Vad har man tillsatt för att förhindra att kylarvätskan fryser till is och att kylsystemet rostar?

Kylarvätska: Glykol skyddar mot både frost och rostskador

Kunskap om vad tillsätter man i kylarvätska för att förhindra frost och rost förhindrar allvarliga motorskador. Ett kylsystem utan rätt tillsats riskerar att frysa sönder eller rosta, vilket leder till dyra reparationer. Korrekt underhåll av kylarvätskan skyddar motorn och garanterar driftsäkerhet året runt utan oväntade problem.

Vad tillsätter man i kylarvätskan för att skydda motorn?

För att förhindra att kylarvätskan fryser och att kylsystemet rostar tillsätter man glykol, vanligtvis etylenglykol eller propylenglykol. Denna tillsats fungerar som ett frysskydd genom att sänka vätskans fryspunkt drastiskt, samtidigt som den innehåller kemiska inhibitorer som skapar en skyddande hinna på motorns inre metalldelar för att stoppa korrosion.

Det låter kanske som en enkel kemisk lösning, men glykolens roll sträcker sig långt bortom att bara hålla vattnet flytande under vintern. En blandning med 50 procent glykol sänker fryspunkten till cirka -37 grader Celsius, vilket ger marginal för de allra flesta kalla vintrar. Utöver frostskyddet höjer glykolen även vätskans kokpunkt. Att blanda glykol och vatten i rätt proportioner höjer kokpunkten till cirka 108 grader Celsius i ett öppet system ^[2], vilket minskar risken för att motorn överhettas vid hård belastning eller i köbildning.

När jag först började skruva i bilar trodde jag att glykolen bara var till för vintern. Jag lärde mig den hårda vägen att rostskyddet är minst lika viktigt under sommaren. Utan de korrosionshämmande tillsatserna skulle kylsystemets aluminium- och gjutjärnsdelar snabbt börja oxidera, vilket leder till igensatta kanaler och i värsta fall ett totalt motorhaveri. Men det finns ett kritiskt misstag som många gör när de fyller på vätska - ett fel som faktiskt kan förstöra motorn snabbare än kylan. Jag återkommer till detta under avsnittet om underhåll.

Varför vatten ensamt inte räcker i kylsystemet

Rent vatten är en utmärkt värmeledare, men det har två stora svagheter i en förbränningsmotor: det fryser vid 0 grader och det främjar rost. Kylsystemrelaterade fel står för över 40 procent av alla motorrelaterade haverier längs vägarna,^[3] och en stor del av dessa beror på bristande frostskydd och rostskydd kylsystem eller för gammal kylarvätska.

Skydd mot korrosion och kavitation

Kylarvätskan innehåller inhibitorer som silikater eller organiska syror (OAT). Dessa ämnen fungerar som ett offerlager. De förbrukas över tid när de neutraliserar syror och förhindrar att vattenmolekyler reagerar med metallen för att förhindra rost i kylsystemet. Om du kör för länge utan att byta vätska försvinner detta skydd. Jag har sett motorblock där vattenpumpens skovlar nästan helt frätts bort på grund av kavitation - små luftbubblor som imploderar med en sådan kraft att de slår loss metallflisor. Det är en obehaglig och dyr upptäckt.

Olika typer av glykol: Etylen kontra Propylen

Valet av glykol beror ofta på bilmodell och miljöhänsyn. De två huvudtyperna har liknande funktioner men skiljer sig i kemisk uppbyggnad och giftighet.

Etylenglykol är den vanligaste typen tack vare dess överlägsna värmeöverföringsförmåga och lägre pris. Den är dock extremt giftig för både människor och djur. Propylenglykol marknadsförs ofta som miljöglykol eftersom det är en tydlig skillnad på etylenglykol och propylenglykol gällande hälsoaspekter, även om den är dyrare och har en något sämre förmåga att leda bort värme vid extrem belastning.

Jämförelse mellan etylenglykol och propylenglykol

Etylenglykol (Standard)

Extremt giftig vid förtäring, söt smak lockar husdjur

Mycket effektivt, skyddar ner till ca -40 grader vid 50/50 blandning

Utmärkt förmåga att transportera bort värme från motorn

Propylenglykol (Miljöglykol)

Betydligt lägre hälsofara för människor och djur

Bra skydd, men kräver ofta högre koncentration för samma effekt

Generellt dyrare att köpa per liter jämfört med standardglykol

Anders och köldknäppen i Kiruna

Anders, en skogsarbetare i Kiruna, märkte att hans gamla pickup började gå varm trots att det var 20 minusgrader ute. Han hade slarvat med underhållet och bara fyllt på med vanligt vatten under sommarens småläckage.

När temperaturen sjönk under natten frös vattnet i kylaren till en solid isklump. Först försökte han tvinga igång motorn, vilket ledde till att vattenpumpens rem skrek och termostaten fastnade.

Han insåg att han inte kunde köra en meter till utan att riskera att spräcka motorblocket. Efter att ha bogserat bilen till ett varmgarage och låtit isen tina, tömde han systemet helt.

Anders fyllde på med en korrekt 50/50-blandning av etylenglykol. Sedan dess har bilen startat utan problem i temperaturer ner till -35 grader, och motorns arbetstemperatur har stabiliserats helt.