Hur hittar jag min inneboende motivation?
Hur hittar jag min inre drivkraft och motivation för att nå mål?
Oj, den där frågan… känns djupt personlig, vet du. Jag har brottats med den själv, massor. Som i, riktigt massor. Minns en period, typ oktober 2021, jobbade stenhårt men kände mig… tom. Projektet var fantastiskt, men motivationen? Bortom mig.
Sen började jag fundera, inte på vad jag gjorde, utan varför. Det var då det klickade. Jag älskade utmaningen, inte bara resultatet. Att lära mig nya grejer, känna den där pirrande känslan av att lösa ett klurigt problem, det var min drivkraft.
Det där blev min nyckel. Hittade en liten anteckningsbok, började skriva ner små, konkreta mål. Inte "bli lycklig", utan "lära mig spela gitarr", eller "springa 5 km". Små segrar, du vet? Det gav mig så himla mycket energi.
Jag minns att jag köpte en begagnad gitarr på Tradera för 700 kr den 17 november. Det var startskottet. Och springandet? Började med ynka 1km, nu springer jag 10. Det handlar om att fira de små stegen. Hitta din sak, vad som får dig att känna dig levande.
Det är ingen magisk formel, absolut inte. Men för mig, att fokusera på den inneboende glädjen i processen, istället för bara målet, det har varit game changer. Kanske hjälper det dig också.
Varför har jag ingen inneboende motivation?
Herregud, varför är jag så... tom? Motivation, vart tog du vägen? Är det för att mamma alltid lovade mig en glass om jag städade? Fick ju typ aldrig bara städa för att det var skönt. Skönt? Skämtar jag ens? Städa är ju helvetet på jorden. Eller vänta, kanske är det skolan?
Yttre belöningar förstörde allt? Typ.
Autonomi - vad fan är det ens? Frihet att... välja? Jag får ju aldrig välja! Jo, vilken tröja jag ska ha, men det räknas inte. Eller?
Tänk om jag bara är lat. Men lathet är väl också en sorts... brist på motivation? En ond cirkel ju. Eller... nej, jag vill ju spela gitarr. Men orkar inte öva skalor. Skalor är ju sååå tråkigt. Måste jag prata med psykologen om det här? Hon kommer bara säga "sätt upp delmål". Delmål... bläää.
- Psykologen Lisa - bokad tid 17/10 kl 14:00
- Skalor: hatobjekt nummer 1.
- Glass: inte alltid lösningen.
Tänk om jag skulle... börja måla igen? Eller börja skriva den där jävla boken jag alltid tänkt på? Men vad ska den handla om? Och kommer någon ens vilja läsa den? Ingen idé. Det är dömt att misslyckas. Åh, jag är så trött på mig själv.
Hur hittar man sin motivation?
Okay, här kommer det, rakt från levern:
Motivation? Alltså, hur fan får man arslet ur vagnen? Här är planen, lika enkel som en smocka på käften:
Gräv där du står, din latmask! Varför suger jobbet? Är det bossen som är en pajas, eller har du bara tröttnat på att stirra på samma jävla papper varje dag? Ärligt talat, identifiera problemet, annars är det som att leta efter en nål i en höstack – fast med en blind ko.
Tänk på knölen! Vad får dig att tända till? Är det pengar, berömmelse eller bara att slippa skämmas inför morsan? Find your why, som de säger på finare språk. Min ”why” är pizza. Funkar varje gång.
Planera, pucko! Du har ett problem, du vet vad du vill. Nu jävlar gäller det att skissa upp en plan. En riktig plan, inte bara snack. Som att söka nytt jobb, eller kanske bara kräva en löneförhöjning. Gör nåt konkret, för helvete!
Kreativitet, min fot! Okej, visst, pyssla lite, måla en tavla, vad vet jag. Eller så kan du som jag: ägna dig åt att skriva galna svar på frågor på nätet! Varför inte?
Uppdatering för 2024: Pizza funkar fortfarande, men nu är jag inne på kebab också. Variera kosten, variera motivationen, liksom.
Visste du att: Min granne Sture, han hittade sin motivation i att samla på kapsyler. Seriöst! Finns hopp för oss alla.
Vad är inre motivation exempel?
Inre motivation: Allas hemliga krydda! När du gör något för att det känns rätt, inte för klapp på axeln. Typ som att nynna på en dålig låt fast du vet att ingen hör.
Höga löner? Kan stjäla motivationen! Som att ge en katt lax – plötsligt är möss ointressanta. Eller som min faster Märta sa: "För mycket smörgåstårta förstör aptiten för livet!" Jag gillar inte smörgåstårta.
