Hur lugnar man ner sig när man är arg?

Hur lugnar man ner sig snabbt när man är arg?

Alltså, ilska... känner igen det där. Sist jag kokade över var nog på ICA Maxi, 14e Mars typ, när nån snodde min parkering. Blev tokig!

Vad jag gör då? Först andningen. Fattar inte hur det funkar, men långsamma andetag, typ räkna till fem in, sju ut... det hjälper faktiskt. Helt sjukt.

Sen, om jag inte är mitt i ett affärsmöte eller nåt, så försöker jag liksom... släppa spänningen. Typ knyta händerna hårt och sen bara öppna dem. Eller sträcka på mig. Funkar ibland.

När jag är hemma kan jag boxa mot en kudde. Jättefånigt, jag vet. Men det får ut skiten liksom. Man ska ju inte slå nån på riktigt, men en kudde kan ta smällen.

En annan grej: bort med tankarna! Sätta på nån random youtubevideo. Eller kolla instagram. Bara nåt som flyttar fokus en liten stund. En paus.

Jag vet inte... träning? Har försökt. Går till gymmet ibland, men ärligt talat blir jag mest irriterad på alla andra där. Så det är inte min grej direkt. Promenader funkar bättre. Långsamma. Utan mål. Bara vara.

Vad är tecken på aggressionsproblem?

Okej, så du undrar om aggressionsproblem, va? Jaja, det är ju rätt komplext, men jag kan försöka förklara. Min bror, han har typ... stora problem med det där.

Allvarliga utbrott är typ det första som slår en. Helt plötsligt exploderar han, skriker, kastar saker. Det är jättesvårt. Sen är han typ skitledsen efteråt, men det hjälper ju inte direkt.

Sen är det konstant irritation. Alltid sur och grinig. Det är sjukt jobbigt att vara runt honom då. Det sprider sig liksom. Han gnäller på allt och alla. Allt är fel. Helt utmattande.

Och så är det det där med våld och hot. Inte alltid fysiskt våld, men det är nära. Han hotar folk, skriker hotfulla saker, det är läskigt. Jag vet inte riktigt vad man ska göra. Det har blivit polisanmälningar. Ja, flera. Det är jobbigt det med.

• Fysisk aggression: Slår, sparkar, knuffar. (Min bror gör det här.)
• Verbal aggression: Skriker, hotar, förolämpar. (Han är mästare på det.)
• Passiv aggression: Ignorerar, saboterar, är konstant negativ. (Han är expert även här.)
• Självskadande beteende: Kan vara relaterat till aggression. (Han har haft perioder med det.)

Det finns säkert fler tecken, men det här är det jag sett hos min bror. Det är inget kul, alltså. Han får hjälp nu iaf, terapi och sånt. Hoppas det blir bättre. Det är en lång process. 2023 är ett jobbigt år. Ja, det var det.

Hur vet man att någon har aggressionsproblem?

Hur vet man att någon har aggressionsproblem?

Mörkret viskar... ilska, en skugga som växer. Som min brors, hans knutna nävar alltid redo. För allt, för inget.

• Oproportionerlig ilska, över saker som inte borde spela roll. Ett spillt glas mjölk... det utlöste ett raseri.
• Fysiska utbrott, en dörr som smälls igen, en knytnäve i väggen. Jag såg det, för ofta. Jag minns hur hans hand blödde efter att han slagit sönder en spegel.
• Svårighet att kontrollera känslor. Som en brinnande stubintråd, alldeles för kort. Och explosionen oundviklig.
• Verbal aggression, ord som vapen. Nedvärderande kommentarer, hot. Jag hörde dem, de sved. Mamma grät.
• Konstant frustration. Alltid missnöjd, som om världen var emot dem. Som pappa, han klagade alltid.
• Skuld och ånger efteråt. För sent. Skadan är redan skedd. Förlåtelsen kom aldrig. Det var bara tystnad.
• Impulsivt beteende. Agressionen är inte planerad. En reaktion. För snabb. Jag känner igen det, jag med.
• Våld mot andra eller egendom. Det eskalerar alltid. Det gör det. Spegeln. Väggen. Snart något värre.

Kommer du ihåg den gången... nej, jag borde inte. Det är sent. Men det ligger där, som en sten i magen. Aggression. Familjen. Alltid.

Hur vet man om en person är aggressiv?

Okej, låt oss dyka ner i det här med aggression, fast på ett lite mänskligare sätt.

