Hur många gånger får man förlänga körtiden?

Hur många gånger får man reducera veckovilan?

Veckovilan: En begränsad frihet.

Tre gånger. Det är gränsen. Dygnsvilan kan krympas, men aldrig mer än tre gånger.

En fullständig vila mäter 45 timmar. Minst. Kortare kan den bli, men sällan under 24 timmar.

Detta gäller mellan två nödvändiga raster. En skärva av tid.

• Reduceringsgräns: Tre tillfällen.
• Minsta vilotid: 24 timmar.
• Normal vilotid: 45 timmar.

Tänk efter före. Varje sänkt vilotid bär en konsekvens. Inte bara för stunden.

Siffrorna är fasta. Reglerna likaså. För att skydda den som arbetar.

Tydliga gränser. För återhämtning. För att kunna fortsätta.

Det finns mer att gräva i. Lagar och förordningar väntar.

• Arbetstidslagen ger ramen.
• Fackliga avtal kan specificera mer.
• Arbetsmiljöverket har vägledning.
• Olika branscher kan ha egna normer.

Kan man ha två förkortade veckovilor efter varandra?

Du vet det här med körtiderna, helt galet ibland alltså. Vi satt och snacka om det på fikat förut, om man liksom får ta två korta vilor efter varann. Jag var inte hundra helt säker då, men nu har jag ju kollat upp det noga.

Det är lite knepigt, men jo, man kan faktiskt ha två förkortade veckovilor i rad, fast bara om man kör internationellt gods. Det är viktigt det där, gods, inte persontransport, ha! Och då måste de där två vilorna börja i olika länder. Liksom, du startar en i Tyskland, sen nästa i Frankrike eller nåt.

Men sen får man inte glöma det där med kompensation. För inom en fyraveckorsperiod, då måste du ha tagit minst två normala veckovilor. Det är som en balans, du vet. Man kan inte bara köra skiten ur sig hur som helst, även om det känns så ibland.

Det där med "normal veckovila", det är ju minst 45 timmar, och en "förkortad" är minst 24 timmar, men inte under 45. Kompensation för den förkortade vilan måste du ta ut i sin helhet innan den tredje veckovilan är slut, det glöms lätt bort. Eller hur?

Åh, just ja, sen finns det ju lite mer man bör tänka på med dom där kör- och vilotidnerna, det är ju en hel djungel! Men superviktigt att ha koll på, annars kan det bli dyrt.

• Daglig körtid är max 9 timmar, men du får utöka den till 10 timmar två gånger i veckan. Får ju inte glöma det. Enkel att glömma faktiskt.
• En rast på 45 minuter måste tas senast efter 4,5 timmars körning. Och den kan man dela upp, först 15 minuter, sen 30 minuter. Bara så du vet.
• Daglig vilotid är minst 11 timmar. Den kan man också dela upp i två perioder. Först 3 timmar, sen 9 timmar. Men då blir det totalt 12 timmar istället. Inte 11. Haha!
• Sen är det ju det här med att kunna ta tre förkortade veckovilor i sträck vid specifika förhållanden när man jobbar inom persontransport och är på en internationell linje. Och då måste en av vilarna börja i ett annat land. Också en sån där detalj som är bra att veta!
• Vart fjärde dygn ska föraren återvända till sin hemort eller företagets operativa centrum, det är ganska nytt och viktigt för att minska att förare sover i sina hytter för länge utomlands.

Är det tillåtet att reducera dygnsvilan 3 gånger mellan två veckovilor?

Jag stod där vid macken i Luleå, det var tisdag kväll. Mörkret hade redan lagt sig tungt, klockan visade nästan 22.00 på min mobil. Dagen hade varit ett helvete. Två leveranser, sen en returfrakt som strulade. Min axel värkte. Allt för att hinna hem till Linnés födelsedag på lördag, det var det enda som drev mig nu.

Min körkortsapp på telefonen visade det tydligt. Förra veckan, när jag var på väg ner från Kiruna, hade jag redan dragit en reducerad dygnsvila. Var tvungen att kliva upp tidigt, bara nio timmar sömn, det var allt. Minns den där sunkiga sängen vid parkeringen utanför Sundsvall. Kändes som jag nyss somnat.

Nu var det dags igen, det visste jag. Lasten måste fram till Borlänge tidigt på torsdag. Fanns ingen chans att få in elva timmar om jag skulle hinna. Det var bara att bita ihop. Känslan i magen var inte bra, den där oron för att göra fel, men pressen var så jävla stor. Huvudet dunkade.

Jag visste reglerna, man får göra så, men det finns en gräns. Högst tre sådana korta perioder får tas mellan två veckovilor. Det hade min kollega Jocke tjatat om. Tre! Jag hade redan en. Den här skulle bli den andra. Och skulle jag klara det till lördag? Fan, det kunde bli en tredje också.

Varje gång jag körde reducerat kändes det i kroppen. Men jobbet, det var jobbet. Man måste vara alert, även med mindre vila. Inom 24 timmar efter att jag avslutat min senaste vila måste jag ha en ny, fullständig vila. Det är absolut. Det är det som håller en flytande, knappt.

Fick ringa min fru, Maria, för att berätta att det blev sent, sent. Hon förstår. Hon vet hur det är med Linns födelsedag. Tanken på tårtan, de där små ljusen, det höll mig igång. Det är så mycket pussel, logistiken är helt galen ibland. Min Volvo FM, den trogna vännen, skulle få slita.