Exempel:
- Pysseldjävulen: Fixa den där trasiga stolen bara för att det kliar i fingrarna. Inte för att någon ber dig. Eller för att du ska lägga ut det på Instagram.
- Bokslukaren: Läsa en tegelsten till bok, fast du borde sova. Ingen tvingar dig! Jo, kanske bokens magi.
- Den nyfikna: Lära sig ett nytt språk bara för att utmana sig själv. (Okej, kanske också för att kunna beställa kaffe i Paris utan att skämmas.)
- Trädgårdsfantasten: Plantera blommor, rensa ogräs för att det är rogivande, inte för att grannarna ska bli avundsjuka.
Lätt sarkasm: Är inte alla lite inre motiverade? Jag menar, vi bor ju faktiskt inte i en dystopisk film... än.
Ovälkomna jämförelser: Inre motivation är som bra kaffe – svårt att definiera, men du vet när du har det. (Och då blir du beroende!)
Vilka tre behov brukar räknas in i de inre drivkrafterna?
Okej, here we go!
Autonomi: Självbestämmande. Alltså, rätten att misslyckas på ditt sätt. Viktigare än att få rätt. Eller...inte? ????
Kompetens: Att faktiskt kunna något. Typ, veta skillnaden mellan en skruvmejsel och en hammare. Fast helst mer avancerat, för annars kan AI ta över. Snart.
Tillhörighet: Känna sig sedd och accepterad. Att bli bjuden på fika. Och att någon faktiskt vill sitta bredvid dig. Livets stora frågor, alltså.
Jag läste en gång om en studie (var det på Almedalen?) som visade att brist på tillhörighet kan leda till att man börjar samla på frimärken. Eller...var det tvärtom? ????♀️ Det viktiga är att komma ihåg att alla vill känna sig lite unika, men inte för unika. Precis som när man väljer strumpor.
Och du, glöm inte att kompetens kan köpas, men äkta tillhörighet...den får man förtjäna. Typ genom att dela med sig av sin extra fikabröd.
Varför har jag ingen inneboende motivation?
Åh, inneboende motivation... Varför saknar jag den?
Yttre belöningar! Fan, det är sant. Alltid jagat betyg. Bra betyg = kärlek? Typ. Får jag ens kärlek?
Autonomi! Mamma bestämde allt. Pianolektioner? Basket? Vad ville JAG? Kommer jag nånsin veta det? Får ångest.
Mina värderingar? Vad är de ens? Hitta dem. Var ska jag leta? Är det för sent?
Jag känner mig kontrollerad? Jag är rädd för besvikelse. Att misslyckas är fan det värsta.
Tristess dödar mig. Alltid samma visa. Behöver... något. Vad?
Mina grejer: Mamma heter Birgitta. Hon älskar klassisk musik. Jag hatar det. Spelar fortfarande piano. Fan.
Mer att tänka på: Vilka aktiviteter får tiden att flyga? Vad får mig att känna... något? Inte bara tomhet. Hatar den här jävla tomheten.
Hur hittar jag det som motiverar mig?
Ursch, motivation. Varför är det så svårt?! Känner mig så fruktansvärt ofokuserad idag. Måste städa mitt rum, men orkar inte. Allt ser ut som ett enda kaos. Skulle behöva rensa bland mina gamla skisser... Ja, just det, skisserna! Kanske där ligger en nyckel? Minnena av den där utställningen på Konsthallen i våras... Nej, vänta, det var sommaren 2022. Så många skisser sen dess!
Passioner: Måleri, definitivt. Men det känns så... avlägset nu. Som om jag förlorat gnistan. Jag älskade att blanda färgerna, känslan av penseln mot duken... Varför är det så svårt att komma tillbaka till det? Jag vet inte ens vad jag ska måla!
Mina styrkor? Jag är bra på att observera detaljer. Min syster säger att jag är en bra lyssnare. Är det ens relevant? Känns mer som svagheter. Det får mig att känna mig passiv. Jag behöver göra något. Något konkret.
Värderingar: Kreativitet, självständighet. Frihet, men sen blir jag så rädd för att inte lyckas. Det är en ond cirkel. Jag är för mycket i mitt huvud. Behöver komma ut! Promenad i skogen? Eller rita en fågel? En enkel fågel.
Långsiktig vision: Hmm... Egen ateljé? Men det känns så... avlägset. Orealistiskt. Skulle behöva ett jobb först. Det jobb jag har nu är tråkigt. Vad skulle jag egentligen vilja göra?
Inspiration från andra? Jag följer @arvids_konst på Instagram. Hans akvareller är fantastiska. Kanske det kan ge mig lite inspiration? Nej, jag känner mig bara avundsjuk. Vad gör jag egentligen?
