Vad beror viktuppgång på?

Varför går jag upp i vikt fast jag inte äter mycket?

Minns sommaren 2023, typ juli. Jag gick upp jättemycket i vikt, typ fem kilo på en månad. Hade börjat med LCHF, trodde det skulle funka. Äckligt trött hela tiden.

Jag åt ju mindre mat, mindre portioner. Men det var ju massor med feta såser och grejer. Avocado, kokosolja, fetaost... Jag tänkte inte på hur mycket kalorier det var i det.

Fick panik när jag såg mig själv i spegeln. Kände mig tjock och ful. Det var förjävla jobbigt.

• Fett innehåller mer kalorier än kolhydrater. Det var det dumma jag gjorde. Bytte ut kolhydrater mot fett, men kalorierna blev ju högre.
• Jag var dum. Totalt dum i huvudet.
• LCHF suger. I alla fall för mig.

Det var så det var. Sen började jag äta mer normalt igen, men mer medvetet. Vägde maten noga. Gick ner i vikt efter det.

Varför går jag inte upp i vikt även fast jag äter mycket?

Dimman ligger tung över sjön. Klockan är tre på natten, och månen, en blek skära, stryker silvriga streck över vattnet. Jag äter, äter så mycket, men vågen rör sig inte. Min mage är full, men spegeln visar fortfarande samma… mig. Känner mig tom ändå. En gnagande oro, en ständig hunger som aldrig stillas.

Vad är det som händer? Är det stress? Ja, jobbet… den eviga jakten på deadlines, de oändliga mejlen. Stress som en isande vind, genomsyrande allt. Eller är det något mer? Kroppen, ett gåtfullt mysterium.

• Ökad ämnesomsättning – bränner jag kalorier snabbare än jag får i mig? Som en eld som slukar allt. En ostoppbar förbränning.
• Stress – ja, det är ju så uppenbart, den ständiga oro som gnager.
• Ökad fysisk aktivitet – jag har börjat springa igen, varje morgon, innan solen hinner vakna. Skogen, kall och fuktig, möter mig.
• Hypotyreos? Diabetes? Tankarna snurrar, mörka och otäcka. Jag måste söka hjälp. Måste.

Det är som ett spöke, den här oförklarliga vikten som vägrar att komma. Jag känner mig ihålig inuti. Maten, den ger ingen näring, bara en tillfällig illusion av mättnad. En kortvarig paus från det eviga tomrummet.

• Tarmproblem – svårt att smälta maten? Kroppen som ett misskött maskineri.
• Läkarbesök – absolut nödvändigt. En professionell bedömning, ett svar på det som hemsöker mig.
• Näringsläkare – nästa steg. En djupdykning i min kost, mina vanor.

Sömnen är flyktig, fylld av drömmar om siffror på en våg. Siffror som vägrar att öka. Jag längtar efter en förklaring, en lösning på detta pussel. Mitt hjärta bankar hårt mot revbenen, en rytmisk trumvirvel i tystnaden. Jag behöver veta. Jag måste veta.

Varför går jag upp i vikt så lätt?

Gud, vikten igen. Varför? Allvarligt, varför? Jag äter ju inte ens så mycket…eller jo, kanske? Chipsen igår kväll…och den där tårtan. Kanske är det generna? Mamma var ju… ja, hon var stor. Är det därför? Eller är det stressen? Jobbet är så sjukt påfrestande. Helt sjukt!

• Gener: Det är ju ärftligt. Min mamma var överviktig.
• Stress: Jag är konstant stressad. Sover dåligt.
• Matvanor: Jag vet att jag äter för mycket socker. Får skärpa mig. Måste verkligen.

Men sen är det ju medicinen också. Den där nya jag började med för min allergi… läkaren sa inget om viktökning…men… Är det den då?

Vänta… vad sa läkaren egentligen? Jag borde kolla upp det. Nej, orkar inte. För mycket.

Jag läste nånstans att vissa sjukdomar… Nej, jag orkar inte ens tänka på det nu. Bara… Varför går jag upp i vikt så sjukt lätt? Det är så orättvist!

• Medicinering: Ny allergimedicin. Började i mars 2024.
• Sjukdomar: Nej, inga kända. Men borde kolla upp det. Det känns bara så… jobbigt.

Åh, jag är så trött på det här. Ska jag kolla med en dietist? Eller… en läkare igen? Nej. Senare. Kanske. Måste gå och lägga mig. Får se hur det blir imorgon.

Varför har jag så lätt för att gå upp i vikt?

Klockan är tre. Jag ligger vaken. Varför? Jo, för att jag funderar på min vikt igen. Det är så frustrerande. Jag äter ju inte så himla mycket, eller? Jo, kanske.

Det är väl egentligen inte maten i sig. Men det är ju alltid något. En extra bit kaka. En stor kopp varm choklad på kvällen. Det lilla extra, som samlas på hög.

Jag rör mig för lite. Det är sant. Jag sitter vid datorn alldeles för länge. Det är enkelt att skylla på jobbet, men... jag vet ju bättre. Jag borde gå ut mer, träna. Men orken? Den finns liksom inte alltid där.

Sömn? Nä, den är också dålig. Jag sover inte ordentligt. Vaknar flera gånger under natten. Tröttheten hänger sig kvar hela dagen. Det blir en ond cirkel.

Stressen då? Ja, den är en riktig bov. Jag jobbar mycket. Ekonomiskt pressad. Allt detta tynger mig. Det känns som att jag bara äter för att må lite bättre. Tillfälligt.

Listan över orsakerna är lång:

• För lite motion
• Dålig sömn (4-5 timmar per natt)
• Hög stressnivå (anställd på ett startupbolag, långa arbetsdagar)
• Oregelbundna måltider
• För mycket socker (vardaglig konsumtion av läsk & godis)

Jag vet vad jag borde göra. Men att göra det... det är en helt annan sak. Det känns så övermäktigt ibland. Som om jag kämpar mot en väderkvarn. Just nu känns det bara hopplöst.