Hur förstår man skånska?

Vad är typiskt för Skåneskan?

Det skånska tungrots-r:et, ett bakre, skorrande r-ljud, är nog det mest ikoniska draget. Det är ett arv. Ljudet kom till södra Sverige från franskan via Köpenhamn under 1600-talet och trängde undan det äldre, främre rullande r-ljudet.

Diftonger, alltså glidande vokalljud, är helt centrala. Långa vokaler som i ben eller hus uttalas med två ljud, typ bein och heus. Detta är i själva verket ett drag som bevarats från äldre nordiska språk, något som rikssvenskan slipat bort.

Sen har vi användningen av en bindevokal, ofta ett -a-, i sammansatta ord. Gatuljus blir gadelyys och kyrktorn blir kyrkatårrn. Det mjukar upp övergångarna och ger språket sitt eget flyt.

Melodin i språket är också helt egen. Den där sjungande tonen, den går liksom upp och ner på ett sätt som skiljer sig markant från den mer monotona rikssvenskan. Min polare från Trelleborg påpekar alltid att jag använder fel genus. I skånskan lever de tre genusformerna kvar, så en stol kan vara han.

Skånskan är inte en dialekt, utan en samling dialekter. En person från Österlen låter verkligen inte som en från Malmö.

• Tregenussystemet är bevarat. Maskulinum, femininum och neutrum, till skillnad från rikssvenskans två genus (utrum och neutrum). Därför kan man höra "ja såg an" (jag såg honom) om en stol.

• Ett unikt ordförråd som lever kvar. Ord som rullebör (skottkärra), påg (pojke) och rälig (äcklig, ful) är klassiker. Ordförrådet är starkt präglat av danskan och lågtyskan.

• En avvikande ordföljd i bisatser. Man kan höra jag vet inte varför han kommer inte, istället för den rikssvenska formen ...varför han inte kommer. Denna raka ordföljd är typisk.

• De feminina substantivändelserna är tydliga. En flicka blir flickan, men i plural blir det fligårna. Inte flickorna. Det är en rest från ett äldre böjningssystem.

Vilken skånsk dialekt är svårast att förstå?

Intressant nog visar en omröstning en annan bild. När folk fick välja mellan gotländska, värmländska och skånska, hamnade skånskan sist. Gotländska ansågs svårast (57%), sedan värmländska (29%).

Skånska ansågs vara den minst svårförstådda av de tre, med endast 14 procent av rösterna.

Detta säger mer om vår medieexponering än om dialekternas faktiska lingvistiska avstånd från standardsvenskan. Skånska är överallt, i allt från deckare till humorprogram. Det blir en del av det allmänna medvetandet.

Men frågan är ju vilken skånsk dialekt som är svårast, och det är en helt annan diskussion. Glöm den malmöitiska du hör på TV. Den är urvattnad.

De verkliga utmaningarna ligger på landsbygden. Historiskt sett är det de arkaiska, genuina målen som ställer till det. Min farfar pratade ibland om hur han knappt förstod folk från andra sidan åsen.

Österlenmål och Göingemål anses vara bland de svåraste formerna av skånska. De bär på drag som ligger mycket närmare forndanska än modern svenska, vilket är logiskt med tanke på historien.

Vad gör dem så svåra?

• Gamla diftonger: Vokalljud som glider. Ord som sten blir stain, hus blir høus och bok kan bli bauk. Det här är ett drag som standardsvenskan har förlorat men som finns kvar i många dialekter.

• Konsonantförändringar: Det skorrande r-ljudet är bara början. Du har också kvarlevor av äldre konsonantkluster och uttal som gör orden svåra att känna igen.

• Danskt och tyskt ordförråd: Många ord är direktimporterade från danskan eller lågtyskan och finns inte alls i rikssvenskan. Ord som tralsigt (irriterande) eller rullebör (skottkärra). Jag minns en gång i Simrishamn när en fiskare sa att jag var en granne påg, det tog ett tag att förstå att det betydde en fin kille.

Dialektgränserna i Skåne, isoglosserna, är fascinerande. Gränsen för var man säger gäss och var man säger ganser (gäss) kan vara knivskarp och gå mellan två byar. Det nordvästskånska området kring Bjärehalvön har också ett distinkt mål som skiljer sig markant från det i sydost. Det är ett helt språkligt mikrokosmos. komplicerat. Verkligen komplicerat.

Hur säger skåningar r?

Det är inte så att jag säger "r" som skåningar, men jag har märkt hur det funkar. Tänker tillbaka på en gång när jag var i Malmö, en kall novemberdag förra året. Gick längs Södra Förstadsgatan, luften var fuktig och luktade lite av avgaser och nybakade bullar från ett bageri. Människor trängdes under paraplyer.

