Vad hände med Skorpan?

Alltså, Skorpan… bara namnet får det att knyta sig i magen, eller hur? Karl Lejon, men alla kallar honom Skorpan. Nio år gammal. Nio! Och han ligger där, stackarn, döende i tuberkulos. Tuberkulos, liksom… det känns ju så… förlegat på något sätt, men det är ju en del av historien.

Man kan ju inte annat än undra hur det måste vara för en liten kille att veta att man inte har så lång tid kvar. Förstår han verkligen? Jonatan, hans storebror, gör det bästa han kan. Han försöker trösta Skorpan med historier om livet efter döden. Tänker Jonatan verkligen på vad han säger? Eller är det bara för att Skorpan ska vara lugn?

Jag minns när min egen mormor låg på sitt yttersta. Vi pratade om allt och inget. Men döden, själva grejen, det var som en elefant i rummet. Ingen ville riktigt nämna den. Men hon var inte nio år gammal, inte alls. Hon hade levt ett långt liv. Skorpan… nio år. Det är inte rättvist.

Men Jonatans berättelser. Jag undrar vad Skorpan verkligen tänkte. Om han trodde på dem. Kanske han bara ville tro. Kanske han bara ville att Jonatan skulle fortsätta prata, bara för att höra hans röst. Vem vet? Det är ju det som är så sorgligt, att man aldrig riktigt kan veta vad någon annan verkligen känner, speciellt inte när de är så små och så sjuka. Livet är ju… ja, vad ska man säga? Orättvist.