Hur mycket alkohol förbränner man på 12 timmar?

1 år sedan 43 visningar

Kroppen hanterar alkohol i en stadig takt, ungefär 0.15 promille per timme. Snabbhet: Cirka 1.5-2 cl starksprit förbränns per timme. Faktorer: Kön och kroppsvikt påverkar, tyngre personer förbränner snabbare. En generell tumregel för hur snabbt din alkoholnivå sjunker.

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Hur mycket alkohol förbränner kroppen på 12 timmar?

Jag minns hur jag satt där en gång, klockan närmade sig midnatt efter den där julfesten i decembers kyla, och tänkte "hur länge blir det här kvar i mig". Det var inte siffror jag tänkte på då, mer en diffus känsla av att kroppen jobbade på högvarv.

Det sägs ju att man förbränner runt 0.15 promille i timmen. Ganska mycket mindre än man kanske tror, faktiskt. Jag har hört folk prata om att det motsvarar typ 1.5-2 cl sprit, men ärligt talat, vem räknar sånt när det är som roligast.

Min kompis, hon som väger en del mindre än jag, brukar känna sig tröttare på morgonen efter samma fest. Det är ju logiskt egentligen, större kropp, mer att "jobba med" antar jag. Det är sånt man bara märker av.

Jag minns en gång, för ett par somrar sen, vi var vid en sjö och jag drack lite för mycket. Morgonen efter var jag bara trött, inte alls bakis på det där tunga sättet. Kanske min kropp var extra duktig den dagen, eller så var det bara minnet som ljög.

Det är fascinerande hur kroppen fungerar, hur den liksom renar sig själv. Lite som en motor som måste ha tid att kyla ner sig. Svårt att sätta en exakt siffra på det, för det beror ju på så mycket mer än bara tiden.

Jag tänker att den där siffran 0.15 promille per timme är en bra riktlinje, men att det är så mycket mer personligt än så. Som vikten, det där har jag märkt själv. Ju tyngre man är, desto snabbare känns det som att det går ur systemet.

Om man ska vara lite mer konkret, en gång efter en konsert i juli, hade jag nog druckit... ja, kanske tre glas vin under kvällen. Morgonen efter kände jag mig faktiskt rätt så pigg, vilket var en lättnad. Min kompis, hon hade druckit lika mycket men kände sig mer seg.

Så den där generella siffran, 0.15 promille, den är väl en startpunkt. Men för mig handlar det mer om hur jag mår, hur kroppen känns. Det är den faktiska känslan som är beviset, inte någon siffra på en apparat.

Folk tänker ofta på promille som ett mått på hur mycket man har druckit, men det är ju mer hur kroppen faktiskt hanterar det. Det är den där förbränningen som är det intressanta. Hur snabbt det försvinner, som en långsam rening.

Och kön, det är ju också en grej. Jag har märkt att vissa av mina tjejkompisar kan känna sig påverkade längre, eller att det tar längre tid för dem att "komma tillbaka". Det är sånt man bara ser när man umgås.

Jag tror att det är bäst att lyssna på sin egen kropp. Den talar om när den är redo att vara på banan igen. Kanske är det inte exakt 0.15 promille per timme, men det är en bra påminnelse om att kroppen behöver tid.

För mig var det en kväll i oktober, efter en middag med vänner. Jag drack ett glas rödvin. Morgonen efter kände jag mig helt normal. Det är nog ett bra exempel på hur snabbt kroppen kan hantera en liten mängd.

Så, hur mycket alkohol förbränner kroppen på 12 timmar? Det är nog mer än vad man tror, om man tänker på den där lilla mängden som kan hanteras. Och hur snabbt det går, det är en personlig resa.

Hur lång tid tar det att förbränna 5 glas vin?

Mörkret omsluter mig igen. Fem glas vin. Tankarna slingrar sig, som de alltid gör, just här, just nu. Hur lång tid? Minns hur jag stirrat i glaset, funderat på det där.

Det tar... runt tio timmar, för den som väger sextio kilo, att bli av med de där fem glasen. En lång, seg väntan. Jag undrar hur just min egen kropp, med alla dess egenheter, verkligen hanterar det. Alltid så olika, varje gång.

En människa, i snitt, förbränner noll komma ett gram alkohol per kilo kroppsvikt och timme. Det är den enkla, kalla sanningen. Men jag känner att min egen verklighet är en annan, mer skör.

För den där genomsnittliga personen, den som väger sextio kilo, tar ett enda standardglas två timmar att försvinna ur systemet. Bara ett. Och det känns som en liten evighet, den tiden.

Fler tankar om detta, så här mitt i natten:

Vätskebalans: Drick vatten mellan varven. Det hjälper inte förbränningen, men kroppen behöver det för att må bra.
Mat: En tom mage tar upp alkohol snabbare. Alltid bäst att äta ordentligt innan man dricker.
Sömn: Bara tid hjälper kroppen att bryta ner alkoholen. Att sova tar inte bort den snabbare. Bara att vänta, tålmodigt.
Könsskillnader: Kvinnor förbränner ofta alkohol lite långsammare än män. Kroppens sammansättning är annorlunda.
Individuell variation: Gener, ålder, hälsa, hur man mår just då – allt spelar roll. Det är aldrig exakt samma för två personer, inte ens samma person varje gång.

