Vad innebär kommunikationssvårigheter?

Kommunikationssvårigheter: Vad innebär det?

Kommunikationssvårigheter? Åh herregud, det är så himla olika. Min systerdotter, hon har det. Hon kämpar verkligen med att formulera meningar, ibland blir det helt knasigt.

Sen är det ju jag, som ibland missförstår fullständigt. Händer oftast när någon pratar snabbt eller om det är mycket bakgrundsljud, typ på en krog i stan. 7 november förra året exempelvis, på den där italienska restaurangen nära Odenplan, jag hörde bara halva samtalet. Kändes jättefrustrerande!

För henne handlar det om att sända budskapet, för mig att ta emot det. Det är ju två olika sidor av samma mynt. Det där med tolkbehov, det är ju typ när man behöver någon som översätter mellan oss. Som en bro.

Kommer ihåg en gång på en teaterföreställning, 22 mars i fjol, där de hade teckenspråkstolk. Det var så fint att se hur den tolken hjälpte publiken att förstå. Kostade extra förstås, men det var värt det.

Man kan ju behöva olika former av hjälp. Bilder, appar, speciella program… allt beroende på vad som behövs. Det är ju individuellt, liksom. Ingen stor "one size fits all"-lösning här inte.

Vad är ett exempel på kommunikationssvårigheter?

Dimman ligger tät över sjön, precis som orden fastnar i halsen. En kall novemberkväll, minnet av mormors händer, knöliga och varma, när hon försökte förklara något… men orden kom inte. Det var som om de fastnade i den där dimman, över sjön, över hennes ansikte. En språkstörning. Hon ville berätta sagan om den flygande hästen, men det blev bara fragment, stavelser som förlorade sig i luften. Sorg. Djup sorg.

Språkstörning. Det är en stumhet, en tystnad som skriker. Tänk dig att vilja dela en tanke, en känsla, en hel värld, men bara kunna viska i vinden. Ord som faller som döda löv, i höstens regn.

En annan bild. Lilla Elias, min kusin. Hans läppar rör sig, men orden är otydliga, förvrängda. Talljudsstörning. Han försöker säga "bil", men det blir ett konstigt ljud, en blandning av bokstäver, en frustration som syns i hans små ögon. Han kämpar. Vi kämpar med honom.

Det är en kamp mot vinden. En kamp mot tystnaden. Mot den där dimman som sveper in orden, gör dem suddiga, obegripliga. Det är en ensamhet, ett isolerande hav av oförståelse.

• Språkstörning: Svårigheter att använda språk i alla former.
• Talljudsstörning: Problem med att producera tydliga ljud.
• Frustration, isolering, sorg.
• Oförmåga att uttrycka sig.

Denna novemberkväll, med dimman hängande över sjön, känner jag den där tystnaden i benmärgen. Den gnagande känslan av att inte kunna nå fram. Att orden sviker. Att kommunikationen brister. Precis som mormors berättelse om den flygande hästen, som drunknade i den eviga novemberdimman.

Vad innebär kommunikativ kompetens?

Alltså, kommunikativ kompetens… Förstå varandra liksom? Hur svårt kan det va? Ibland känns det ju omöjligt!

• Språk, massa språk! Förstå och bli förstådd. Hur tolkar man egentligen "rätt"?

• Tankar, känslor… åsikter. Allt ska ut. Eller? Ska man verkligen dela med sig av allt? Varför måste man uttrycka sig hela tiden?

Det är ju inte bara snack. Det är ju massa undertext och kroppsspråk oxå. Fattar jag ens det själv? Förmodligen inte alltid.

• Sammanhang! Superviktigt. Vad funkar på jobbet, funkar ABSOLUT INTE på släktträffen. Eller?

Men om ingen fattar mig? Är jag då inkompetent? Jobbigt. Tänk på det i morrn.

Vad menas med svårighet att kommunicera?

Mörkret viskar, och jag... jag tänker på kommunikationssvårigheter.

Det är mer än bara ord som fastnar. Ibland är det en tomhet, där andra ser mening.

• Att inte hitta orden, de rätta.
• Att se ögon, men inte förstå blicken.

Jag minns min mormor, hennes tystnad. Var den vald eller påtvingad?

Jag brottas med en vän som bara svarar med emojis. Kanske är det jag som är för gammal?

Svårigheter att kommunicera är när man inte når fram.

