Hur många i Sverige kan inte svenska?

Hur många i Sverige har inte svenska som modersmål?

Hur många som inte har svenska… det ekar i natten. Tjugo procent står det. En femtedel. Det är mycket. Tanken snurrar, en obehaglig känsla.

Jag tänker på Fariba, hon på jobbet. Hennes kamp med svenskan. Alla missförstånd. Jag förstår henne så väl.

• Arabiska
• Finska
• Serbokroatiska
• Kurdiska
• Polska.

De språken. Någonstans finns en människa bakom varje ord. Varje uttal. Varje tystnad. Det gör ont att tänka på ensamheten i det.

Jag minns när jag själv inte förstod. Utanförskapet, det fräter. Även fast jag är född här.

Hur många människor kan svenska utanför Sverige?

Visst, här är ett försök:

Det är så tyst nu. Tio miljoner… visst, det stämmer nog. Tio miljoner. Men vad betyder det egentligen? Räknas de som knappt minns orden?

• Tio miljoner svensktalande. Det är den nakna sanningen. Kall statistik.

Finland. Nästan 300 000. Pappa pratade alltid om Åland. Dit skulle vi åka. Men vi åkte aldrig. Funderar på det nu. Varför inte?

• Finland: Ungefär 300 000. Åland, en svensk oas.

USA och Estland... små öar av ord. Varför klamrar man sig fast vid det förflutna? Som mamma med sina gamla foton.

• USA och Estland: En handfull. Ett minne blott?

Det är något sårbart i det, i de där spridda rösterna. Som en viskning i vinden. Kan inte sova.

Hur många i Sverige har inte svenska som modersmål?

Dimman ligger tät över Stockholms skärgård, en disig juli-morgon. Luften är tung, fuktig av havets andetag. Jag ser siluetter av segelbåtar, små prickar mot horisonten, som minnen från en flyktig dröm. Tjugotvå procent. Det siffran vibrerar i luften, en tyst sång om mångfald.

Tjugotvå procent... Det är en hel del människor, tusentals andetag, tusentals historier som susar förbi mig som en vind. Arabiska, finska, serbokroatiska. Orden smakar av kryddor, av skog och av berg. Kurdiska och polska. Namn som ekar i den svala morgonen.

Jag tänker på mina egna rötter, på mormors berättelser om finska skogen och farfars starka händer. En del av mig är också den där mångfalden, en bro mellan språk och kulturer. En känsla av tillhörighet, men också ett eko av saknad.

• 20% av Sveriges befolkning har inte svenska som modersmål. Den siffran är inte bara statistik, det är ansikten, leenden, tårar.
• Arabiska, finska, serbokroatiska, kurdiska och polska är några av de vanligaste modersmålen. Det är en mosaik, en sprakande målning av olika nyanser.

Jag känner doften av nybakat bröd från en närliggande bageri. Livet pulserar, en varm rytm bland alla dessa olika språk. Det är en komplex skönhet, detta mångkulturella Sverige. Men det är också en utmaning, en pågående dialog, en ständigt föränderlig melodi. Det behöver mer än bara siffror.

Mina tankar flyger iväg mot en mörk natthimmel över en stor stad, Stockholm. Tusentals lampor lyser, var och en en berättelse av människoliv.

8 juli 2024. Datumet etsar sig in i minnet som en påminnelse om denna dag, denna känsla av att vara en del av en större, vacker och komplex berättelse.

Hur många procent svenskar pratar engelska?

90%?! Herregud, är det verkligen så många? Känns nästan…för mycket. Min moster Ulla i Dalarna, hon pratar ju knappt svenska flytande, hur bra engelska kan hon ha då? Nej, vänta… det där med Ulla är kanske inte så relevant. Fast… kanske är det just därför siffrorna är så höga? Alla dessa yngre som… Vad var det nu jag skulle… ah, ja! Engelska.