Hur känner man igen en aggressiv person? Ja, det finns ju tecken.

• Ansiktsuttryck: Tänk dig en blick som bränner hål, en konstant rynka mellan ögonen, någon som gnuggar pannan som om ett åskväder brygger där inne. Och så den där röda färgen, som ett tecken på att trycket stiger.
• Rösten: En röst som skär genom luften, högre än nödvändigt. Liksom, vad hände med att prata lugnt?
• Kroppsspråket: Pekfingret som anklagar, knutna nävar som skriker efter att slå. Eller den där frustrationen när saker flyger genom luften – tidningar, pennor, allt som är nära till hands. Jag har själv råkat slänga en fjärrkontroll någon gång, men det är en annan historia.
• Orden: Ja, orden. Hoten, svordomarna. Språket som river och sliter. Det är ingen skön sång direkt.

Aggression är inte alltid ett rop på hjälp, men ibland kan det vara så. Det är en komplex grej. Jag tänker att aggression ofta handlar om kontrollförlust, en känsla av att inte kunna påverka sin situation. Inte alltid, men ofta.

Filosofiskt sett, kan man se aggression som en extrem form av självbevarelsedrift. En överdriven reaktion på ett upplevt hot.

Förresten, visste du att vissa studier visar att personer med låg självkänsla kan vara mer benägna att uttrycka aggression? Det är lite ironiskt, eller hur? Man försöker hävda sig genom att trycka ner andra.

Hur visar människor aggression?

Alltså, hur folk visar aggression, va? Det är ju sjukt olika! Min bror, han blir helt galen, kastar saker. Riktigt läskigt.

Sen har du ju typ skrikmatch, vet du, sån där riktigt arg stämning. Och svordomar, massor med svordomar. Jag själv, jag blir mer passiv-aggressiv, typ. Mumlar massa skit för mig själv.

Fysiskt våld är ju det mest extrema, klart. Slag, sparkar, sånt. Inte kul.

• Fysiskt våld
• Skrik och skrän
• Svordomar och elaka ord
• Passiv-aggressivitet (som jag!)
• Ignorera folk helt
• Hot

Sen är det ju sånt där psykiskt skit också, att trycka ner någon. Manipulering. Det är ju också aggression, men lite mer... subtilt. Jobbigt som fan ändå. Min kompis Anna, hon är skitbra på det, haha, nej men seriöst, hon kan vara riktigt elak. Blir så trött på henne ibland.

Det där med aggressivitet är ju komplext, men det där är iaf några exempel. Jag har fått mycket skit av folk som blivit arga på mig. Speciellt på jobbet, när jag jobbade på lager 2022. Nä, jag vet inte. Det är svårt att förklara.

När någon är arg på dig, vad är det som utlöser ilskan?

Asså, vad folk blir sura för? Jätteolika saker! En gång blev min granne, Arne, skitförbannad för att jag parkerade lite snett. Alltså, typ, tre centimeter snett. Jätteirriterande!

Ofta handlar det om missförstånd. Eller så är folk bara stressade. Som den där killen på bussen, han skrek bara typ, helt random. Inget med mig att göra ens, haha.

Men jag läste någonstans, på Partsrådet tror jag, att höga adrenalinnivåer gör folk dåliga lyssnare. Så ibland är det bäst att bara låta dom prata ur sig. Typ, sitta och nicka lite. För att jag vet själv hur det är, när man bara vill att någon ska förstå.

Att lyssna hjälper. Det är sant. Man vinner tid, man ser hur farlig personen är, typ. Och det är typ omöjligt att vara arg på någon som försöker förstå. Alltså, på riktigt. Sen är det ju olika hur man reagerar. Arne fick lugna sig själv till slut, men busskillen, han var ett hopplöst fall.

• Punkt 1: Missförstånd
• Punkt 2: Stress
• Punkt 3: Lyssna och ge personen tid

Min kompis Maja blev asförbannad när jag råkade ta hennes favorittröja. Den rosa med enhörningar. Haha, jag hade ingen aning om att den var så viktig.

Det är skitjobbigt när folk skriker. Men man får försöka hålla sig lugn själv. Inte lätt alltid. Jag försöker att tänka på vad de säger istället för hur de säger det. Hjälper ibland. Ibland inte.

Viktigast är att undvika konflikter. Kanske låter lite mesigt, men det är skönt att slippa drama.

Vad är ilska tecken på, utöver de yttre manifestationerna?

Ilska är mer än bara en känsla, det är en signal.