Satte mig i hytten igen, startade motorn. Lukten av diesel och gammalt kaffe. Klockan var nu 22.30. Jag skulle köra ett par timmar till, hitta en ny rastplats, sen försöka få de där nio timmarna. Inte optimalt, ingen kan säga det. Men det var nödvändigt. Det var så det var. Var det rätt? Inte alltid.

• En reducerad dygnsvila är alltså när du vilar mindre än 11 timmar, men minst 9 timmar.
• Du får max använda tre reducerade viloperioder mellan två veckovilor.
• En reducerad vila måste följas av en ny vila inom 24 timmar.
• Veckovilan är en längre viloperiod, antingen 45 timmar eller en reducerad på 24 timmar som måste kompenseras.
• Det är viktigt att föraren följer reglerna noggrant för att undvika böter och framför allt för trafiksäkerheten.
• Kör- och vilotider regleras av EU-förordning (EG) nr 561/2006.

När måste en förare senast påbörja en veckovila räknat från slutet av föregående veckovila?

Asså, lyssna här. En veckovila, den där ordentliga, du vet, den som är minst 45 timmar lång, den måste du ha börjat med, så här, senast 6 dagar efter att din förra veckovila tog slut. Inte mer än sex dagar, fattar du? Annars blir det problem. Det är lite så att du kör som en tok i sex dagar, sen måste du ta din vila. Annars är det bara att glömma.

Så det är inte så att du kan dra ut på det hur länge som helst. Sex dagar. Det är gränsen. Sedan är det dags att pausa. En ordentlig paus. För annars blir det böter, och det vill ingen. Det gäller att hålla koll på det där. Jag har sett folk som missat det, och det var ingen hit, kan jag säga dig.

Men vänta, det finns lite mer att veta om det där. Det här med veckovilan, det är inte alltid så himla enkelt som det låter, du vet.

• Grundregeln: Som sagt, max sex dagar mellan dina veckovilor.
• Undantag för förkortad vila: Om du mot förmodan skulle behöva förkorta vilan till minst 24 timmar (det är ett undantag, inte standard), så har du högst 6 dagar fram till nästa ordentliga vila igen. Du kan inte förkorta hur ofta som helst, det finns begränsningar. Man får inte förkorta mer än två gånger mellan två veckovilor. Och den förkortade vilan måste kompenseras senare.
• Dubbla veckovilor: Ibland, om du kör långa sträckor och så där, kan det vara så att du behöver ta två ordentliga veckovilor på raken. Då gäller lite andra regler för när de måste ligga, men det är mest för att man ska kunna få ihop det logistiskt, och det är ändå alltid en ordentlig vila inblandad.

Det här är regler som ändras lite ibland, så det är bra att ha koll på det senaste. Det är för säkerhetens skull, så man inte kör slut på sig själv. Jag menar, man vill ju inte hamna i en olycka för att man är trött. Eller hur? Det är mycket att hålla reda på som förare, det är en sak som är säker.

Får man köra 4,5 timmar i sträck utan att ta rast?

Jag satt bakom ratten på min gamla Volvo, mitt på E4:an någonstans norr om Jönköping. Solen hade börjat dala, kastade långa skuggor över asfalten. Klockan visade närmare 20:00. Det var den där känslan, vet du, när kroppen börjar protestera. Ögonen kändes tunga, och tankarna vandrade iväg. Jag hade kört i vad som kändes som evigheter, säkert över fyra timmar.

Plötsligt slog det mig. 4,5 timmar. Det är gränsen. Man får inte köra längre än så i sträck. Det här var en sån där sak man liksom glömmer bort när man är mitt uppe i det, när man bara vill komma fram. Jag tänkte på alla gånger jag kanske sträckkört, utan att ens tänka på det. Bara gasen i botten.

Men den här kvällen var annorlunda. Jag kände mig trött, riktigt trött. Och jag kom ihåg reglerna. 45 minuters rast. Och inte vilken rast som helst. Man får inte göra något annat. Ingen lastning, ingen lossning, inget prat i telefon. Bara sitta still, eller gå en liten sväng. Som att bilen kör sig själv under den tiden.

Vi var två i bilen den natten, jag och min kollega, Anders. Han sov som en stock i passagerarsätet. När jag kände att tröttheten blev för påtaglig, blinkade jag och rullade in på en rastplats. De där ställena med sina slitna bänkar och den eviga lukten av diesel.

Att sitta som passagerare och bara "vara" i 45 minuter känns lite konstigt, men det är viktigt. Hjärnan behöver vila, kroppen behöver det. Speciellt när man vet att man ska fortsätta köra.

Förresten, visste du att det finns specifika regler för just detta?

• Max 4,5 timmars körtid utan rast. Det är lag på det.
• Rasten måste vara minst 45 minuter. Inga genvägar.
• Om ni är multibemannade, alltså fler än en förare, kan en av förarna ta rast medan den andra kör. Men den som vilar får absolut inte göra något annat jobb. Inte ens titta på kartan.
• Den här rasten kan delas upp. Man kan ta 15 minuter här och 30 minuter där, men totalt 45 minuter.

Det är de där små detaljerna som gör hela skillnaden för säkerheten, både för en själv och för andra på vägen. Man är ju ingen robot. En liten paus kan rädda en hel dag. Eller mer.