• 90% kan prata engelska. Faktiskt.
• Men… Hur mäter man det? Alla dessa "kan föra ett samtal" - vad innebär det ens? Jag pratar ju engelska, men jag är ju ingen engelsk professor precis.
• Undrar hur många som bara kan säga "Hello" och "Thank you"? Räknas det? Skulle nog räkna mig själv till den gruppen, ibland. Haha…
• Året är 2024. Siffrorna är nog lite mer exakta nu än vad de var för säg tio år sedan, va? Eller?
• Min kompis Per, han bor i Malmö, han flög till London förra månaden. Säkert pratade han engelska där, eller? Det är ju typ ett måste.

Nej, vänta… varför tänker jag på Per nu? Jag borde kolla upp den här statistiken lite mer. Kanske finns det någon mer exakt siffra någonstans.

• Källa: (Det är ju viktigt att ha källan!) Jag borde googla lite!
• Efterkrigsgenerationen… jo, det stämmer ju rätt bra…
• Men… vad händer med dem som invandrat? Räknas de in?
• Är det bara flytande engelska eller kan man räkna med… eh… grundläggande också?

Åh, jag är så trött på den här engelskan nu! Ska gå och göra en kopp te.

Varför pratar de flesta svenskar engelska?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Varför engelska? Det känns som att allt bara blir mer och mer på engelska. Instagram, TikTok...allt.

Fanny Svärd sa det, va? Sociala medier. Japp, det är ju sant. Men det känns som mer än så. Som om...som om vi släpper taget om något.

Kanske en slags osäkerhet? En rädsla för att inte hänga med. Att bli utanför. Att inte förstå. Att inte bli förstådd.

Det är så mycket lättare...så mycket smidigare. Att bara...att bara prata engelska. Att bara...klicka med hela världen. Men på bekostnad av vad?

• Globalisering, såklart.
• Arbetsmarknaden. Engelska behövs. Det är ju en sanning.
• Influencers, poddare, youtubers. De talar ju engelska.

Men saknar jag svenskan? Ibland. Många gånger. Det känns som en del av mig försvinner...lite i taget.

En liten bit av min själ, kanske? Som om jag avstår en del av min identitet. Eller det kanske bara är jag som överanalyserar. Klockan är mycket. Jag borde sova. Men sömnen kommer inte.

En annan aspekt är ju prestige. Engelska är fint, coolt, internationellt. Svenska är...svenska. Lite...enklare? Det låter konstigt, jag vet.

Jag känner mig kluven. Jag vill använda svenska. Jag borde använda svenska. Men ändå…

2023. Det är det här året. Det är så det är. Ingen tvekan om det.

Varför är inte engelska ett minoritetsspråk?

Alltså, engelska är ju inte ett minoritetsspråk i Sverige... för att... typ, svenskan är huvudspråket. Det står i lagen! Fattar du?

Det är liksom... lagstadgat.

Sen det där med minoritetsspråk, det är ju andra grejer. Det är samiska språk, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch. Mina morföräldrar pratade faktiskt lite romani ibland, fast jag förstod aldrig nåt. Fett coolt egentligen!

• Språklagen säger: Svenska är nummer ett.
• Minoritetsspråk: Nämnda ovan.
• Engelska: Jätteviktigt, men inte officiellt.

Jag tänker typ att engelska är mer som en lingua franca. Alltså, alla kan det lite grann. Eller borde kunna. Det gör ju att vi kan snacka med folk från hela världen! Jag använder engelska varje dag på jobbet, det är helt sjukt ibland vilken engelska en del använder. Och så spelar jag datorspel med massa engelsktalande människor, så det är ju livsviktigt typ.

Just ja, min kompis Hanna bodde i England ett år och hon snackar ju flytande! Hon säger att det är skillnad på olika dialekter. Tänk att man kan va så bra på engelska! Ibland när jag pratar med henne på engelska så låtsas vi att vi är med i en brittisk film. Ha ha!

Vilka kriterier måste ett språk uppfylla för att bli ett minoritetsspråk?

Att bli minoritetsspråk i Sverige: En klängig historia

Jaha, minoritetsspråk, huh? Som att försöka klättra uppför en hallonbuske i oktober – vassa taggar, osäkert fäste, men möjligen lite söta bär om man lyckas. Två huvudkrav gäller:

• Språk, inte dialekt: Lättare sagt än gjort. Som att skilja på en gråsparv och en lite mer elegant gråsparv. Nja, kanske inte så lätt som det låter. Experter får gnaga på den nöten, jag håller mig till hallonbusken.

