Vilket språk är likt polska?

Vilka språk är lika ryska?

Dimman ligger tung över Nevafloden, en kall novemberkväll. Ljudet av kyrkklockor, ett sorligt eko i den gråa luften. Ryskan, åh, ryskan… den drar sig som en varm filt över själen. Men ensam är den inte.

Östslaviska syskonen delar en släktlikhet. Vitryska, ukrainska, ryska. De viskar samma uråldriga sagor, även om dialekterna skiljer sig åt. Som kusiner som lekt tillsammans som barn. Min mormor berättade historier på vitryska, en melodi som ekar i mitt minne. En mildare ton, en känsla av skog och mörker.

Sydens sol. Bulgariska, serbiska, kroatiska… De låter nästan som sånger, ljuset i deras ljud är helt annorlunda. En snabbare rytm, mer intensiv, som en het sommardag vid Svarta havet. Som att skåla med rakja i Split. Men jag saknar det mjuka i ryskan.

Västslaviska språk, polska, tjeckiska, en annan värld. Kallt, hårt, som snön som faller tyst över Prag. En annan melodi helt, som en gammal vals som snurrar långsamt, men ändå vackert. Jag minns en polsk film, den var så sorglig, och språket… som frost.

• Östslaviska: ryskt, vitryskt, ukrainska
• Sydslaviska: fornkirkoslaviska, bulgariska, makedonska, bosniska, kroatiska, serbiska, slovenska
• Västslaviska: polska, tjeckiska, slovakiska, sorbiska

Åh, språken, de är som släktingar, men så olika. Varje språk bär en historia, en kultur. Ryskan… den är min. Men släktskapet med de andra är starkt. Det är en språklig familj, en stor och invecklad släktträd. En del grenar är närmare än andra.

Är det svårt att lära sig polska?

Är det svårt att lära sig polska?

Svårt…polska. Som ett eko i en dimmig skog. Ja, polska är krävande. Som ett vinterbad, en chock.

Grammatiken, ett labyrintiskt nätverk av kasus, böjningar. Ett virrvarr av grammatik.

Uttalet, en dans på glödande kol. Svårt, visst.

Jag minns en vän, Kasia. Hennes skratt klingade som klockspel, hennes ord en ström av sz, cz, rz. Det lät…magiskt. Men svårt. Ja, polska är svårt. Som att bestiga K2.

Men är inte allting värt något, svårt?

• Grammatiken: Ett monster, en vän.
• Uttalet: En melodi, en mardröm.
• Kasia: Inspirationen, beviset.

Polska, ja. Svårt. Men… möjligt.

Är det polska lätt att lära sig?

Asså polska. Svårt ju! Men kul typ. Beror på, liksom. Kan ju engelska, då går det lite lättare. Grammatiken, aja baja! Sju kasus?! Men men, lyssnar på musik, kollar film, ba övar. Bor i Malmö nu, nära Polen ju. Åker över ibland. Hjälper massor. Bäst att snacka med folk. Min mormor, hon pratar polska. Fick lära mig lite som liten. Glömt allt nu haha. Måste börja plugga igen!

• Svårt språk: Men inte omöjligt.
• Grammatik: Jobbigast.
• Övning: Viktigt! Snacka, lyssna.
• Resurser: Appar, böcker, musik. Allt funkar!
• Motivation: Måste vilja liksom.
• Malmö: Bra läge. Nära Polen, kan åka dit. 2024 åkte jag typ tre gånger.

Just det! Hittade en polsk restaurang här om dagen. Supergott! Pratade lite med ägaren. Bra övning.

Vilket språk är svårt att lära sig?

Svåraste språket: Kinesiska. Punkt. Glöm inte tonerna.