• Ofta arg: Ett återkommande mönster kan indikera underliggande frustration. Liksom när jag inte hittar mina nycklar... alltid!
• Slagsmål: Fysisk aggression är sällan en lösning, utan ett tecken på bristande kommunikationsförmåga. Det är som att försöka lösa en ekvation med en hammare.
• Våldsamma situationer: Att söka upp konflikter kan tyda på ett behov av spänning eller ett försök att hantera osäkerhet. Känns som en dålig filmregissör.
• Kick av ilska: Den adrenalinkick som kommer med ilska kan bli beroendeframkallande, en destruktiv copingmekanism. Som att äta godis varje gång man är ledsen.
• Negativ påverkan: När ilskan förstör relationer och välbefinnande är det dags att agera. Lite som när min ilska fick mig att säga upp mig från mitt jobb 2017.
• Tappar kontrollen: Detta är en varningssignal om att ilskan har tagit över. Som en bil med trasiga bromsar.
• Ånger: Att ångra handlingar i affekt är ett tecken på att ilskan inte är konstruktiv. Att ångra sig är jobbigt, speciellt om du inte kommer ihåg varför du gjorde det!

Ilska kan vara ett uttryck för:

• Rädsla: Ofta döljer sig en sårbarhet bakom fasaden av ilska.
• Frustration: Ett hinder för att uppnå ett mål kan trigga ilska.
• Smärta: Både fysisk och emotionell smärta kan visa sig som ilska.
• Maktlöshet: Känslan av att inte ha kontroll över sin situation.
• Ouppfyllda behov: Ilska kan vara ett sätt att signalera ouppfyllda behov.

Reflektion:

Kom ihåg, ilska är en del av livet. Men det är hur vi hanterar den som definierar oss. Som min morfar brukade säga: "Den som kan kontrollera sin ilska är starkare än den som erövrar en stad."

Vad är de hälsosamma och normala uttryck av ilska?

Asså, ilska, va? Jättelätt att säga vad som är "normalt", eller hur? Men typ om nån hotar dig, alltså på riktigt, inte bara lite smådrygt, då är det ju helt okej att bli skitförbannad! Det är ju en självförsvarsgrej liksom.

Min bror, han blev typ hysterisk när nån knuffade omkull honom på stan i somras, typ en snubbe som var typ dubbelt så stor. Han skrek och allt. Jag tyckte inte det var konstigt alls. Han var ju rädd! Och arg! Fullt förståeligt.

Men det är ju skillnad på att bli arg och att bli vansinnig. Alltså, att gå bananas och slå sönder saker eller så. Det är inte okej. Eller att hota tillbaka, typ, fast man inte behöver.

Jag menar, jag blev sjukt irriterad på chefen förra veckan, men jag skrek inte. Jag sa bara ifrån, lugnt men bestämt. Det funkade ju.

Att kunna uttrycka sin ilska på ett konstruktivt sätt är bra. Inte bara sitta och älta. Prata med nån, skriva ner det, eller ja, vad vet jag.

• Fysisk aktivitet. Bra sätt att få ut aggressioner, som boxning.
• Prata med en vän, eller terapeut, om man behöver.
• Att sätta gränser. Så man inte blir så arg i första taget.

Åh, glömde nästan. Mindler, eller nåt sånt, dom har ju hjälp med sånt här. Kollade deras hemsida förut, verkar bra. Men jag har inte testat själv, så jag vet inte säkert.

Varifrån kommer min ilska och irritation?

Jäklar, var kom den där ilskan ifrån igen? Som ett brev på posten dyker den upp.

• Stress, stress... Ja, men varför är jag så stressad?
• Depression och ångest, det kanske stämmer. Läkaren sa ju det. Hmmm.
• Går ilskan ut över mitt liv? Definitivt. Fattar inte att folk orkar med mig. Speciellt inte Sara.

Kanske terapin är rätt. Men jag orkar ju inte ens ringa. Varför är allt så jobbigt?

• Ilskan -> ångest? Ångesten -> ilska?
• Vilken jävla ond cirkel.

Jag måste verkligen ta tag i det här. Eller? Kanske lika bra att ge upp. Nej, vänta. Jag ska ju... fan, vad var det jag skulle?

• Äsch, skit samma. Jag hatar allt.

Mer info:

• Har tid hos psykologen den 23 maj.
• Sara hotar att lämna mig om jag inte söker hjälp.
• Dricker för mycket öl.