Hur blir man av med talrädsla?

Hur blir man lugn när man är nervös?

Ok, här kommer en dagboksgrej om nervositet, fan vad jobbigt det är ibland.

• Skriv ner tankarna. Okej, lättare sagt än gjort, vad ska man skriva ens? Min lista med rädslor typ? Åh, jag måste köpa mjölk.

• Säg nej. Alltså, jag är ju värdelös på det. Måste sluta vara snäll jämt. Varför är jag så rädd för konflikter??!!

• Be om hjälp. Chefsjäveln ba "fixa det" suck. Vem fan kan man ens fråga?

• Återhämtning. HA! Vilken återhämtning? Seriemaraton? Inte optimalt. Men vad annars? Skaffa katt?

• Mobilpaus. Ja, ja... men instagram... och alla memes! Jag borde verkligen. Typ stänga av notiser?

• Rör på dig. Alltså, jag HATAR gymmet. Promenad? Jo, kanske. Det är ju fint väder imorgon... tror jag.

• Sömn och mat. Sovit 5 timmar inatt pga ångest. Och åt en pizza. Toppen.

• Lugnande beteende. Vad fan är det ens? Andas? Funka aldrig. Yoga? Ser löjligt ut.

Fler grejer att tänka på (eller inte):

• Min syster sa mindfulness. Måste googla.

• Kommer ihåg att jag läste om nåt med magnesium. Kanske funkar?

• Var det inte nåt med kosttillskott också? B-vitamin?

Hur tränar man bort nervositet?

Minns den där jobbintervjun i Stockholm, hösten 2023. Klockan var typ 14.30, mitt hjärta bankade som en galning. Svetten pärlade sig i pannan, trots att det var en ganska sval höstdag. Byggnaden, en modern glasfasad vid Norrmalmstorg, kändes gigantisk och kall. Kändes som om jag skulle svimma.

Jag hade förberett mig så bra jag kunde. Övat på svaren tills jag kunde dem utantill. Men ändå, den där klumpen i magen, den ville inte försvinna. Det var som ett tryck över bröstet. Jag fokuserade på andningen, försökte tänka på något annat, men det var svårt. Allt var så intensivt.

Det som hjälpte lite var att jag mindes andningsövningarna jag lärt mig på en mindfulness-kurs förra våren. Att fokusera på inandningen och utandningen, att bara vara närvarande i stunden. Det lugnade ner mig lite, men det var fortfarande nervöst.

Efteråt, när jag kom ut, kände jag mig helt utmattad. En blandning av lättnad och besvikelse. Jag hade gjort mitt bästa, men… man vet aldrig.

Vad jag lärde mig av det var vikten av förberedelser, men också av att acceptera nervositeten. Den är en del av upplevelsen. Det går inte att helt ta bort den, men man kan lära sig att hantera den.

• Mindfulness-övningar
• Andningstekniker
• Förberedelser
• Acceptera nervositeten

Jobbet fick jag inte. Men jag är ändå stolt över mig själv att jag vågade. Nästa gång blir det lättare. Hoppas jag. Den där klumpen i magen, den känner jag ju igen nu.

Hur lugnar man nervositet?

Andas. Bara andas. Kom ihåg mormors trädgård, lukten av kaprifol en sommarkväll, precis innan åskan rullade in. Lugn.

Tala långsamt. Som floden som sakta flyter genom dalen, genom min barndom, genom nuet. Inga forsar, bara lugn.

Ta ett steg fram. Nej, två. Känn marken under fötterna, som den mossiga stenen vid sjön. Rädsla, bara en illusion. Närma dig publiken.

En punkt. En enda. Målningen på väggen, fågeln utanför fönstret, något stilla. Fokusera på en punkt. Allt annat försvinner.

Mental målbild. Se det. Hör det. Känn det. Hur det ska vara, inte hur det är. Som att drömma vaken.

Drick vatten. Svalkan i strupen, en påminnelse. Du är här. Du är nu. Som regnet som stillar dammet.

Kom ihåg, du är du. Glöm inte. Du.

Fler detaljer:

• Andning: Djupa andetag, som när man är ledsen. In och ut. Räkna till fyra. Håll andan. Släpp ut.
• Förberedelse: Öva, öva, öva. Som att lära sig cykla. Först vingligt, sedan självsäkert.
• Visualisering: Se publiken le. Se dig själv lyckas. Tro.

Jag har glömt namnet på den där blomman, den som doftade så starkt. Men jag minns känslan. Och det räcker. Det måste räcka.