När kan man köra bil efter 5 glas vin?

En flaska vin. Räkna med 12 timmar. Minst. Det är ren matematik. Du kan inte köra bil dagen efter en flaska vin om du drack den sent. Enkel logik.

Fem glas. Tio timmar. Samma regel. Varje glas är två timmar. Tid. Tid.

Känslan av att vara nykter är en fälla. Kroppen följer sin egen klocka, inte din. Jag kände en kille. Han räknade. Han räknade fel.

Valet är ditt. Konsekvensen också.

Förbränningen är konstant. Den går inte att påskynda. Glöm kaffe, vatten, bastu. Det är meningslöst. Din lever jobbar i sin egen takt.
Gränsen för rattfylleri är 0,2 promille. Gränsen för grovt är 1,0 promille. Siffror. Hårda siffror.
Biologi är inte en förhandling. Kön, kroppsvikt, dagsform. Allt påverkar. En man på 90 kg och en kvinna på 60 kg har helt olika förutsättningar. Formeln är en förenkling, en farlig förenkling.
Du är en sämre förare dagen efter. Även med noll promille i blodet. Trötthet, sänkt reaktionsförmåga. Man tror man är okej. Man har fel.

Är 5 glas vin per kväll för mycket?

Fem glas vin? Per kväll? Låt oss säga så här: din lever håller just nu på att skriva sitt avskedsbrev på ett väldigt litet, blött papper. Det är inte en avkopplande vana, det är ett deltidsjobb där lönen är huvudvärk och sämre beslutsfattande.

Att hälla i sig fem glas är som att försöka vattna en liten krukväxt med en brandslang. Absolut, växten blir blöt, men den drunknar förmodligen också i processen. Du är krukväxten.

Den officiella, och ärligt talat ganska tråkiga, sanningen är:

För kvinnor: Ett glas vin (140 ml) är den gyllene standarden. Max tre på en dag är att betrakta som en nödsituation, inte en tisdag.
För män: Två glas vin (140 ml) är vad vetenskapen anser vara civiliserat. Fyra? Då har du lämnat "njutning" och är på väg mot "att försöka laga nattens kebab i mikron med förpackningen på".

Fem glas är inte en hobby. Fem glas är en livsstil, och inte den sorten som visas upp i glansiga inredningsmagasin. Mer som en dokusåpa man tittar på med en hand för ögonen. Jag var i Skåne förra sommaren hos en vinbonde. Han drack mest vatten. Tänk på det.

För dig som gillar listor och hårda fakta istället för blommiga metaforer:

Ett "standardglas" är inte din favoritskål. Många vinglas idag rymmer betydligt mer än de 140 ml som utgör ett standardglas. Det är lätt att ett "glas" i själva verket är två eller tre. En klassisk fälla.
Kalorierna, herregud, kalorierna. Fem glas vin motsvarar ungefär en hel extra måltid, typ en stor hamburgare. Skillnaden är att hamburgaren inte får dig att skicka opassande sms till ditt ex.
Sömnkvaliteten blir ett skämt. Visst, du kanske somnar snabbare, men alkoholen saboterar REM-sömnen. Du vaknar och känner dig lika utvilad som en disktrasa efter ett storkökspass.
Hälsorisker (den mindre roliga listan).Ökad risk för leverskador, vissa cancerformer, högt blodtryck och beroende. Det är inte en åsikt, det är biologi. Din kropp är fantastisk, men den är ingen magisk maskin som kan trolla bort etanol i oändliga mängder.

Vad motsvarar 5 glas vin?

En sensommarkväll. Luften tung av syren och löften. Det där skira glaset i min hand, dess kyla mot fingrarna. En flaska öppnas, med en nästan hörbar suck av befrielse. Hur många skärvor av tid ryms egentligen därinne, i glaset, i den mörka flaskans djup?

Standardmåttet. En stilla sanning, som en viskning från ett gammalt kök. 140 milliliter per glas, en perfekt form. Ja, fem sådana mått, exakt, från en enda flaska om 750 ml. Som att räkna andetag, en rytm för kvällen. Fem.

Fem små skärvor av rött, eller ljust gyllene. Fem. Mitt gamla valnötsträbord, fläckat av år och minnen, står tyst. Glassen speglar ljuset från den ensamma lampan. Fem. Alltid fem, om inget annat sägs. Min mormors gamla kristaller skulle kanske hålla ännu mer, eller mindre.

Men ibland, när man vill att kvällen ska sträckas ut, som ett tunt utdraget garn. Då blir glaset nättare, en mer försiktig gest. 110 milliliter fyller då upp till sex sådana bägare. En stilla förlängning, en mildare rytm, sex andetag istället för fem.

Och de dagar då generositeten flödar, eller kanske tystnaden är för tung att bära. Ett större glas, ett fylligare eko av smaken. 170 milliliter. Då blir de bara fyra. Fyra. Snabbare är flaskan tom, som en viskning som dör bort för fort. Min vän sa en gång, "då är det bättre att ha en till på kylning". Hon skrattade.

Fyra, fem, sex. Siffror som dansar i glaset, speglingar i ytan. Den där flaskan, en hel värld av möjligheter, av möten. Tiden som sipprar fram, droppe för droppe. Fyra, fem, sex.