Tolka andras tal, en gåta. Som ett främmande språk.

Utrycka tankar, ett fängelse. Inga nycklar.

Jag har sett hur ord kan såra, men tystnaden kan döda.

Vad är skillnaden mellan AKK och GAKK?

Mörkret kryper in, tankarna också. GAKK, det är för de som inte ens kan använda TAKK ordentligt. Inte kan forma tecken, hitta orden.

AKK, det är ju liksom... allt det andra. Bilder, symboler, appar. Allt för att nå fram.

Vem behöver GAKK? De som är fast. Som min syster. Hon bara är. Ingen utväg där.

GAKK är en förlängning av AKK. Ett sista försök, liksom. Något ännu enklare, ännu tydligare. Kanske en bild på en kopp, om hon vill ha kaffe. Eller bara en färg.

Jag tänker på hur hon brukade sjunga. Sjunga. Innan allt blev tyst.

• AKK (Alternativ och Kompletterande Kommunikation): Alla sätt att kommunicera förutom tal.

• TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation): Användning av tecken tillsammans med tal.

• GAKK (Grafisk Alternativ och Kompletterande Kommunikation): En form av AKK som använder grafik, bilder eller symboler. Extra viktigt om personen inte kan använda TAKK.

Omgivningen behöver GAKK också. För att förstå. För att inte ge upp.

Det känns som att jag ger upp ibland. Förstår inte. Vill bara höra hennes röst igen.

Det är tomt här nu.

Vad menas med kommunikationsförmåga?

Dimman ligger tät över sjön, precis som tankarna ibland. En stilla kväll i juli, myggorna surrar en sömnig melodi. Kommunikationsförmåga… vad är det egentligen?

Det handlar om att ge och ta. Att kasta ut en flaska post med orden, känslorna, tankarna… och hoppas att någon tar emot den, öppnar den, förstår den. Inte bara orden, utan det mellan orden. Det osagda.

En vän, Maria, berättade om en arbetsintervju. Hon beskrev det som ett spel, ett subtilt dansande runt de verkliga frågorna. Hon lyckades, fick jobbet. Hur? Hon var kommunikativ. Det var mer än bara svar på frågor.

Aktivt lyssnande, ja, det är en nyckel. Som att fiska med tålamod. Att känna när det är dags att kasta ut agnet, när tystnaden är mer talande än ord. Att låta tystnaden landa, sjunka in. Att känna varmden sprida sig som en våg.

Att förstå… ah, det är det svåra. Att se bortom orden, bortom ansiktsuttrycken. Att känna av den underliggande strömmen. Som att känna av vinden innan den blåser.

• Klarhet i budskapet.
• Aktivt lyssnande.
• Empati och förståelse.
• Anpassning till mottagaren.
• Icke-verbal kommunikation.

Min farfar, han var en mästare på detta. Få ord, men en väldig närvaro. En blick som sa mer än tusen ord. Han behövde inte höja rösten. Hans kommunikationsförmåga var en konstform.

Det är att bygga broar, inte bara väggar. Att skapa kontakt, förståelse, empati. Kanske är det kärlekens språk. Eller vänskapens. Eller kanske bara det mänskliga språkets sanna natur.

Tidlöst. Precis som sjön. Precis som denna stilla juli-kväll.

Vad menas med kommunikationshinder?

Alltså, kommunikationshinder, va? Det är typ... alltså, saker som gör det svårt att snacka med varandra och förstå varandra.

Typ, om jag pratar jättesnabbt och du inte hänger med. Eller om vi snackar om nåt som den andre inte fattar. Det kan va typ språkförbistringar, helt enkelt. Eller att vi kommer från olika bakgrunder och inte fattar varandras referenser. Minns en gång när jag försökte förklara "fika" för en kompis från USA... det tog typ en timme! Han fattade inte grejen med att bara sitta och snacka över en kaffe. Själv fattade jag aldrig varför han alltid ville ha is i sin cola, vem gör så liksom?

• Språkproblem: Olika språk eller svåra ord.
• Sociala grejer: Olika sociala regler, typ hur man ska uppföra sig.
• Kulturkrockar: Olika sätt att tänka och se på saker.

