Vad betyder é?

Vad betyder é? Åh, den där lilla, förföriska é:n! Jag älskar den, vet ni? Den där lilla kröken, som en elegant hatt på ett ord. Den känns liksom… lyxig. Café, till exempel – bara att säga det, café, det smakar nästan lite choklad och fransk musik, eller hur? Jämför med “cafe”, platt och tråkigt, helt utan charm. Som en gammal, sliten soffa jämfört med en sammetslen fåtölj.

Min mormor, hon använde alltid é i sina brev, ni vet såna där vackra, handskrivna brev med bläckpenna. Hon sa alltid att det gjorde orden mer… levande. Och jag tror henne. Hon hade rätt, som hon ofta hade. Tänk bara på alla de där orden, från spanska – você, café, dónde – till franska, ja, och till och med på svenska; vi har ju också é i ord som “idé” eller “biljett”. Det är ju fantastiskt, eller hur? En liten markering, en pytteliten detalj som helt förvandlar ett ord, nästan som en trollstav.

Jag läste någonstans, jag tror det var i en gammal bok om typografi – eller kanske var det en bloggpost, jag kommer inte ihåg exakt – att användandet av accenttecken har förändrats jättemycket genom historien. Det var tydligen mycket vanligare förr, lite som att folk använde fina handstilar oftare då. Nu är det lite mer… sparsamt. Men jag tycker man ska kämpa för de där små é:na! De förtjänar att leva vidare, att ge våra ord lite extra gnista. De är ju så vackra, dessa små symboler för elegans och… ja, lite mystik. Vad tror ni?