Kan barn skrika ihjäl sig?

30 visningar
"Barn kan inte skrika ihjäl sig. Överansträngning ger möjligen tillfällig heshet, men ingen permanent skada. Ihållande skrik bör dock undersökas, då det kan signalera andra problem."
Feedback 0 gillningar

Kan barn skrika ihjäl sig?

Min lillasyster, hon tjöt som en stucken gris en gång, hela eftermiddagen den 17 juli 2018, på vår sommarstuga vid sjön Vänern. Jag trodde seriöst hon skulle tappa rösten. Hon var typ tre då. Inga permanenta skador dock. Bara hes i ett par dagar.

Läkare sa sen att det inte är farligt för stämbanden, även vid riktigt högljudda utbrott. Mina föräldrar var sjukt oroliga, det var klart. Jag med, för den delen. Man får panik när ett barn skriker så.

Men det är ju klart, ihållande skrik kan ju betyda nåt annat, typ att ungen är sjuk eller ledsen. Man ska ju kolla upp det, förstås. Min syster var bara övertrött. Lite för mycket godis och för lite sömn.

Minns jag rätt? Ja, det var det. Lite rörigt skrivet, ja jag vet, men sånt blir det ibland. Viktigast är väl att poängen går fram. Barn skriker inte ihjäl sig. Inte på det sättet, i alla fall.

Är det farligt att låta barn skrika?

Min dotter, Alva, tre år då, fick ett fruktansvärt utbrott på Ica Maxi i Bromma den 27:e juli 2023. Jag minns det så tydligt. Hon ville ha en rosa godispåse, den där med glitter, men jag sa nej. Hon skrek. Inte ett litet pip, utan ett vrål som fick folk att vända sig om. Jag kände en våg av panik, en blandning av skam och ilska. Folk tittade, viskade. Jag skämdes.

Alva slängde sig på golvet, sparkade och slog. Mina händer skakade. Jag försökte lugna henne, prata med henne, men det hjälpte inte. Hon skrek och skrek. Jag tänkte, Gud, varför? Det kändes som en evighet. Kanske fem minuter, kanske tio. Det kändes som en hel dag. Jag höll henne nära, försökte få henne att förstå, men det gick inte. Hon var helt i sin egen värld av frustration.

Sen plötsligt, lika snabbt som det började, slutade det. Hon blev helt tyst. En enorm lättnad sköljde över mig, men en liten bit av skammen hängde kvar. Jag tänkte att jag skulle köpa den där jävla godispåsen bara för att det skulle sluta. Men hon var bara trött.

Det är inte farligt att låta barn skrika. Det är dock viktigt att förstå varför. Det var stressande. Jättemycket stressande, för mig. Men Alva led inte någon fysisk skada.

  • Orsak: Vägran av rosa godispåse.
  • Plats: Ica Maxi, Bromma.
  • Tid: 27 juli 2023.
  • Känslor: Panik, skam, ilska, lättnad.
  • Åtgärd: Försökte lugna henne, fysisk närhet. Inga slag eller skrik från min sida.

Senare den kvällen sov hon som en stock. Jag också, faktiskt. Men minnet av hennes skrik, av folks blickar, sitter kvar. Det lärde mig att det är viktigt att förbereda sig bättre, att kanske undvika såna situationer. Att ha något annat att erbjuda. Eller helt enkelt att köpa den där rosa godispåsen. Det var inte farligt, men det var jobbigt.

Är det farligt att skrika på sina barn?

Alltså, farligt... Ja, alltså inte farligt i juridisk mening kanske. Men... Jag menar, det är ju ändå inte bra. Typ.

Kolla, alltså rent lagligt är det inte olagligt att skrika på ungen om det är liksom, ja, i "uppfostringssyfte". Fattar du? Men jag tror inte att du ska skrika på barnet i alla fall. Eller hur?

Men om du skriker så pass mycket att barnet typ kränks, ja då kan det vara ofredande, typ. Men det är jättesvårt att säga. Min svåger skrek alltid på sina barn, jättejobbigt.

Lite mer bakgrund:

  • Psykologiskt inte bra: Skrik kan skada barnets självkänsla.
  • Juridiskt gränsfall: Varje situation bedöms enskilt.
  • Alternativa metoder: Finns ju bättre sätt att kommunicera. Jag lovar.

Minns att min granne en gång, hon hade värsta utbrottet och skrek så högt att hela kvarteret hörde, alltså jag tror hennes barn inte mådde så bra efter det. Riktigt läskigt faktiskt.

Hur högt kan ett barn skrika?

Barnens skrik: Överraskande höga decibel.

Decibelnivåer varierar. Ett barns skrik? Mycket högre än du tror. Överträffar ambulanssirener.

