Är privatleasing ett bra alternativ?

Är det lönsamt med privatleasing?

• Bekvämligheten kostar. Alltid.

• Leasing? Hmmm. Marginalerna dödar.

• Billån. Råare. Ärligare.

• Leasingfirman vinner. No shit.

• Slippa bry sig? En illusion. Inte värt det.

• Pengar är tid. Tid är pengar. Tänk efter.

• Varför betala mer? För ingenting?

• Minns farsans gamla Volvo. Betald. Frihet.

• Risk är allt. Leasing täcker risk. Du betalar.

• Undvik onödiga kostnader. Lönsamhet ligger där. Hitta den.

[Ytterligare info] Privatleasing vs billån: alltid en kalkyl. Vad värderar du? Pengar? Tid? Lugn? Billån: ägande, ansvar, men potentiell vinst vid försäljning. Leasing: bekvämlighet, förutsägbarhet, men du äger ingenting. Tänk långsiktigt. Eller inte.

Vad är nackdelen med privatleasing?

Privatleasing? Jävla pengaslukare, helt enkelt! Du betalar skitmycket mer än om du köpte den där kärran rakt av. Tänk dig att ge bort pengar till banken varje månad, som att betala en gigantisk räkning för en enorm pizza du ätit upp på fem minuter.

• Ingen bil att sälja sen? Efter tre år står du där med blanka fingrar och en tom plånbok. Som en kille som satsat allt på en enda häst, som sen sprang åt fel håll.
• Vill du byta bil? Glöm det! Du sitter fast i ett kontrakt som är stelare än en trädocka med ryggskott. Att bryta det? Kostar mer än en semesterresa till Bahamas. Ja, med privatjet och champagne.

Och förresten, jag, Olle (38 år, bilentusiast med en mild allergi mot överpriser) har försökt privatleasa tidigare. Det slutade med att jag fick sälja min samling av exklusiva stämplar för att klara av betalningarna. Tragiskt, jag vet.

Sammanfattning av idiotin: Privatleasing är som en fälla. Dyrt, begränsande och totalt värdelöst när avtalet är slut. Åk buss istället. Det är billigare. Och roligare. Kanske.

Är det värt att leasa en bil?

Visst, här kommer det:

Att leasa en bil är ett intressant val, lite som att hyra frihet på hjul. Frågan är, passar den friheten dig?

• Liten körsträcka är kung. Om du mestadels cruisar runt i stan och håller dig under de årliga milgränserna, ja då kan leasing vara smartare än att köpa. Tänk såhär, mindre slitage, mindre bekymmer.

• Att äga en bil kan vara som att investera i ett hus. Du har den där känslan av ägande, men också ansvar för underhåll och värdeminskning. Med leasing slipper du en del av det. Typ som att bo i hyresrätt fast på fyra hjul.

• Du vill ha det senaste. Leasing ger dig chansen att byta till en ny modell vartannat eller vart tredje år. Alltid senaste tekniken, fräschaste doften, liksom. Jag hade en polare, Stina, hon bytte bil lika ofta som jag byter strumpor, typ.

Men, det finns ett aber. Överskrider du milen, blir det dyrt. Och du äger ju faktiskt inte bilen. Tänk på det som att du betalar för att låna, inte för att behålla. Plus, det är inte alla som gillar att ha begränsningar. Jag själv gillar att köra långt, riktigt långt.

Är det värt med privatleasing?

Är det värt det, privatleasing? Som dimman som lägger sig över Mälaren en tidig morgon i september, när svetten från sommaren liksom dunstat bort… är det värt det?

• Bekvämlighet, visst är det lockande. Som att slippa oron för att bilen, den trogna följeslagaren, plötsligt bestämmer sig för att inte starta, mitt i vintern när snön yr.

• Ingen kontantinsats, ja, tanken svindlar. Pengarna kan ju användas till annat, en resa till Gotland kanske, eller den där antika skålen jag spanat in på loppisen i Gamla Stan. Slippa den där klumpen i magen, den där insatsen som liksom gnager.

