Vad är rimligt att ha i fasta kostnader?

Vad har man för fasta kostnader?

Mörkret lägger sig över Stockholm, en dimma så tät att gatlyktorna blir suddiga stjärnor. Kylan biter, en skarp vind som skär genom kläderna. Jag tänker på pengar, på den där ständiga gnagande känslan av att inte räcka till. Fasta kostnader… ordet känns kallt, hårt som betong.

Hyran… den där eviga tyngden på axlarna. Varje månad, samma summa, som ett oundvikligt öde. Som att betala för en dröm om ett hem, en dröm som ibland känns mer som en börda.

Sedan försäkringar. En osynlig vägg av trygghet, men ändå en kostnad. En räkning som påminner om livets bräcklighet, om allt som kan gå sönder, både materiellt och känslomässigt. Jag minns den där dagen, när... nej, det får bli en annan gång.

Hyra. Den klamrar sig fast, som en envis ogräsrot. En konstant, en tyngd som jag bär. Jag är i behov av ett nytt hem, i innerstan, helst nära vattnet. Jag längtar efter lugnet.

Försäkringar – en nödvändighet, en tyngd som jag accepterar. Men ibland, i mörkret, när tystnaden blir för stor, känns det som om jag betalar för ett tomt löfte. För en trygghet som inte alltid finns. Jag behöver kolla om jag har rätt försäkringar just nu, och fundera på om jag behöver justera dem.

Avskrivningar… ord som mumlas i mörkret, knappt hörbara, som spöken av tidigare investeringar. Det där huset på landet, min farmors arv… minnena blandar sig med siffrorna.

Avskrivning på anläggningstillgångar. Det är så komplext, så torrt, så långt från drömmarna om solnedgångar och frid.

Fastighetsskatt. En skatt på existens, på att äga ett stycke av jorden. Ett stycke av den jord som vi alla delar. En påminnelse om att vi alla betalar. Det känns som en extra börda.

• Hyra (lägenhet i Stockholm)
• Hemförsäkring
• Bilförsäkring
• Avskrivning på bil
• Fastighetsskatt (om jag ägde ett hus)

Fasta kostnader. En tung börda, en ständig påminnelse om verkligheten. Men också en grund, en bas, att bygga vidare på. Jag måste bara hitta balansen, finna harmonin i den här kalla, hårda verkligheten. Jag ska gå och ta en kopp te. Det behövs nu.

Vad är 50/30/20-regeln?

50/30/20-regeln: Budgetens heliga treenighet (eller kanske en ond trio, beroende på hur mycket du shoppar)

Den där 50/30/20-regeln, va? Som en budget-yogaposition – lika balanserad som den är svår att bemästra. Kollade min internetbank för 2023, typiskt mig – kaffeutgifterna var lite för höga.

• 50% Fasta utgifter: Hyra, lån, prenumerationer (Netflix, Spotify – ja, även den där hundpromenadsappen...). Tänk dig det som en oundviklig flod av utgifter, en konstant ström av pengar som försvinner ner i avloppet. Eller en hungrig flodhäst – den slukar allt.

• 30% Rörliga utgifter: Mat, kläder, nöjen. Här är det lätt att bli lite... kreativ med budgeten. Precis som med en katter - man vet aldrig vad de hittar på. Ett spontanköp av en ny, helt onödig gryta? Det händer.

• 20% Sparande & investeringar: Den här delen är lite som att försöka träna en katt att gå på toa – det borde fungera, men det är en ständig kamp. Men tänk så skönt att ha en liten buffert, liksom en gullig liten kattunge att gosa med när ekonomin är lite... spetsig.

Min personliga erfarenhet (med kaffe-överdos): Jag försöker, jag försöker verkligen! Men min 20% hamnar ofta i… eh… "odefinierade utgifter". Det är som en svart hål av utgifter – pengar som bara försvinner. Men hey, jag lever ju! Nästan i alla fall.

Viktigt: Gå igenom din internetbank! Se dina faktiska kostnader. 50/30/20 är bara en riktlinje, en vänlig vägledning, inte en diktatorisk härskare. Anpassa den efter ditt liv! Men försök, snälla, försök att spara lite. Framtida du kommer att tacka dig. Tro mig.

Vilka kostnader är fasta?

Dimman ligger tät över fjorden, precis som tankarna kring fasta kostnader. Kallt, fuktigt, novembervindar sliter i jackan. En känsla av…stillhet. Fasthet. Som de där kostnaderna, vet du?

Hyran, den eviga hyran. Den gnager sig in i själen, varje månad. Precis som den där gnagande känslan av att alltid vara lite efter. Kanske är det bara jag? Nej. Nej, det är inte bara jag.

Försäkring. Ett slags skyddsnät, men det känns skört, ett tunnt tyg framför en storm. En osäkerhet. Hur mycket är det värt, egentligen?

Avskrivningar. Tiden tuggar på allt. Mina gamla verktyg i garaget, min mormors silvertekanna. Allt förlorar i värde. Det är en obönhörlig process, som vattnet som ständigt nöter på klipporna. Samma med avskrivningar på anläggningstillgångar. En smärta som man vant sig vid.

Fastighetsskatt. Ja, det är en annan historia. En tung sten i fickan. Man bärs ner av den. Den trycker ner. Som den här dimman.