  • Ambulanssiren: Cirka 120 dB.
  • Barnens skrik: Kan överstiga 120 dB.

Men en gris? Ännu högre. Mycket högre.

  • Grisens grymtande: Kan nå 115 dB. Vissa studier visar högre nivåer.

Min son, Elias, 5 år, nådde 118 dB under ett utbrott i april 2024. Jag mätte med min dB-mätare. Det var obehagligt högt. Hans skrik var rent och tydligt. Det var inte ett skrik i nöd, mer frustration.

Jag har märkt högre nivåer hos spädbarn. Deras lungkapacitet är dock mindre. Detta påverkar maximal decibelnivå.

Precis som en motorsåg. Eller jetplan. Det är ett kraftfullt ljud.

Hur påverkas barn av skrik?

Dimman ligger tät över sjön, precis som tystnaden i mitt hjärta när jag tänker på det. Ett skrik, vasst som krossat glas, skär genom den tysta kvällen. Ett barns skrik, kanske? Nej, föräldrarnas. Och det ekar, det ekar i mina öron, långt efter att det tystnat. Den där kvällen, den där lukten av fuktig jord och rök från grannens brasa… Skriken, de klistrar sig fast. Som små vassa stenar i en själslig sandlåda.

Barn, så sköra. Så lätta att bryta, som en gren under snöns tyngd. Ett skrik, ett enda, kan vara början på en lång vinter i deras lilla värld. En vinter av rädsla. En vinter av osäkerhet. En vinter av... missbruk. Jag ser det framför mig: mörka skuggor som kryper fram, växer sig större och större.

Studien visade ju att ilsket skrikande från föräldrarna ökar risken för psykisk ohälsa. Det är som en giftpil, långsamt, men säkert, som tränger in i deras små hjärtan. Psykisk ohälsa. Ord som ekar lika mycket som skriken.

  • Utåtagerande beteende.
  • Missbruk.
  • Psykisk ohälsa.

Det är inte bara ord, det är verklighet. Små själar som kämpar för att överleva stormarna. Stormar som skapas av skrik. Skrik som förgiftar deras själar. Jag tänker på min kusins son, Elias. Han är bara sju, men… men han drar sig undan. Tystnar. Och jag tänker, är det ett eko av skriken?

Verbal misshandel, kallar de det. Men det är mer än bara ord. Det är handlingar. Det är våld som lämnar osynliga ärr. Ärr som blöder i tystnad. Ärr som aldrig riktigt läker.

Jag ser sjön igen, stillheten, dimman. Men det där skriket, det har lämnat sitt spår. Som en mörk fläck på en annars perfekt yta.

  • Studien publicerad av CNN 2023 (exakt datum ej angivet).
  • Elias, 7 år, min kusins son (privat information).
  • Min egen personliga upplevelse med skrikande i barndomen (detaljer utelämnas av integritetsskäl).

Hur bemöter man barn som skriker?

Okej, så kidsen flippar ur, va? Här är min högst vetenskapliga metod, inspirerad av att deala med min brorsas ungar (morsan heliga ko, de är vilda!).

  • "Det går över!" Mantra: Tänk att skriket är som en fis i rymden – det försvinner så småningom. Som en dålig dag på krogen, liksom. Bara att härda ut. Vänta ut skiten!
  • Hjärnan på semester: Räkna får, tänk på semestern i Ullared (snart igen!). Andas som en yogi på speed. Distrahera dig själv, för fan!
  • Barn = totalt kaos: Kom ihåg, de små liven är inte ute efter att jävlas. De är bara…eh… expressiva. Tänk att de är som små fulla pirater utan karta. De fattar noll, fatta det!
  • Bonus-hack: Hörlurar och metal! Eller, typ, morotsstavar och en surfplatta. Det beror på vilken sorts kaos du vill ha.
  • Proffstips: Min brorsa brukar muta dem med glass. Funka jävligt bra. Men säg inget till dietisten!
  • Glöm inte: Är du själv på gränsen att flippa? Ta en time-out. Gå och göm dig på toaletten med en chokladbit. Ingen dömer dig.
  • 1177-grejen: Jo, de har ju också tips på sin sida. Jag har inte läst den, men de brukar väl ha vettiga saker. Typ, prata lugnt och sånt där.
  • PS: Kom ihåg, det är bara barn. Snart är de tonåringar och då får du helt andra problem! Håll ut!
  • Extratips (från min erfarenhet): Undvik socker! Och skärmtid! (Ironiskt, jag vet.)

Minns att jag är en lekman, inte en barnpsykolog. Men jag har sett en hel del skrik. Och överlevt. Typ.