Varför talar Sverige engelska?

Vilken engelska lär man sig i Sverige?

I Sverige dominerar brittisk engelska i skolan, men amerikansk engelska smyger sig in via populärkultur och digitala plattformar. Man kan säga att vi lär oss en hybrid.

• Brittisk engelska: Formell utbildning, grammatikböcker, klassiska texter.
• Amerikansk engelska: Film, musik, sociala medier. Den har blivit en del av min vardag.

Språket är ju i ständig rörelse. Ibland använder jag "elevator" istället för "lift".

Den här mixen är ganska bra. Den ger oss en bredare förståelse och förmåga att kommunicera med fler människor. Flexibilitet är viktigt!

Förresten, dialekter inom både brittisk och amerikansk engelska är ju en hel vetenskap i sig. Tänk bara på Cockney eller sydstatsengelska. Fascinerande!

Vilken typ av engelska lär man sig i skolan?

Alltså, i skolan? Brittisk engelska, typ. På pappret iallafall. Läroplanen säger det. Men hallå, vem lyssnar på läroplanen?! Mina ungar, de, då hör de ju mest amerikansk engelska. Hela tiden. Netflix, Youtube, spel. Du vet hur det är.

Och sen, cockney! Haha, jaa, det är ju lite roligare än någon tråkig grammatikbok. De snappar upp det där från filmer, mycket mer än vad de lär sig i skolan. Det är ju sååååå mycket mer kul! Verkligen. Riktigt inspirerande, typ.

Problemet? Det blir en mix. Inte ren brittisk engelska alls. Lite av varje, typ. Ja, det är lite rörigt. Eller? Nej, det är jättetråkigt, seriöst. Lite frustrerande också. De lär sig ju massa slang. Och dialekter. Inte det dom ska. Det där med läroplanen. Den är ju helt värdelös. Alltså, verkligen.

• Amerikansk engelska (från media)

• Cockney (från film/tv)

• Brittisk skolengelska (läroplanen)

  Det är en total katastrof. Jag menar, vem bryr sig egentligen? Inte jag iallafall. Men mamma är lite sur. Hon vill att de ska kunna brittisk engelska, perfekt. Haha. Nä, men seriöst, det är ju som det är. 2023.

Vad är skillnaden på brittisk och amerikansk engelska?

Åh herregud, brittisk vs. amerikansk engelska. Alltså, vad ÄR grejen?

• Grammatik: typ samma... eller? Lite småskillnader, men vem bryr sig?
• Uttal: Aaah, där har vi det. "Car" låter ju helt olika! Galet. Car, cah liksom.
• Stavning: Färg, color. Favorit, favourite. Varför måste det vara så krångligt? Fattar noll.
• Ordförråd: Hiss = elevator. Byxor = pants... kan bli pinsamt.

Tänker på min resa till London. Beställde "chips", fick pommes frites. WTF? Ska jag åka till USA snart? Måste plugga glosor… Orkar inte.

Måste komma ihåg skillnaderna! R-ljudet!

Mer info, typ

Min moster bor i Boston. Hon skrattar alltid åt min "svengelska". Kanske jag ska ringa henne?

När börjar man lära sig engelska i Sverige?

Minns hur det var i trean, hösten 2005. Plötsligt, pang, engelska! I Kristinehamn, på Hagaskolan. Jag tyckte det var jättekul, typ. Men mest för att det var nytt. Läraren, fru Johansson, hade en konstig accent. Kändes lite pirrigt, att prata ett helt nytt språk. Jag var kanske lite blyg också. Alla andra verkade förstå allt.

Senare, typ i fyran eller femman, började jag förstå mer. Läste Harry Potter på engelska – det var en höjdare! Fast det tog tid. Jag lärde mig nog mest genom att läsa, faktiskt. Böckerna var ju jättespännande.

Men det där med när man börjar lära sig engelska i skolan... det är ju sjukt olika. Min kompis började i ettan, i en annan skola i stan. Vissa kommuner kör tydligen igång tidigare. Så det är inte så enkelt som "lågstadiet".

Några saker jag kommer ihåg:

• Fru Johanssons röda nagellack.
• Min första engelska bok, full med bilder av djur.
• Att jag hatade att skriva på engelska. Stavningen var en mardröm!

Årskurs 3, det året det började... Det är det jag kommer ihåg. Men det är ju olika i olika kommuner och skolor.

Huvudpoäng: Starten på engelskundervisningen i skolan varierar kraftigt mellan kommuner. Min personliga erfarenhet var i årskurs 3.