Hur mår man vid för högt blodsocker?

Oj, högt blodsocker… Det där är inget man vill ha, kan jag säga er. Jag minns min farbror, stackarn, han hade typ 1-diabetes. Det var tufft att se honom kämpa. Hur mår man då? Inte bra, precis. Man känner sig helt slutkörd, som om någon stulit ens energi. Som att försöka springa ett maraton med blyskor, vet ni? Total utmattning. Alltså, riktig trötthet, inte bara “lite trött”.

Och törsten… gud vilken törst! Man dricker och dricker, men det känns aldrig som det räcker. Jag kommer ihåg en gång, när jag var barn, och min farbror, han sprang konstant på toaletten. Det är ju… ja, lite pinsamt att prata om, men det hör till sjukdomen, liksom. Kanske lite för pinsamt, men det är sant. Täta urinträngningar, helt enkelt. Man hinner knappt sätta sig ner innan man måste upp igen.

Sen är det illamåendet också. Inte alltid, men ibland. En konstant obehagskänsla i magen, liksom. Som att man har ätit något som inte riktigt satt sig rätt. Och det gör ju inte saken bättre att man är så otroligt trött. Man orkar ju knappt laga sig någon mat!

Utan behandling, det pratar vi inte ens om. Alltså, jag har läst någonstans – jag vet inte var, men det var någon läkare som sa det – att det kan leda till allvarliga komplikationer. Allvarliga! Så, om ni känner igen er i det här, om ni är konstant trötta, kissar hela tiden och är törstiga som öknen, då – ja, då är det inte läge att sitta hemma och vänta. Ring läkaren. På allvar. Det är det viktigaste jag kan säga. För er skull.