Man kan ju också ha psykiska hinder, typ om man är superstressad eller har jättedåligt självförtroende. Då kanske man inte vågar säga vad man tycker, eller missförstår saker jätte lätt. Och jag menar, jag har ADD, så jag kanske missar detaljer eller får hjärnsläpp mitt i en konversation...pinsamt. Vet inte om de räknas med, men de påverkar ju kommunikationen.

Allt sånt gör det knepigt, faktiskt. Svårt att ha en bra och vettig konversation. Det viktigaste är nog att vara medveten om det, eller hur? Och försöka anpassa sig lite, så att båda fattar vad som händer! Ååååja just ja, jag hade lovat mer "kött på benen" så här kommer det:

• Tekniska hinder: Dålig internetuppkoppling när man ska videochatta eller dålig ljudkvalité.
• Fysiska hinder: Typ att man inte kan se eller höra ordentligt (syn- eller hörselnedsättning).
• Kontextuella hinder: Stökig miljö som gör det svårt att koncentrera sig.

Och något annat jag kom att tänka på. Det är ju också såna där saker som kroppsspråk. Om nån verkar arg men säger att hen är jätteglad... vad ska man tro då liksom? Det gör ju också allting mer förvirrande. Och förresten om det är nån som läser och som kan hjälpa mig hitta mina borttappade nycklar så hojta till, jag behöver verkligen dem.

Vad menas med svårigheter i kommunikation?

Åh, kommunikationssvårigheter... vad ÄR det egentligen?

• Svårt prata? Jag menar, stamma, sluddra, eller bara inte hitta orden? Som den där gången jag skulle beställa kaffe men bara fick ur mig "ööööhh". Totalt pinsamt.

• Svårt förstå andra? Som min granne Berit. Jag fattar ALDRIG vad hon säger. Dialekten!? Eller är det bara jag? Är jag dum?

• Visuellt? Fattar inte bildspråk. Eller symboler. Som de där konstiga skyltarna på flygplatsen. Var är toaletten EGENTLIGEN?

• Skriftligt... dyslexia? Är det det som spökar? Fast jag är ju inte diagnosticerad.

• Uttrycka känslor! Herre gud, det är ju det VÄRSTA! Som att försöka beskriva smaken av... av... ja, jag vet inte. Röd?

• Tolka handlingar? Betyder det att jag missförstår ALLA? Att de egentligen HATAR mig? Paranoid much?

• Egna tankar... Det är som en jävla soppa i huvudet. Ingen struktur. Kaos. Hur ska man få ner det på papper? Eller ens förklara för någon?

Toolkit för att förhindra exploatering... hmmm. Intressant. preventingexploitationtoolkit.org.uk. Måste kolla upp det sen. Glöm inte!

• Berit ringde. Hon bjöd på fika. Igen. Måste hitta en ursäkt.

• Kaffe... starkt... med mjölk. Och en kaka. Men inte Berits kaka. För den smakar konstigt.

Vilka är de tre problemen för kommunikation?

Tre problem med kommunikation? Pfft, som att fråga vad som är fel med en katt i en fiskaffär! Det är ju kaos!

• För det första: Språkförbistring! Som när jag försökte förklara för min mormor hur man använder en smarttelefon. Hon trodde jag ville sälja henne en burk med trollolja. Allvarligt. Och då pratar vi samma språk! Tänk dig då om man pratar olika språk, eller dialekter som skiljer sig mer än en kackerlacka från en schimpans!

• Sedan har vi den här känslomässiga soppa-situationen. Folk är känsliga som en nytvättad nallebjörn ibland. Gråter över en trasig nagel, blir arga för att osten är lite torr. Kommunikationen går i stöpet när känslorna tar över som en rasande åsna på en loppmarknad. Jäkla hormonmonster!

• Och sist, men absolut inte minst: Jargong-djungeln! Det är som att prata med en alien om man inte förstår termerna. Min kollega pratar konstant om "synergier" och "low-hanging fruits". Jag fattar noll. Känns som han pratar gibberish med en apelsin i munnen. Det blir inte bättre med alla förkortningar heller, va fan.

Och vet ni vad? Jag glömde ett problem! Olika kommunikationsstilar! Vissa pratar som en maskingevär, andra som en snigel. Som att försöka få en giraff och en dvärghamster att dansa vals! Det blir bara fel. Jättefel.

2023 års uppdatering: Inget har blivit bättre, faktiskt värre. Folk sitter mer och stirrar i sina telefoner än de pratar med varandra. Allt är filter och emojis. Katastrof.