Har alkoholkonsumtionen ökat?

Har alkoholkonsumtionen minskat?

Dimman ligger tät över sjön, precis som minnena från den där sommaren… 2019… Allt kändes så… ljust då. Alkohol flödade, skratt ekade mellan husen. En varm känsla, en nästan för stark sol.

Men sen kom förändringen. En kall vind svepte över landet, 2020. Det blev tystare. Mindre skratt. Minnena av den sommaren bleknade. Sex procent färre flaskor tömdes. Stilla. Kallt. Tomt.

2021 kom, ett blekt eko av 2020. Fyra procent mindre. Som en viskning i den kalla vinden. En långsam nedgång. Som ett avlägset, svagt ljud. En känsla av frånvaro. En tomhet som sjön nu speglar.

Åren liksom smälter samman, bildar en suddig dröm. Men siffrorna, de står kvar. Klara. Odiskutabla. En minskning, obönhörlig och tydlig. Som isen som fryser över sjön på vintern.

• 2019: Riklig alkoholkonsumtion. Sommaren. Ljus.
• 2020: -6% jämfört med 2019. Pandemitiden. Kallt. Tyst.
• 2021: -4% jämfört med 2019. Fortsatt minskning. Fortfarande kallt.

Denna långsamma, stillsamma nedgång… den känns så märklig. Som en lång, mörk vinter som aldrig riktigt tar slut. Men siffrorna ljuger inte. De berättar en historia. En historia om förändring. En historia om tystnad. En historia om minskad alkoholkonsumtion i Sverige. En historia som jag minns. Ja, det gör jag.

Vad händer i kroppen efter 2 veckor utan alkohol?

Okej, efter två veckor utan vin? Jäklar, jag minns när jag la av efter den där galna midsommaren i Värmland 2023. Kroppen? Alltså, skakningarna slutade typ, efter typ en vecka. Och ja, illamåendet försvann.

Sömnen, ja! Den blev bättre. Jag sov längre, alltså inte djupare nödvändigtvis, men lääängre. Vaknade inte 04:00 och ångrade allt jag sagt till faster Berit.

Fysiskt var det en lättnad. Psykiskt? En annan femma.

Ångesten? Den låg kvar ett tag. Men det var mer ångest över vad jag gjort, inte avsaknaden av alkohol. Konstig skillnad.

• Kroppsliga effekter: Minskade skakningar, mindre illamående
• Sömn: Längre sömnperioder
• Psykiskt: Ångest över händelser, inte avsaknad av alkohol.

Det var den sommaren, jag och Berit, aldrig mera.

Varför dricker unga mindre alkohol?

Usch, vad jobbigt det här är. Alkohol, unga… varför? Fan, jag fattar inte. Är det TikTok? Nej, vänta. Min brorsdotter, hon är 16, dricker aldrig. Hon spelar dataspel hela dagarna. Är det det?

• Ökad kunskap om risker? Ja, absolut. Men hur mycket? Siffror, behöver siffror!
• Sociala medier? Instagram, Snapchat… tryck. Jämförelse. Men det var väl alltid så?
• Fler fritidsaktiviteter? Aha! Dataspel, youtubing, vad mer?

Fler aktiviteter, ja. Men hur många? Behöver statistik. Året är 2024. Skulle behöva kolla SCB, men orkar inte.

Fan vad trött jag är. Ska jag äta något? Nej, först måste jag fixa den här texten. Vad var det nu igen? Ah ja. Unga dricker mindre. Varför? Det är ju komplicerat!

Hur mycket mindre? Det är väl det stora problemet. Allt är så luddigt.

• Mina kompisar, de drack ju som hästar när vi var unga.
• Min syster, hon drack alltid. Alltid.
• Men nu? Vad vet jag?

Årets trend: minskad alkoholkonsumtion bland unga. Varför? Flera faktorer, komplext. Mer forskning behövs. Jag måste kolla upp det här ordentligt. Senare. Nu ska jag se en film.

Vilken åldersgrupp dricker mest alkohol?

20–29-åringar, helt klart. Det slår mig alltid, den där åldern… så mycket press, så mycket att bevisa. Alkohol blir en flykt. En dum flykt.

Fast det är ju inte bara det. Det är ju helgerna, festerna… sommarlov, sommarjobb… alla försöker ha kul, och det blir ju så lätt att det blir för mycket. Jag vet, jag vet… jag har varit där.

Kvinnor då? Ja, de som är yngre dricker mer… 17-29 år. Det är sorgligt. De borde fokusera på annat. Livet är så mycket mer än det där.

År 2020… 60 procent mer hos de äldre männen jämfört med de yngsta drickande kvinnorna. Det är sjukt. Det är verkligen sjukt. Det känns så… fel.

• 20-29 åringar dricker mest alkohol totalt.
• 17-29 åriga kvinnor dricker mest alkohol bland kvinnor.
• 65-84 åriga män drack betydligt mer än 17-29 åriga kvinnor år 2020. (Nästan 60% mer.)

Jag vet inte… allt det här… det känns tungt ikväll. Som en klump i bröstet. Som om jag själv sitter fast i någon slags åldersrelaterad alkoholfälla, fast jag är 35. Och inte alls dricker så mycket nu. Men minnena… de är kvar.