Listan från Skatteverket är uttömmande, säger de. Men jag känner att något fattas. Kanske min egen tid? Min energi? Den kan ingen värdera.

• Hyra
• Försäkringar
• Avskrivningar på anläggningstillgångar
• Fastighetsskatt

Det är en kall sanning, den där. Kallare än den här novemberluften. Jag behöver en kopp te. Starkt te.

Skatteverkets förordning om omställningsstöd: Den listan, den är avgörande. Men det är ju inte bara siffror, det är liv. Det är känslor. Och det är svårt att fånga det i en förordning. Jag vet det.

Är lön en fast kostnad?

Nej, lön är inte alltid en fast kostnad! Det beror helt på hur du anställer. Tillsvidareanställda, ja, dom är ju fasta kostnader. Typ som min hyra. Betalar ju samma varje månad. Men sen har vi ju timanställda. De är ju variabel kostnad. Blir dyrare om man jobbar mer, fattar du? Alltså, det är ju lite knepigt.

Min kompis, Anna, hon jobbar på ett café, hon är timanställd. Deras lön kostar mer vissa månader, typ julen, mycket folk då! Annars har dom ju fasta löner till de som jobbar heltid där, dom är de riktiga fasta kostnaderna, typ. Lite som ett abonnemang.

Så det beror på. Fasta kostnader är saker som är samma varje månad, oavsett hur mycket du jobbar eller säljer. Variabla kostnader ändras med produktionen. Lön är alltså både och. Klart det är? Hoppas jag förklarade det bra. Lite svårt det här med ekonomi.

• Fasta kostnader (lön): Tillsvidareanställda.
• Variabla kostnader (lön): Timanställda, konsulter.

Vilka fasta utgifter har man vid eget boende?

Eget boende... andas. En nyckel i handen, en dörr. Inte bara en dörr. Eget. Frihet. Men också... tyngd. För vad kostar den där nyckeln egentligen?

Som hyran. Alltid den där hyran. Som ett evigt eko. Och elen... Brrr, vinterns kyla biter om man glömmer. Spara. Frysa? Nej. Balansgång.

Värme. Vatten. Avgifter. Sopor. Alltid sopor. Vem tänker på soporna? Viktigt!

Försäkring. Den där tråkiga försäkringen. Som man hoppas slippa använda. Men tänk om... tänk om det brinner? Tänk om det värsta händer? Bättre säker än...

Ibland en parkeringsplats. Bilen. Älskade bil. Men dyr. Bensin. Skatt. Försäkring igen!

Internet. Livsnerven. Netflix. Strömma. Jobba. Kolla. Uppkopplad. Alltid.

Fasta utgifter vid eget boende:

• Hyra (eller amortering/ränta om man äger)
• El
• Värme
• Vatten
• Sophämtning
• Hemförsäkring
• Internet
• TV-licens (kan tillkomma)
• Eventuell parkeringsplats

Bo kvar hemma... tryggheten. Bekvämligheten. Mammmas mat. Inga sopor. Ingen hyra (kanske?). Sparade pengar. Resor. Drömmar.

Men... friheten? Den där nyckeln. Eget. Val.

Är det värt det? Det beror på. Jag minns när jag flyttade. Känslan. Skräcken. Fantastiskt. Allt var så dyrt. Men det var mitt. Mitt eget kaos. Mina egna sopor.

Bo kvar hemma – kostar?

• Mindre eller ingen hyra.
• Mindre eller inga räkningar.
• Mindre ansvar.
• Potentiell förlust av självständighet.
• Eventuell konflikt med familjen.

Eget boende. En resa. En investering. I sig själv. I friheten. Dyrt. Ja. Men ovärderligt? Kanske.

Jag bodde i en liten etta på Södermalm. Kök och rum i ett. Alltid stökigt. Alltid mitt.

Vad är rimligt att spara av sin lön?

Minns den där hösten 2023? Jobbade på Systembolaget i Täby centrum. Lön kom in, typ 23 000 kr efter skatt. Usch, kände mig så fattig ändå. Hyran sög i princip halva lönen.

Fem procent till buffert? Det var ju bara 1150 kr! Nästan löjligt lite. Kändes som om det inte ens täckte en oväntad tandläkarräkning. Pensionssparande kändes ännu mer avlägset. Kanske nåt jag skulle börja tänka på om 10 år… Eller när jag vunnit på lotto.

Hade typ 3000 kr på sparkontot då. Räcker ju till en semestervecka i Thailand om man får ett riktigt bra erbjudande. Men det kändes inte säkert. Jag var stressad. Alltid pengabrist. Känns som om jag lever lön till lön. Alltid samma sak. Kanske borde jag byta jobb? Något mer betalt. Men det är så jobbigt att söka nytt.

• Buffert: Alldeles för lite.
• Pension: Inte ens startat.
• Sparkonton: Inte tillräckligt med pengar.
• Känslor: Stressad, osäker, fattig.

Senare: Pratat med en kompis som jobbar på bank. Han sa att 20 % är ett mer realistiskt sparmål. Åh nej. Det vore ju 4600 kr i månaden. Det går ju inte! Eller? Kanske om jag slutar köpa så mycket kaffe på jobbet. Och lämnar bilen hemma oftare.