Vem får läsa modersmål?

Alltså, vem får egentligen läsa modersmål i skolan? Det är ju en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Tänk, att få dyka ner i språket man hörde som liten, språket som formade ens första tankar… Är det inte en rättighet för alla?

Visst, jag läste att elever i grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan och sameskolan har rätt till modersmålsundervisning från första klass om de har ett annat modersmål än svenska. Från första klass! Det känns ju rättvist på något sätt. Jag minns ju själv hur min kusin, som kom hit från Chile, kämpade med svenskan i början. Tänk om hon hade fått läsa spanska samtidigt, vilken trygghet det hade gett! Hon hade ju kunnat behålla kontakten med sina rötter, ni vet?

Och så är det ju det här med nationella minoriteter. De har särskilda rättigheter att läsa sitt modersmål. Det förstår jag verkligen. Jag menar, tänk dig att ditt språk höll på att försvinna. Att dina barnbarn kanske inte skulle kunna prata med sin gammelfarmor… Usch, det gör ont i hjärtat bara jag tänker på det. Språk är ju så mycket mer än bara ord, det är ju en hel kultur, en historia, en identitet. Eller hur?

Det är inte bara siffror och statistik, det här är ju riktiga människors liv vi pratar om. Jag läste någonstans att… ja, jag minns inte exakt siffran, men det var många barn som faktiskt vill läsa sitt modersmål, men inte får chansen. Det gör mig ledsen. Jag menar, vad är det för förlust för samhället att barn får utveckla sin flerspråkighet? Tänk vilken rikedom!