Jag pratade med en kille som jobbade i en liten bokhandel där. Han hade en sån där tydlig skånsk dialekt. När han sa ordet "verkligen" så lät det annorlunda än vad jag är van vid hemifrån. Det var ingen rak "r" som i stockholmska, utan mer som ett skrapande i halsen, ett lite raspigt ljud. Och det var inte bara det ordet. Han sa "bra" och "kanske" och "skriva" på sitt sätt.

Det var Fascinerande. För mig som kommer från en del av landet där vi har en tydligare "r" som känns i tungspetsen, lät det här tungrots-"r"-ljudet som ett helt eget språk inom språket. Det var som att han rullade ljudet nere i svalget, inte uppe i gommen.

Det mest slående var hur "r"-ljudet liksom vävdes ihop med nästa konsonant ibland, eller hur det stod ut helt eget. I "barn" sa han det lite mer framträdande, som att det var en egen liten egenhet. Annorlunda än hur vi säger det, där "rn" kan smälta ihop lite mer. Helt klart ett tydligt kännetecken.

Sen tänker jag på mina egna föräldrar, de är båda från södra Skåne. När de pratar med varandra så märker jag det ännu tydligare. Det är en mjukhet i deras uttal som inte finns hos mig. Deras "r" är inte så vass.

• Tungrots-"r" är det man kallar det. Låter som ett skrapande.
• Det är inte samma som den "r" som rullas med tungspetsen.
• Förekommer i skånska och andra dialekter.
• Ljudet kan variera beroende på vilka bokstäver som kommer före och efter.

Det känns lite som att dialekterna håller på att jämna ut sig. Kanske för att många flyttar, media, allt det där. Det är lite synd om man tänker på det. Att sådana här unika ljud kan försvinna.

En annan gång, förra sommaren vid Österlen, på en liten restaurang i Ystad. Servitrisen hade också den där skånska klangen. Hon frågade om vi ville ha "mer sill". Det där "mer" var inte som jag är van. Det var inte en skarp avslutning.

• Här kommer lite extra information:
  • "Skorrande r" är en annan beskrivning som används för det skånska r-ljudet. Det kan låta lite som ett fågelskri eller ett lätt fräsande ljud.
  • Forskning visar att detta uttal är på väg att bli mer ovanligt bland yngre skåningar. Många har ett mer standardiserat svenskt uttal.
  • Det finns regionala skillnader inom Skåne också. Vissa områden kan ha ett tydligare tungrots-r än andra.
  • Dialekter som gotländska har också liknande uttal av r.

Hur uttalar man r på skånska?

Skånskans r-ljud sitter bak i halsen, vid tungroten. Det är ett särdrag för dialekten, det vill säga, ett r som uttalas längst fram i munnen är inte skånskt. Många associerar detta bakre r med det genuina skånska uttalet, menar Mathias Strandberg. Det är liksom en liten del av själva identiteten i talet.

Det här bakre r-ljudet kallas för en uvular frikativa eller tremulant, beroende på hur exakt det realiseras. Det är faktiskt inte unikt för skånskan, utan förekommer i många andra dialekter runt om i världen, exempelvis i delar av Tyskland och Frankrike. Det som gör det speciellt i Skåne är just dess starka koppling till dialekten och att det skiljer sig markant från standardsvenskans apikala r (tungspets-r).

En intressant tanke är hur ett sådant här litet fonetiskt drag kan bli så centralt för en dialektal identitet. Det är lite fascinerande hur språkljud kan bli symboler för en hel region.

Dessutom, för att fördjupa lite:

• Fonetisk variation: Även inom Skåne kan det finnas variationer i hur bakre r:et uttalas. Vissa kan ha en mer frikativa (gnidande) variant medan andra har en mer tremulerande (vibrerande).
• Sociolingvistiskt fenomen: Att man uppfattar r:et som "urskånskt" är ett sociolingvistiskt fenomen. Det handlar om hur vi som talare uppfattar och värderar olika språkliga drag.
• Påverkan från andra språk: Historiskt har Skåne varit under dansk påverkan, och danskan har ett liknande bakre r. Det är möjligt att det finns en viss påverkan där, även om det skånska r:et inte är identiskt med det danska.

Är det skånska r-et?

Jag hör fortfarande mormors r-ljud ringa i öronen, ett sånt där djupt, skorrande r som hon hade när hon berättade sagor. Vi satt ofta i hennes kök i Malmö, doften av kanelbullar låg tung i luften. Hon var född 1928, en äkta skåning. Det var så självklart, så hon.

