Hur känns det i kroppen när man är kär?

Hur känns det egentligen i kroppen när man är kär? Åh, det där… det är svårt att sätta ord på. Jag minns det så tydligt, den där första gången. Som en elektrisk stöt, vet ni? Inte ont, absolut inte, men… wow. En slags intensiv, vibrerande energi som spred sig genom hela mig. Hjärtat, ja, det bankade ju som en galen fågel i en bur, nästan så att jag kunde känna det dunsa mot revbenen.

Och fjärilarna i magen, oj, vad de dansade! Det var inte bara någon liten fjärilsfärd, det var en hel flock som höll en fullskalig balett. Minns ni känslan? Den där blandningen av glädje, nervositet och… längtan? Som när man ska på en otroligt viktig, spännande konsert, fast mycket, mycket starkare.

Jag blev svettig i händerna, ja, faktiskt så svettig att jag nästan tappade greppet om kaffekoppen en gång. Det var pinsamt, men samtidigt… så otroligt härligt! Det var som om kroppen bara skrek: “Titta, det händer något fantastiskt!” Det var som om jag var fylld med en bubblande lycka, som en läskflaska som någon precis skakat om ordentligt.

Min kompis berättade om hur hon blev helt yr i huvudet när hon träffade sin nuvarande man. Alltså, yr som en snurretopp! Hon sa att det kändes som om världen snurrade runt henne och att hon knappt kunde fokusera. Och jag förstår det helt. Kärlek kan vara så intensivt, så överväldigande… det är som en perfekt storm av känslor, inte alltid behaglig, men oh så levande. Eller vad säger ni? Har ni upplevt något liknande? Jag skulle gärna höra era berättelser!