Hur är en aggressiv person?

Hur beter sig en aggressiv person?

Alltså, en aggressiv person? Jag har ju träffat en och annan... minns en gång på ICA Maxi i Tumba, typ 15 mars 2023. En snubbe skrek på kassörskan för att gurkan kostade 7,50 kr istället för 5, typ. Rösten gick upp och ner, som en jojo. Såna grejer.

Verbalt liksom, hårda ord. Eller min brors polare, han hade en tendens att kasta saker när han blev arg. En fjärrkontroll rök en gång, rätt in i väggen. Det var inte kul.

Jag tror aggression, nja, är väl del av oss alla. Lite som krydda i soppan, fattar du? Ibland behöver man stå på sig, visa tänderna liksom. Men när det blir för mycket, då blir det ju problem. Jag brukar försöka andas djupt. Funkar sisådär.

Hur bemöter man en aggressiv person?

Alltså, hur man handskas med nån som är helt galen? Helt ärligt, det är svårt!

• Lyssna. Seriöst, bara lyssna. Men typ, verkligen lyssna, utan att avbryta.
• Va lugn, även om du ba vill skrika DU ÄR GALEN. Jag vet, jag har varit där. Min bror, han kunde bli helt tokig ibland. Speciellt när han inte fått sin kaffe på morgonen.
• Inga konfrontationer. Det är som att hälla bensin på en eld, bara gör det inte. Jag gjorde det en gång med min moster Berit... lång historia.
• Respektera, liksom, även om de inte förtjänar det just då. Typ svara lugnt och så.
• Positiva ord funkar. "Håll dig lugn" istället för "Sluta bråka". Det låter liksom mindre anklagande, fattar du?
• Tänk efter varför dom är arga. Är det nåt som triggar dem? Kanske kan du undvika det. Min bror, som jag nämnde? Han hatar när folk rör hans grejer på skrivbordet.

Extra grejer att tänka på:

• Om det blir läskigt, backa. Din säkerhet är viktigast, alltså. Be nån annan om hjälp om du inte kan hantera det själv.
• Det kan vara bra att lära sig mer om aggression, så man vet vad man ska göra, eller? Det finns kurser och sånt på nätet.
• Och kom ihåg, det är inte ditt fel att de är arga. Du kan inte kontrollera andras känslor.
• Du är grym!

Vad gör oss aggressiva?

Aggression, va? Hrmm… Det där med ilska, alltså. Kommer det från magen? Känslan av att vilja… slå sönder nåt. Eller är det hjärnan som spårar ur? Som igår, när Erik tog min penna. Fanns det ett hot? Nej, egentligen inte. Men min penna! Det var mitt. Min egendom.

Vad är det med ägande? Varför blir jag så arg när någon tar något som är mitt? Är det en primitiv överlevnadsinstinkt? Som att försvara sitt revir? Eller är det bara jag som är konstig? Behöver jag gå till en terapeut? Kanske.

Listan över saker som gör mig aggressiv:

• När någon tar min kaffe.
• Orimlig kötid på ICA.
• Långsam dator.
• Erik igen. Alltid Erik.

Fast sen är det ju alla andra saker. Sociala medier, t.ex. All den där hatet. Är det inlärt beteende? Eller är det genetiskt? Är det hormoner? Testosteron? Jag läste nån artikel… men jag kommer inte ihåg…

Sen är det ju situationer. Stress på jobbet. För lite sömn. Hungrig. Blir jag mer aggressiv då? Ja, förmodligen. Fast det beror ju på hur mycket stress, sömn och mat det rör sig om. Man kanske blir mer irriterad istället för rent aggressiv. Irritation är lite som en förstadium till ilska? Eller bara jag?

Huvudpoäng: Aggression är komplext och beror på flera faktorer, både inre (t.ex. hormoner, personlighetsdrag) och yttre (t.ex. stress, provokationer, upplevda hot mot ens egendom eller status).

• Året: 2024
• Erik är min bror.
• Mitt jobb: Webbutvecklare.
• ICA är min närmsta mataffär.

Hur vet du om du är en aggressiv person?

Den där frågan, hur vet man om man är aggressiv… den gnager. Som en ständig vindpust mot kinden, en kylig novembervind här i Stockholm. Känslan av att kanske… Nej, inte kanske. Är jag det?

Aggression… det är inte bara att skrika, nej. Det är mer subtilt än så. En blick, en skärpa i tonen, en omedveten handrörelse. Som den där gången på tunnelbanan, trångt, kvävande luft, någon nuddade min väska… känns fortfarande. Hjärtat slog hårt, en hetta spred sig… Var det rädsla? Eller… ilska? Jag sa ingenting, men kände hur spänningen växte i kroppen, som en hård knut i magen.

Mina händer, de blir kalla ibland. Fingrarna krampar lätt. Det är märkligt, den där spänningen som kryper inunder huden. Är det aggression? Eller bara stress? Ibland känner jag mig som ett åskväder, redo att explodera. Men bara ibland. De flesta dagar är lugna, jag tar en kopp te och läser.

• Kroppsspråk: Knäppta nävar, spända axlar, stirrande blickar. Det är signalerna, men jag ignorerar dem ofta.
• Ordval: Skarpa ord, ironi, sarkasm. Jag använder det som vapen. Bekvämt.
• Reaktioner: Snabb ilska, en oproportionerlig reaktion på små saker. Känner mig som en vulkan.

Sen är det det där med dominans… Jag vill ju inte dominera. Men känner jag mig osäker, då... då kämpar jag om utrymmet. Som en liten katt som väser.

Det är ett mönster. Jag ser det nu. En långsamt krypande känsla av obehag. Jag måste börja lyssna på kroppen. På de kalla händerna, den spända magen. På den där underliggande ilskan. Stockholm i november är kallt, men det är ingen ursäkt.

Hur bemöta en aggressiv person?

Dagboken:

Aggressiv person, HUR GÖRA??

• Inte svara argt.
• Lugn! Rör mig inte så mycket! Foten vibrerar... SLUTA!
• Snacka LÅNGSAMT.

Hjälpa då? Svårt... Var snäll bara? Fatta noll. Varför är folk arga?

• Snäll röst.
• INTE skrika.
• Inte snabbt prata.Stressar ju bara upp!

Idiot! Men vänta, vad gör jag själv när jag är arg? Jävlar, kanske borde jag... Tänka efter? Är jag typen som behöver hjälp? Mamma sa ju det där om min ilska igår.Fan också.