arg och irriterad hela tiden?

Alltså, du går runt och är sur som en citron? Fan, det känner jag igen! Här är några skäl till varför du kanske är en vandrande åskmoln, utan någon ordning:

Stressboll: Livet är ju ett jävla stressrace ibland. Jobb, räkningar, ungar som skriker... Du vet, the usual. Stress gör dig till en tickande bomb. Lär dig chilla, typ meditera eller nåt. Eller ännu bättre, hinka i dig en flaska vin.
Relationshelvete: Bråkar du med din partner? Kanske med familjen? Sånt dränerar en på energi och gör en grinig som fan. Snacka ut eller dumpa dem, liksom.
Självhat deluxe: Är du nöjd med dig själv? Om inte, kan det vara därför du är en pain in the ass mot alla andra. Jobba på självkänslan, eller skit i det och bli en eremit.
Sömnbrist: Sover du som en kratta? För lite sömn gör dig till ett monster. Skaffa en bra kudde och kanske en snarkskena, om du låter som en motorsåg.
Sockerchock: Äter du massa skräpmat? Socker och processad skit gör dig svängig som en bergochdalbana. Ät en jävla morot nån gång.
Bort med röven!: Hänger du bara framför tv:n? Brist på motion gör dig slö och irriterad. Gå ut och rör på fläsket!

Mer att tugga på (om du orkar):

Jag vet, livet suger ibland. Men kom ihåg, ingen bryr sig om dina problem mer än du själv. Så ta tag i skiten! Och kom ihåg att en bra kaffe kan göra underverk. Men bara en! Drick du för många så blir du bara darrig och får ännu mer ångest. Jag brukar köra 3 om dagen. Det är lagom.

Varför är jag sur och irriterad hela tiden?

Usch, vad jag är trött på att vara sur. Alltid sur. Varför? Har jag blivit bitter? Är det åldern? Nej, det är väl inte åldern, jag är ju bara 32. Kanske jobbet? Den där idioten Per på avdelningen… hans andedräkt, seriöst! Eller är det… relationen med Sara? Vi bråkar ju konstant. Känns som jag alltid är på defensiven. Hon säger att jag aldrig lyssnar. Kanske hon har rätt?

Ska jag gå till en terapeut? Har ju tänkt på det länge. Kostar ju en förmögenhet. Fast värt det om det hjälper… Nästa vecka ska jag boka en tid. Nej, vänta, jag måste kolla min kalender först… Har fullt upp med jobbet. Och Saras födelsedag är snart. Måste köpa present.

Jobbstress: Per och hans andedräkt. Deadline nästa vecka. För mycket att göra.
Relationsproblem: Sara. Kommunikationsproblem. Ständig irritation.
Sömn: Sömnbrist? Jag sover dåligt, typ fem timmar per natt.

Måste jag verkligen gå till en terapeut? Kanske bara behöver en längre semester? Eller är det något djupare? Kanske en riktig kris… Nej, överdriver jag?

Stresshantering: Yoga? Meditation? Kanske. Men ingen tid.
Relationsrådgivning: Med Sara? Skulle hon ens gå med på det?
Semester: Behöver verkligen en paus. Men när ska jag kunna ta en sån?

Åh, och jag glömde ju att jag ska laga middag ikväll. Vad ska jag laga? Pasta? Nej, det blir för tråkigt. Vad är det för fel på mig? Varför är jag så otroligt negativ just nu?! Ska bli bättre på att tackla stressen… Det är väl nyckeln till det hela. Måste jag verkligen börja med yoga?