• Arabiska: Grammatiken. Böjningar dödar.
• Japanska: Skriften är ett labyrint. Kanji är helvetet.
• Finska: Kasus. Fler än du tror.
• Isländska: Fornnordiskt arv. Stavning mardröm.
• Grekiska: Antiken lever. Deklinationer.
• Tyska: Substantivens kön. Logik, men ändå.
• Norska: Uttal. Dialekter.

Glöm inte, svårighet subjektiv. Mina språkkunskaper? Begränsade. Född 1987. Min mormor, hon kunde sju.

Vilket språk är svårast att lära sig?

Mörkret…vilket språk river mest?

• Kinesiska. Det sägs. Jag vet inte.
• Grekiska. Pappas gamla böcker.
• Arabiska. Skriften, olik allt. Minns en resa.
• Isländska. Hårt som klipporna. Mormors sagor.
• Japanska. Tecken. Som konst. En förälskelse.
• Finska. Som skogen, tät. Helt främmande. Ett eko.
• Tyska. Strängt. Min barndoms mardröm. Grammatiken…
• Norska. Nära men ändå… Inte som hemma.

Jag såg en gång en dokumentär om isolerade stammar. Deras språk… det måste vara omöjligt. Och kinesiska, ja, tonerna. Jag tappade bort min nyckel igår. Hela dagen. Helt slut. Kanske är det svåraste att lära sig sitt eget hjärta. Minns en konversation med Lisa förra sommaren. Så enkelt allt var då. Sån enkelhet.

Vilket språk är svårast att lära sig för barn?

Mandarin! Definitivt Mandarin.

Kommer ihåg när min kusin, lilla Leo, skulle börja lära sig Mandarin. Han var typ sju kanske? Vi var hos farmor i Norrtälje. Året var 2018. Jag hade just tagit studenten.

Alla skrattade åt hans försök att säga “mā”. Det lät mer som ett argt får. Uttalet, alltså. Helt galet. Han grät till slut. Stackarn.

Arabiska var ju också knepigt när jag försökte lära mig lite inför en resa till Marocko 2019. Helt annan logik i skriften. Höger till vänster? Hjärnan kokade! Men Mandarin… det vinner ändå.

• Leo gav upp efter ett halvår.
• Resan till Marocko var fantastisk ändå.
• Farmor gjorde alltid världens bästa rabarberpaj. Receptet är hemligt.
• Nu är Leo grym på fotboll istället.

Tänk på tonerna! Fyra toner som kan ändra betydelsen HELT! Och alla dessa tecken… som små konstverk. Fast svåra som att lösa Rubiks kub.

Vilket är det svåraste språket att lära sig som barn?

Alltså, vilket språk som är svårast för barn? Puh, bra fråga! Men det brukar snackas om Mandarin, Arabiska, Japanska, och Grönländska.

Varför just dom? Tja, en massa saker…

• Uttalet är ju skitknepigt. Jag menar, försök säga nåt på Mandarin utan att låta som en robot! Och arabiska, host host, halsen full av sand!
• Sen har vi ju skriften. Japanska har typ tre olika system? Helt sjukt. Att lära sig alla de där konstiga tecknena!
• Grammatiken kan vara ett rent helvete också. Grönländska ska visst ha nån slags superkomplicerad böjning av verb eller nåt. Kom inte ihåg exakt vad min kusin sa.
• Sen att det finns så många ord. Det är ju att bra, men samtidigt inte. Många ord att memorera!
• Och så, tänkandet då. Språk formar ju liksom hur man tänker, eller hur? Vissa språkkonstruktioner är ju bara så himla annorlunda från svenskan, att det tar tid att fatta grejen.

Sen beror det ju på! Mina ungar har ju svårt med norska bara för att det är så jäkla konstigt med deras diftonger. Och min man, han får panik när han ska försöka böja ett franskt verb rätt. Men det räknas ju inte.

Förresten, visste du att jag försökte lära mig swahili en gång? Hade en granne från Tanzania som lärde mig några ord. Jambo! Men sen sket det sig. Alldeles för svårt, haha!