Reparationerna, som en trygg famn. Allt det praktiska, bortom mig själv.

En trygghet. Slippa oron, skönt. Tänk dig, bilen krånglar. Leasingavtalet fixar. Som en varm kopp te. Men teet har en bismak?

Minns den där ekan, vid sommarstugan. Alltid något som behövde fixas. Men den var MIN.

Bekvämligheten, som ett mjukt fängelse. Fast, bilen är ju aldrig riktigt min, eller hur?

Vad ska man tänka på när man lämnar tillbaka en leasad bil?

Okay, så här gick det till när jag lämnade tillbaka min jäkla leasingbil, en Volvo XC60…

Skador! Kolla noga! Alltså, det var ju sjukt stressigt. Jag var i sista minuten, typiskt mig. Hade inte ens tänkt på att kolla efter skador förrän dagen innan. Panik! Repa vid dörren, skit också!

Serviceboken, PANIK! Hittade den inte först. Ångest deluxe. Den låg i handskfacket. Som tur var. Service gjord, check!

Däcken! Hade dem på Vianor i Liljeholmen. Glömde nästan hämta dem. Vilken stress. “Men hej hej”, sa jag till killen där. Han garvade bara. Typiskt mig.

Rensa allt skit! Herregud, bilen var full med kvitton, gamla papper, hundhår… katastrof. Barnens leksaker under sätet. Vem orkar?

Telefonen… datan… Hade ju kopplat min telefon till bilens system. Oops! Radera, radera, radera! Inte kul om de ser min Spotify-lista, haha.

Tvätta! Orkade inte själv. Åkte till OKQ8 vid Telefonplan. Maskintvätt ftw! Fast den blev ju inte helt ren. Strunt samma.

Sladdar & skit. Laddsladden till typ Volvos laddningsgrejer… hade glömt den hemma. Fick åka tillbaka. DUMT!

Boka tid! Japp, det gjorde jag faktiskt i tid. Bra Jenny, bra.

Vad lärde jag mig?

• Stressa mindre. Planera bättre. Idiot.
• Skador kostar. VERKLIGEN. Repan sved i plånboken.
• Däckhotell suger. Eller, de gör jobbet, men logistiken är jobbig.
• Städning = terapi? Nja, typ inte. Men det kändes lite bättre efteråt, erkänner jag.
• Tid är pengar. All stress gjorde mig typ fattigare.
• Vianor är bra. Trevlig kille!

PS: Jag minns inte exakt vilket år jag lämnade in bilen. Men det var typ… 2022 eller 2023. Strunt samma, huvudsaken är att jag överlevde. Och att jag ALDRIG mer ska leasa en bil. ALDRIG.

Vad är normalt slitage i leasing?

Min leasingavtal på min Volvo V60, 2020 årsmodell, gick ut i september 2023. Jag var så nervös! Hela sommaren hade jag ångest över reporna på stötfångaren. Dom kom från den där dumma busken i grannens trädgård… Jaja, skadan var skedd.

Besiktningen… herregud. De kollade överallt. Jag höll andan. Tänk om de hittade fler repor än de där små, nästan osynliga, på sidan? Jag hade ju också den där lilla bucklan på bakluckan. En dörr till en annan bil hade smällt in den vid Ica Maxi i maj.

De sa att det var normalt slitage. Lättnad! Men de påpekade stenskott på huven, massa små prickar, typ tio stycken. Det var tydligen inte normalt slitage. Aaaaaah!

Kostnaden? 1500 kr. Jävla skit!

• Normalt slitage: Mindre repor, små stenskott (enligt dem, inte alla), lite slitna däck.
• Inte normalt slitage: Större bucklor, djupa repor, stora stenskott (som på min huv), trasiga lampor.

Det kändes som en evighet, hela processen. Jag hade fått panikångest flera gånger, tack vare min överdrivna oro. Hela den här leasinggrejen känns så otroligt stressande. Nästa gång blir det köp. Eller kanske inte ens bil alls. Cykel. Ja, cykel!