Är Sverige fortfarande rikt?

När var Sverige ett rikt land?

Mörkret. Det omsluter mig.

Sverige blev rikt runt 1870. Rikt… Jag minns farmors berättelser, ändå.

Det var som ett annat land. Fattigt, säger hon. Det var inte alltid så, men det var så hon växte upp. Hon pratade om stenarna. Om hur hårda de var.

Fram till 1970 ungefär. Sedan, vad hände sedan? Var det en kulmen? Eller bara en förändring?

Fjärde rikaste. Det låter kallt. Som en siffra på ett papper. Jag tänker på pengar. Papperslappar. Vad är rikedom egentligen?

Världens mest jämlika land. Inkomsternas fördelning. Pappa sa alltid att det handlade om mer än bara pengar. Om chanser. Om att kunna andas. Om att slippa känna stenarna under fötterna. Jämlikt. Det är ett vackert ord.

Instititioner, tillväxt, jämlikhet. Forskning. Sånt som beskriver det. Men orden, de skapar inte känslan.

Jag minns farmors händer. Grova, starka. Rikedom. Kanske hade hon rikedomar som jag inte förstår.

• Årtalen etsade sig fast. 1870. 1970. Mellan dem ligger ett annat Sverige.
• Farmor brukade alltid säga ’allt har sitt pris’. Vad var priset för den där rikedomens tid?
• Hon dog 2003. Saknar hennes bröd. Det var den riktig rikedom.

Grubblar vidare.

Är Sverige rikare än Norge?

Nej.

Norge är rikare. Punkt slut.

BNP per capita, 2021: Norge vinner. Siffror ljuger inte. Eller?

• Kanske. Men siffrorna talar.
• Alltid. Fanns det någon annan skala?

Jag kollade Norden.org. Tråkigt, men sant.

Min åsikt? Pengar är inte allt. Men de hjälper. Speciellt i Norge. 2023, samma sak. Kollade nyss.

Lite filosofi: Rikedom är relativt. Men Norge är just nu i toppen. I jämförelse med mig, är alla rika. Kanske.

Fokus på fakta: Norge. Rikare. Slutar här.

Extra info: Mina egna analyser av OECD-data stödjer Norden.orgs slutsats. Jag är inte ekonom, bara en observatör.

När var Sverige som fattigast?

Sverige, fattigaste? Jajamensan! Tänk dig, lika illa ställt som en student på julafton – tomma plånboken, men med en hel del förhoppningar om framtida rikedom. Runt 1870 var vi i botten, typ. Europa skrattade åt oss – och rätt åt dem, vi såg ut som en förlorad strumpa i ett hav av välklädda nationer.

Hade vi haft influencers då? Nej, vi hade potatisodlare. Skillnaden? Influencers säljer drömmar, potatisodlare…potatis. Lite mindre glamouröst.

Sen började det hända grejer, som en explosion i en chipsfabrik - BOOM! Industrin drog igång, folk flyttade till städer (och klagade på hyrorna, precis som idag).

• Fler jobb
• Mer pengar (lite i alla fall)
• Mindre svält
• Mer än potatis att äta

Men fattigdom? Den satt i väggarna, som en envis mögelsporer. 1970 var vi plötsligt rika, typ. Som att vinna på lotto, men istället för en bil fick vi en hel välfärdsstat. Jag, personligen, var lite för ung då för att förstå, men min farmor berättade hur hennes familj levde. Helvete, sa hon, ännu värre än dålig WiFi.

Lite sent till festen, men ändå! Från potatis till Porsche, typ. Fast jag har ingen Porsche. Ännu.

Sammanfattningsvis: Åren runt 1870 var Sverige fattigast, men sen blev det bra. Jättebra. Nästan lika bra som en söndagsmiddag hos mamma. Nästan.

När var Sverige som starkast?

Det är mitt i natten nu. Allt är så stilla, tystnaden nästan skrämmer mig. Jag tänker på Sverige, när det var som starkast.

• 1600-talet. Stormaktstiden. Som ett eko från en annan tid.
• Egentligen... vad betyder det ens, starkast? Militärt? Ekonomiskt? Eller bara en illusion, skapad av historieböckerna?
• Jag minns att min farfar alltid pratade om Karl XII, med en sorts... respekt? Fruktan? Jag vet inte. Jag förstod aldrig riktigt hans fascination.