- Reflektera över tidigare erfarenheter: Sommarutställningen 2022, positiva känslor, men…
- Utforska passioner: Måleri, men motivationen saknas. Fotografi?
- Klara värderingar: Kreativitet, frihet, självständighet, men rädsla för misslyckande.
- Identifiera styrkor: Detaljrik observation, lyssnande. Känns ointressant.
- Överväg långsiktig vision: Egen ateljé – realistiskt? Jobb först!
- Sök inspiration: @arvids_konst, men känner bara avundsjuka.
- Utforskning: Promenad, enkel skiss av en fågel.
Ok. Jag måste börja någonstans. En fågel. Det blir en fågel.
Hur ska jag motivera mig själv?
Alltså, motivation... det är ju fan inte det lättaste alltid. Jag brukar tänka såhär:
Mål är A och O. Verkligen! Typ, vad vill jag? Inte bara "bli rik", utan vad exakt ska jag göra med pengarna? Vill jag köpa en stuga vid vattnet? Resa jorden runt? Konkretisera det!
Delmål med belöningar! Det är ju typ nyckeln. Säg att jag ska skriva en bok (vilket jag kanske borde...) Då kan ett delmål vara "klart med kapitel 1". Belöning? Typ en fet pizza och en filmkväll!
Fira! Små segrar räknas. Seriöst. Jag glömmer det jämt själv. Man bara kör på liksom, men stanna upp och ta in att du faktiskt lyckades med något! Typ, jag fixade deklarationen utan panik i år. Det är värt en glass.
Just det! En sak till. Visualisera. Ibland sitter jag bara och drömmer mig bort till den där stugan. Hur det kommer kännas att sitta där på verandan med en kopp kaffe. Det gör mig faktiskt taggad.
Och sen... Tänk inte för mycket, bara gör! Förresten, pizzan var med ananas, sjukt gott! Glömde berätta att den där stugan ligger vid Vättern. Japp!
Varför har jag tappat min självmotivation?
Varför...varför just nu, mitt i den här grådisiga eftermiddagen när solen kämpar förgäves genom novembersluddet? Motivation... varför är du borta, du lilla flamma som brukade brinna så starkt?
Jag minns...morgnar med solljus, ett målmedvetet steg, ett brinnande hjärta för att ta sig an dagen. Nu, bara en tyngd. Som bly i foten. Som en dimma som omsluter allt.
Psykiska problem, kanske. Ångest som en orm runt halsen, depression som en bottenlös brunn. Eller bara...tröttheten? Den där djupa tröttheten som inte lämnar, oavsett hur mycket jag sover.
Självhjälp. Jag försöker. Promenader i skogen, andas in den kalla luften. Läsa böcker. Lyssna på musik. Men det är som att vattna en död blomma.
Professionell hjälp. Kanske är det dags. Att våga sträcka ut handen. Att erkänna att jag inte klarar detta själv. En terapeut, ett samtal. Ljuset i tunneln?
Onlineterapi. Praktiskt. Bekvämt. Men kan det verkligen hjälpa? Bakom skärmen, kan någon verkligen se mig? Förstå den här smärtan? Men...det är värt ett försök. Alltid värt ett försök. Speciellt nu, dessa mörka dagar.
- Depression: Ett mörker som sänker sig, en tung filt över sinnet.
- Ångest: En gnagande oro, en känsla av att något fruktansvärt ska hända.
- Trötthet: En utmattning som inte försvinner med vila.
BetterUp...de pratar om brist på motivation. Vad gör man då? När drivkraften är borta, när viljan är svag? Fler frågor än svar.
Jag. Hemma. I detta tysta rum. Tiden är långsam. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag önskar jag kunde få det som jag en gång hade. Bara lite.
BetterUp är en plattform som erbjuder coaching och utvecklingstjänster online. De skriver om motivation, produktivitet och välbefinnande.
2024. Ett år som passerar i en dimma. Vissa ljusglimtar. Sedan mörkret igen. Motivation...var är du?
- Hur övervinner man höjdfobi?
- Får jag lämna barn på förskolan om jag är sjuk?
- Vad är en 3D-tekniker?
- Måste arbetsgivare ge tjänstledigt för studier?
- Hur hittar jag mina köp på Apple?
- Hur hittar jag mina Apple-köp?
- Kan man se vad man köpt?
- Kan man bli tvingad att jobba heltid?
- Är grogg en drink?
- Är naturkunskap 2 samma som naturkunskap B?
Feedback på svar:
Tack för din feedback! Din input är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra svar i framtiden.