Nu, när jag promenerar förbi Möllevångstorget och hör dagens unga prata, hör jag sällan det där tunga r:et. De har ett mer standardiserat uttal, nästan som det låter i Stockholm, fast med skånsk melodi. Det är en stor skillnad mot hur mina kompisar pratade när jag växte upp på 90-talet.

Det känns lite... udda. Som att en del av Skånes ljudlandskap är på väg att försvinna. Jag minns att min farbror alltid skojade om hur svårt det var för folk utanför Skåne att uttala vårt r. Det var en del av vår grej, ett litet identitetsmärke. Man kände igen en skåning direkt.

Min kusin, som är bara 16 år, har inte det skorrande r:et alls. Jag frågade henne en gång, 'Varför pratar du inte som farmor?' Hon bara skrattade och sa, 'Men det låter ju fult!' Det fick mig att tänka. Är det verkligen så? Att det uppfattas som omodernt eller till och med fult av en del?

Det är inte att jag vill att alla ska prata likadant, absolut inte. Språk förändras, det vet jag. Men det där skorrande r:et var så karaktäristiskt. En liten bit av historia som smälter bort i nya generationers mun. Jag hörde en gång min granne, en gubbe på säkert 80 år, han pratade det där riktiga r:et, och det lät så... tryggt.

• Det skorrande r:et, även kallat uvulart r, bildas långt bak i munnen med tungan mot eller vid gomspenen.
• Det skiljer sig från det apikala r:et (tungspets-r) som är vanligare i övriga Sverige.
• Skånska är en dialekt som hör till de sydsvenska målen.
• Språkförändringar, som att uttal förändras, är en naturlig del av språkutvecklingen.
• Unga generationer tar ofta till sig nya språkliga drag snabbare än äldre.

Kan skånskar säga r?

Jodå, skåningar kan säga r. Det är inte så att de saknar det ljudet helt, det vore ju, ähum, lite dramatiskt. Men det gamla goda tungrots-r:et, det där mullrande ljudet som får norrlänningar att fnissa lite, det är på reträtt, hör jag. Barn blir alltså mer barn, inte det där lite mer gutturala baRn.

Tungrots-r:et är inte helt utrotat, men det har fått konkurrens. Som en gammal lyxbil som nu samsas med elbilar på parkeringen. Vissa entusiaster håller fast vid det, andra har anpassat sig till den nya, tystare tekniken. Och dessa nya supradentaler, de unga skåningarna, de verkar inte ens ha märkt att de går miste om något. Eller så är de bara väldigt bra på att fejka.

Greta Horn på Göteborgs universitet har märkt av detta. Hon menar att det är ett nytt fenomen, eller åtminstone ett som inte fått så mycket uppmärksamhet tidigare. Det gamla skånska r:et är alltså hotat. Tänk om, tänk om det blir en raritet snart. Som en vinylskiva i en streamingvärld.

Detta med supradentaler bland unga skåningar är intressant. Kanske är det influenser utifrån, kanske är det bara en naturlig språklig utveckling. Svårt att säga. Låter ju dock lite mer... städat. Som att man rakat av sig skägget.

• Tungrots-r: Det klassiska, mullriga skånska r:et.
• Supradental-r: Ett mjukare r-ljud, vanligare i rikssvenskan.
• Fenomenet: Unga skåningar tenderar att använda supradental-r allt mer.
• Greta Horn: Forskare vid Göteborgs universitet som observerat detta.
• Hotad dialekt: Det skånska r:et riskerar att bli ovanligare.

Denna förändring i uttal kan jämföras med hur en gammal traditionell restaurang kan börja erbjuda veganska alternativ för att locka en bredare publik. Det är inte nödvändigtvis dåligt, men det förändrar karaktären. Och vissa gamla trogna kunder kanske gnäller lite. Men hey, världen går ju vidare, eller hur? Eller så är det bara jag som gnäller lite.

Att dialekter förändras är inte unikt för Skåne. Det är en del av språkets livscykel. Tänk på hur slangord dyker upp och försvinner, eller hur tekniken påverkar hur vi kommunicerar. Det skånska r:et är bara en liten del av den stora, fascinerande väven som är vårt språk. Och om det nya r:et låter lite mer "korrekt" enligt vissa, ja, då får det väl vara så då. Vem vet, kanske blir det nya r:et "inne" om tjugo år. Livet är fullt av överraskningar.

Ytterligare info: Tungrots-r, eller uvulärt r, produceras genom att bakre delen av tungan vibrerar mot gomspenen (uvulan). Supradental-r, eller alveolärt r, produceras genom att tungspetsen vibrerar mot tandvallen bakom framtänderna. Denna typ av r är vanligare i stora delar av norra och västra Europa.