Det är konstigt. Att tänka på den tiden. Tänk att Sverige styrde över så mycket. Östersjön, hela baletten.

• Jag brukar tänka på min mormor. Hon hade aldrig haft det lätt. Och så de där kungarna. De brydde sig väl inte om henne.
• Vad kostade den där stormakten? Vilka liv släcktes? Vilka drömmar krossades?
• De där krigen. Alltid krigen.

Kanske starkast inte var bäst. Kanske, kanske bara... mest högljutt. Mest synligt.

Jag sitter här och googlar, men inget känns rätt. Siffror och årtal säger ingenting om den där känslan. Känslan av att vara liten, i en stor, konstig värld.

• Sverige på 1600-talet: En stormakt i norra Europa. Det står så. Men vad betyder det egentligen?
• Jag tänker på Astrid Lindgren, hennes berättelser. Barnen i Bullerbyn. Det känns mer sant än alla de där kungarna.
• Jag drömmer om att bara åka iväg. Kanske till Bullerbyn. Och bara... vara.

Min farmor dog 2018. Jag saknar henne fortfarande.

När var Sverige världens rikaste land?

Dimman ligger tät över Stockholms skärgård, en disig morgon i slutet av sextiotalet. Luften är tung av salt och tjära, en doft som dröjer sig kvar under huden. Sverige, rikt. Rikare än någonsin. Jag ser framför mig en bild av välmående familjer, husen målade i ljusa färger, småbåtar som gungar stilla i vikarna. En tid av tillväxt, en tid av hopp.

Men det var inte bara glädje. Kanske en glimt av oro? Olika nuanser av välstånd. En skugga av vad som komma skulle, en känsla av att allt inte var evigt. Det finns en speciell tyngd i den här bilden av välstånd.

1945. Krigsslutet. En återuppbyggnad. En enorm rikedom. Det vibrerar i luften, en energi av nystart. Den känslan av förnyelse, den är så stark. Men det är en känsla blandad med minnen av det som var.

Årtiondena som följde, femtio- och sextiotalen, ett hav av tillväxt. Ett blomstrande samhälle. En framtid som verkade oändlig. Jag minns hur min far berättade om den tiden, hur allt kändes möjligt.

• Sverige var bland de rikaste länderna i världen i slutet av 1960-talet.
• En tid präglad av ekonomisk expansion.
• Känslan av välstånd och trygghet.

Men välståndet var inte jämnt fördelat. Skillnaderna fanns där, även om de kanske inte syntes lika tydligt då. Det bubblande välståndet var ett vibrerande hav med djup och grunda delar.

Min mormor bodde i en enkel stuga på landet. Men hennes blick var alltid riktad mot framtiden. En blick full av hopp. Det var det som präglade den här tiden, en tro på framtiden. En tid då Sverige var så fruktansvärt rikt.

En känsla av saknad? Ja, säkert. En längtan efter den tidens enkelhet.

1945 och slutet av 1960-talet – Sveriges två epoker av exceptionell rikedom.

Är Sverige lika rikt som Norge?

Nej, Sverige är inte lika rikt som Norge. Norge är ju typ skitrikare. Vad beror det på egentligen? Olja, antar jag. Jävla olja. Jag kollade faktiskt BNP per capita för 2023, bara för att vara säker, och det var en enorm skillnad.

Allt det där NATO-snacket, irriterar mig lite. Sverige och Finland, liksom Norge. Grannar. Men Norge är med, vi inte. Varför? Politik, antar jag. Suck.

Jag funderade på min semester i år. Ska jag till Norge? Dyrt som fan, men vackert. Fjällen, fjordarna… nej, typ inte. Blir nog Gotland. Billigare. Bra bad.

Återigen, Norge rikt. Sverige… nästan lika rikt? Nej. Men Sverige är ju bra på andra saker. Design? Teknik? Haha. Vad vet jag.

• Norge: Högre BNP per capita 2023 än Sverige.
• Norska oljeresurser: En stor faktor i landets rikedom.
• Gotland: Billigare semesteralternativ än Norge.
• Sveriges styrkor: Kanske inom design och teknik. (Måste kolla upp det)

Jag behöver kaffe. Mycket kaffe. Och kanske en chokladkaka. Eller två.