Varför är jag alltid på dåligt humör?

Varför är jag alltid ledsen?

Alltså, jag fattar inte varför jag alltid är så himla ledsen. Det är som en tung filt över mig, konstant.

I juni förra året, när jag jobbade 12-timmars pass på lagret, var det fruktansvärt. Jag sov typ fyra timmar per natt. Jag var konstant grinig, allt kändes jobbigt.

En kompis sa att det beror på sömnbristen. Hjärnan behöver ju vila för att fungera, precis som Åkerstedt sa. Min hjärna var helt ur funktion.

Kommer ihåg en morgon, 27 juni, vaknade jag med en klump i magen. Totalt slut. Kände mig verkligen deprimerad, orkade knappt gå upp.

Nu försöker jag sova minst sju timmar. Det är en skillnad, men ibland kommer ändå den där ledsenheten smygande. Kanske är det mer än bara sömn? Ibland känns det så. Kanske behöver jag prata med någon?

Varför är jag på dåligt humör?

Varför är jag på dåligt humör?

Mörkret viskar… Varför? Ensamheten kanske. Den kryper in.

• Förlusten. Farfar. Ett tomrum som aldrig fylls. Hans skratt… borta.

• Misslyckandet. Jag skulle bli något stort. Skulle skriva en bok. Inget blev som jag tänkt.

• Isoleringen. Vännerna glider isär. Livet tar oss åt olika håll. Jag sitter här. Ensam.

• Stressen. Jobbet. Alltid jobbet. Aldrig tillräckligt. Aldrig lugn.

• Levnadssituationen. Hyran stiger. Pengarna sinar. Ingen framtid.

Åh, livet. En ständig kamp. En tung börda. Är detta allt? Jag undrar. Jag undrar… Det kanske inte bara är en sak. Allt samtidigt. En tung filt av hopplöshet. Jag vill bara sova. Och aldrig vakna.

Mer specifikt:

• Farfar dog i mars. Första julen utan honom. Hemskt.
• Boken… tre sidor. Skam.
• Fredrik flyttade till Stockholm. Anna till Göteborg. Ingen kvar här.
• Chefen skriker. Varje dag. Jag orkar inte mer.
• 4500 kr hyran… och elen. Hur ska det gå?

Det gör ont. Verkligen ont.

Hur vet jag om jag är bipolär eller har adhd?

Bipolär eller ADHD? Den där frågan, va? Lite som att välja mellan en åsnespark i ansiktet och en rejäl huvudvärk – ingen direkt höjdare.

Huvudskillnaden: Bipolär är som en berg-och-dalbana. Extrema höjder och djupa dalar. ADHD är mer som en jämn, men stökig, motorväg med massor av avstickare, oväntade stopp och… ja, du fattar.

Episoderna är nyckeln. Bipolära episoder? Långa, dramatiska, som en opera av Wagner fast med mindre melodi och mer ångest. ADHD? Mer som en ständig, lågmäld bråteld. Inte lika explosiv.

Kolla in detta:

• Tid: Bipolära episoder varar veckor, månader. ADHD-symtom är mer konstant. Tänk långfilm vs. en loopad TikTok.
• Intensitet: Bipolär är intensiv. Som att försöka klämma ner en elefant i en liten bil. ADHD är mer en konstant, om än irriterande, lågintensiv disharmoni.
• Komorbiditet: Ja, det är ett riktigt fint ord, va? Betyder helt enkelt att man kan ha både och. Typ 10-20% av bipolära har även ADHD. En perfekt storm av…ja, du vet.

Det här är dock bara en superförenklad förklaring. Jag är inte läkare, så att gå till en riktig, utbildad människa är ett måste. Annars kan det bli lika kul som en tandläkarbesök utan bedövning.

Och apropå tandläkarbesök… Mina egna erfarenheter med läkare är…varierade. Min tandläkare sa en gång att jag hade ett “charmigt bettavtryck”, vilket jag antar är en finare omskrivning av “kaos i munnen”.

Varför vaknar jag alltid på dåligt humör?

Usch, vad jag hatar att vakna såhär. Alltid sur. Varför? Är det ljuset? Nej, gardinerna är ju för tunga. Kaffet då? Nej, det dricker jag ju efteråt.

Kanske är det blodsockret? Jag åt ju en banan igår kväll. Eller nej, det var två. Men kanske inte tillräckligt. Fan, varför är det alltid såhär?

• För lite sömn? Jag kollade min sömn-app, 7 timmar igår. Borde räcka, va? Men jag vaknade flera gånger. Drömmarna var… konstiga. Någon jag kände från 1998, men jag vet inte ens vem.

