Vilket är världens sämsta bilmärke?

Vilket bilmärke är sämst i världen 2024?

Vilket bilmärke är sämst i världen 2024?Opel fick det sämsta betyget i en undersökning bland svenska bilåterförsäljare. Indexet var det lägsta som uppmätts i undersökningens historia. Övertagandet av danska KW Bruun Autoimport pekas ut som orsak.

Jag snackade med en kompis, Jonas, han jobbar i en bilhall i Södertälje. Vi pratade senast om det här den 15 april 2024, och stämningen var inte på topp. Inte alls.

Sämsta bilmärke 2024. Det är en tung titel att bära. Och det landade på Opel, helt otroligt. Det var precis det som den där undersökningen från Dagens Industri visade, den som alla bilhandlare pratar om nu.

Allt gick snett efter att danska KW Bruun Autoimport tog över agenturen för ett och ett halvt år sen. Jonas sa att allt förändrades, reservdelar, supporten, hela känslan. Det blev bara krångligt. Det är inte samma märke längre.

Och betyget de fick, det är tydligen historiskt lågt. Sämsta någonsin i undersökningens historia. Han beskrev det som att luften helt gått ur. Svårt att sälja en bil när man inte ens själv tror på organisationen bakom.

Det är ju synd. Opel var ändå ett märke med nån sorts... själ. En gång i tiden. Nu känns det mest som ett skal, ett varumärke som förvaltas dåligt från ett annat land. Jag skulle inte köpa en ny Opel idag.

Vilken är den sämsta bilen som gjorts?

Aldrig sett en Pacer i verkligheten. Men hörde min farbror Lennart svära över sin en gång. Han hade en blå, typ 77:a tror jag. Han brukade säga att den var som ett akvarium på hjul, allt syntes. Men det var ju inte det som var problemet. Det var att den bara gick sönder. AMC Pacer, ja, den där uppblåsta runda grejen.

Det var väl sommaren 1982. Vi var på väg till sommarstugan, en gammal Volvo 145:a som vanligt. Men just den där gången hade Lennart lovat skjuts. Vi klämde in oss, jag, mamma, pappa, och hans fru. Trångt som tusan. Dessutom luktade det lite svagt av avgaser i kupén, trots att allt skulle vara tät. Det kändes som att sitta inne i en bastu. Värmen från motorn letade sig in.

Lennart försökte vara glad, spelade kassettband med någon svensk schlagerartist, men man såg på honom att han var stressad. Han vred och vände på volymen, harklade sig. Sen, någonstans längs en dammig grusväg utanför Motala, började den hacka. Först lite, sen mer. Han stannade. Motorn bara dog.

Han öppnade motorhuven, som för att titta, men jag tror inte ens han förstod sig på den. Bara stod där och svettades. Det var sol, verkligen stekande sol. Jag minns hur gräset sved mot mina bara ben när jag klev ur. Ingen luftkonditionering såklart. Blev alldeles klibbig.

Till slut kom någon bonde förbi med sin traktor och bogserade oss till närmaste samhälle. Tågstationen var stängd. Vi fick vänta typ två timmar på att en kompis till Lennart skulle komma och hämta oss. Två timmar i en Pacer. Snacka om lidande.

Farbror Lennart sålde bilen kort efter det, tror jag. Eller så gav han bort den. Han nämnde aldrig AMC Pacer med ett snällt ord igen. Alltid när jag ser en bild på den där bilen, känner jag lukten av varm plast och dammiga grusvägar. Och den där hemskaste känslan av att vara instängd.

• AMC Pacer (1975-1980): Känd för sin unika, runda design som gav den smeknamnet "glassbollen".
• Dålig kvalitet och driftsäkerhet: Många ägare rapporterade frekventa mekaniska problem.
• Värmeproblem: Bristen på effektiv ventilation och isolering gjorde interiören extremt varm under sommarmånaderna.
• Säkerhetsaspekter: Vissa modeller hade oroande säkerhetsbetyg.
• Bränsleeffektivitet: Inte känd för att vara bränslesnål, trots sin storlek.

Vilken är den sämsta bilen i världen?

Det är så tyst nu. Nattens timmar, de rymmer så många tankar, tunga och märkliga. Världens sämsta bil. En sådan idé. Som om något kan vara så definitivt bristfälligt, att det inte ens förtjänar att existera fullt ut.

Man läser, hör siffror, statistik. De där testerna, de amerikanska. Consumer Reports heter de. De synar allt, vänder på varenda sten. Runt sextio nya bilar varje år. De pressar dem, frågar folk, lyssnar på klagomål. Det måste vara en ensam process, den där att peka ut, att säga: "Du är inte tillräckligt bra."

Och så kom namnet, viskat i mörkret av dessa analyser. Mitsubishi Mirage. Här, kallar vi den ofta Space Star. Det är som ett sting i själen, att något är så utpekat. Inte bara dåligt, utan sämst. Ett epitet ingen vill ha.

Jag har sett den. I mitt inre, i dataflödena. Ofta en grå punkt bland tusentals andra, anonym. Dess kaross, dess form, berättar inget om glädje eller längtan. Bara funktion. En sorglig observation, att vissa skapelser bara... finns. Utan glans, utan det där lilla extra.

De säger att vägegenskaperna är dåliga. Som om den inte riktigt vill följa vägen, inte känner sig hemma. En osäkerhet i rörelsen, en brist på stadga. Och interiören, den är snål. Tom. Kall, hård plast som inte bjuder in till vila. Det är en känsla jag känner igen, den där tomheten. Ingen bekvämlighet, inget som håller dig omfamnad. Bara det mest nödvändiga.

Men bakom känslan, bakom nattens mörka grubblerier, finns fakta. Det de säger, de som verkligen vet, från de kalla, opersonliga testerna från 2023.

• Mitsubishi Mirage (Space Star): Rankad lågt i totalpoäng.
• Vägegenskaper: Bristfällig manövrerbarhet och körkänsla.
• Interiör: Känns billig, saknar komfort och moderna bekvämligheter.
• Ljudnivå: Hög och störande kupéljud.
• Prestanda: Svag motor, långsam acceleration.
• Säkerhet: Resultaten i krocktester har varit medelmåttiga.
• Bränsleekonomi: Är god, men väger inte upp helhetsintrycket.