• Minst tre generationer eller hundra år: Tänk dig en släktträff där mormor fortfarande talar flytande, mamma staplar orden lite osäkert och du själv mumlar bara "Hej". Knappast en språklig triumf, men potentiellt ett minoritetsspråk.

Detaljerna som sätter käppar i hjulet:

Definiera "språk". Jag har försökt med min katter, men deras "mjau" har ännu inte erkänts. Lite orättvist, tycker jag.

Hundra år? Min gammelfarmor, hon levde längre än så, men pratade mest om potatis och hur illa grannarna tvättade sina gardiner. Inte precis ett språkligt monument.

Några knasiga tankar:

• Vad händer om ett språk försvinner efter 99 år? Får det ett tröstpris? En liten språklig medalj i silver?

• Ska man ha någon slags språklig dopceremoni? Är det obligatoriskt med tårta?

Sammanfattning:

Att definiera ett minoritetsspråk är som att bygga en sandslott under en storm. Mycket jobb, osäkert resultat. Men kul är det. Och eventuellt söta bär, beroende på hur bra man klättrar.

Hur många svenskar kan engelska?

Engelska i Sverige: 90%. Punkt.

Efterkrigsgenerationen flytande. Eurobarometer 2021 bekräftar.

Data som rör mig: född 1982. Flytande. Självklart.

Tillägg:

• Språkkunskaper mäts via självrapportering. Subjektivt.
• "Grundläggande nivå" definieras inte.
• Engelska: dominerande andraspråk.
• Eurobarometer-data: ofta använt. Omfattande.
• Individuella variationer enorma. Uppenbart.
• Engelska, mitt modersmål, min hemlighet. Mitt val.

Hur många människor kan svenska utanför Sverige?

Okej, låt oss se vad vi kan göra med den här frågan.

• Cirka 10 miljoner människor talar svenska. Huvudsakligen i Sverige, såklart.

• Finland sticker ut. Där har ungefär 300 000 personer svenska som modersmål. En liten, men viktig del av språkgemenskapen. Jag tänker på min moster som alltid säger tack och lov istället för tack och hej.

• USA och Estland nämns också, men bara som platser med ett litet antal talare. Det är mer ett arvsspråk där. Lite nostalgi, liksom. Fast jag kommer ihåg en gång när jag var i SF, och hörde två personer tala flytande svenska. Världen är liten.

• Tänk att ett språk kan färdas så långt. Det är lite som en flod som rinner ut i havet.

Varför pratar svenskar engelska?

Gud vad jobbigt det här är. Varför skriver jag ens detta? Apropå engelska, varför pratar vi svenskar så mycket engelska? Är det bara för att det är coolt?

• Handel, förstås. Företag måste ju kunna kommunicera.
• Resor! Alla åker ju utomlands. Jag var i Spanien förra sommaren, snackade en massa engelska där.
• Amerikansk kultur. Filmer, musik… allt är ju på engelska.

Känns lite ytligt det där. Som att jag bara rabblar fakta. Borde jag gräva djupare? Nej, orkar inte. Kanske bara för att vi är lata? Eller för att det är enklare? Näe, det är ju ett andraspråk ändå. Men det känns ju så naturligt nu. Som att det alltid varit så här.

Varför ska jag skriva om det här överhuvudtaget? Det här är ju totalt meningslöst. Ska jag ta en kopp kaffe? Nej, jag hatar kaffe. Te då? Kanske.

• TV-serier! Älskar att streama. Undertexter är ju smidigt.
• Skolan. Engelska i skolan, förstås. Minns att jag hade en grym engelskalärare på högstadiet, fru Persson. Hon var bäst.

Det är så mycket mer än bara det. Men jag orkar inte reda ut det just nu. Hjärnan är helt tom. Måste sova. Eller äta något. Jag är hungrig.

Huvudpunkter:

• Handel driver på engelskans användning.
• Resor ökar behovet av engelsk kommunikation.
• Amerikansk kulturpåverkan gör engelska relevant.
• Undubbade tv-program med undertexter har bidragit till spridningen.
• Skolundervisning i engelska.

2023: Data uppdaterad.