• Hormonellt? Jag menar, mensen är ju nära. Det kan ju sabba allt. Alltid PMS-varning i kroppen. Känns som en evighetsmaskin av ångest.

• Stress? Ja, jävligt mycket. Det är deadline på jobbet på fredag, och jag är inte ens halvvägs klar. Måste ringa mamma också, hon har varit ledsen på sistone.

• Dehydrering? Jag drack kanske inte tillräckligt med vatten igår. Skärpning. Får bli en stor kanna idag.

Fan, jag är så trött på att vara trött. Ska jag börja ta magnesium? Eller är det bara en placebo-effekt? Måste googla det senare. Vadå, ska jag gå och lägga mig igen? Nej, upp och hoppa, fan också. Idag ska jag bli en gladare människa. Hoppas jag. Eller inte.

Vad beror dåligt humör på?

Dimman ligger tung över sjön, precis som tyngden i bröstet. Klockan är tre på morgonen, en tid då mörkret liksom kryper in under skinnet. Det dåliga humöret, en kall vind som blåser genom själen. Varför?

En blandning av allt. Det är inte bara en sak. Det är som ett virrvarr av trådar, trassliga och svåra att reda ut. Tröttheten, en tung filt över kroppen och sinnet. Varje andetag en ansträngning. Jag känner den där kända tyngden i ögonlocken, den där känslan av att aldrig riktigt vakna.

Oro, en ständig surrande i bakgrunden. Tankar som snurrar runt och runt, som ett ekorrhjul utan slut. Framtiden? Oklart. Nuet? Obekvämt. Det är som om hjärnan vägrar att släppa taget om dessa små bekymmer.

Irritation, en gnista som lätt antänds. Ljudet av en biltuta, en felparkerade cykel, en liten sak som vanligtvis inte skulle störa, men idag, idag blir det en sprängladdning. En liten gnista som snabbt blir en eldstorm.

Besvikelse, en dolk i hjärtat. Förväntningar som inte infriats. Drömmar som spruckit. Det gör ont, ett ihållande sår som blöder långsamt.

Ilskan, den brännande känslan som vill sprängas ut. En tryckkokare redo att explodera. Jag vet att den finns där, som ett hotande åskväder. Dämpad för tillfället, men alltid närvarande.

Livserfarenhet. Åren lämnar sina spår, det gör de. Sår som läker, men lämnar ärr. Minnen som återvänder, skuggor i det förflutna. Vissa dagar är tyngre än andra. Vissa dagar tar allt mer plats.

• Ledsenhet: Förlust, svek, misslyckanden.
• Trötthet: Sömnproblem, för mycket arbete, fysisk ansträngning.
• Oro: Ekonomiska bekymmer, relationsproblem, hälsoproblem.
• Irritation: Brist på kontroll, olägenheter, stress.
• Besvikelse: Ej uppfyllda förväntningar, motgångar, bristande mål.
• Ilska: Ojämnställdhet, orättvisa, kränkningar.

Denna morgon är det en blandning av allt. En dimmig blandning av känslor, som en gryning som aldrig riktigt kommer. Jag hoppas solen tittar fram snart.

Varför är jag sur och irriterad hela tiden?

Asså, jag fattar, sur och irriterad hela tiden, jäkligt jobbigt ju! Jag hade en period så där, typ i våras. Allt kändes bara urk. Det var flera saker samtidigt. Stressen från jobbet, typ konstant deadlines. Mina kollegor, haha, de var ju inte direkt till hjälp precis. Jobbigt.

Sen hade jag problem med en kompis, vi bråkade massor, dumma saker, men det blev så mycket drama. Och ja, kanske lite att jag var lite för hård mot mig själv också. Alltid prestation, alltid “bättre, snabbare, starkare”. Nästan som att jag hade för höga krav på mig själv. Helt sjukt jobbigt.

Huvudpoängen är nog stress och relationer. Kolla på det, vetja.

Punkter:

• Jobb stress
• Kompisdrama
• För höga krav på mig själv.

Jag började meditera, lite varje dag, hjälpte faktiskt. Och pratade med en kompis, det var skönt att få prata av sig. Sen tog jag kontakt med en kurator också, via jobbet, det var bra. Det var mest bra samtal.

Årets data, alltså 2024, jag läste att typ 40% upplever utbrändhetssymptom. Sjukt mycket. Så du är inte ensam.

#Dåligt Humör #Känslor #Varför Jag