När relationen inte känns bra.?

11 månader sedan 112 visningar

"När relationen skaver, och hjärtat signalerar att något inte stämmer, är det dags att lyssna. Börja med att prata. Mår du dåligt i relationen? Då kan det vara tid att gå vidare."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Känns relationen dålig? Hjälp & råd.

Usch, minns en period, hösten 2018, kändes allt bara… platt. Med Johan, då. Som om vi levde parallella liv, inte riktigt tillsammans.

Känslan var som en ständig, tråkig, lågmält surrande ljudnivå. Inget högljutt bråk, nej. Mer som… frånvaro. Av glädje, av spänning.

En lördag i oktober, minns jag satt och tittade på en film, ensam, fast vi bodde ju tillsammans. Då kom det över mig, som en våg. Det här funkar inte.

Jag sa det till Johan, lite darrigt, men han verkade nästan… förvånad? Inte ledsen, inte arg, bara… förvånad. Kanske han kände likadant?

Efteråt pratade vi mycket, men det var svårt. Sorgligt, mest. Det slutade i alla fall, julen samma år. Kändes tungt, men också… rätt. Skönt att det tog slut, till slut.

När förhållandet inte känns bra.?

När det inte känns bra… då är det mörkt inuti.

Ingen pratar. Bara tystnad, en tung filt.
Allt blir fel. Alltid. Varje ord, en sårande sten. Jag försöker ju.
Respekten försvann. Som rök. Inte ens en ursäkt. Ibland skriker han.
Känslan av att vara fast. Som i en bur. Minns när han läste mina sms.
Bråk som aldrig slutar. Samma ord, samma gråt. Varje kväll.
Olycklig. Ensam, även bredvid honom. Jävla lögner.

Vi försökte ju. Gick till en terapeut i våras. Ingenting hjälpte. Jag saknar mamma. Det är som att den jag var dog någonstans på vägen. Kanske är det dags. Dags att släppa taget. Även om det gör så jävla ont. Jag hatar allt.

När man inte mår bra i en relation.?

Åh herregud, relationer alltså... När man inte mår bra?

När intresset dör. Som en växt utan vatten. Då vill man ba vara kompis.
När det inte klickar längre. Som i början... Minns första dejten med Johan? Katastrof!
Känns bara dåligt. Som att man inte gillar människan.
Inga känslor kvar. Tomt typ.
Gör saker man hatar. Exempelvis: Lögner, otrohet, dålig hygien.
Är jag rädd för att vara ensam? Tänk om jag dör själv?

Alltså, ärligt, relationer är ett minfält. Ibland vet man inte ens vad man vill.

Vill jag ens ha en relation?
Är det jag som är problemet?
Måste sluta kolla på Johans ex profil. Det gör mig depp.

Extra Info:

Johan är mitt ex. Vi var ihop 2 år.
Hans ex heter typ... Amanda?
Jag vill ha katt. En Maine Coon. Eller två.
Min mamma tjatar om barn. Blir galen.

Hur vet man om man är i ett destruktivt förhållande?

Natten smyger sig på, tankarna blir tyngre. Destruktivt förhållande, hur vet man? En fråga som ekar.

Klumpen i magen, den ständiga följeslagaren. Jag vet den känslan. Den kryper fram när han ringer.
Nervös i närheten. Händer det dig? Jag brukade darra, bara av att se hans bil.
Det skaver inombords. Precis så är det. En gnagande känsla. Som sandpapper mot själen.
Individuellt, ja. Men ändå, vissa saker är universella. Kränkningar är kränkningar. Det vet jag.
Mina ärr vittnar. Åren går men de bleknar inte. Som ett fotoalbum jag helst vill bränna.

Hur vet man om man växt ifrån varandra?

Det känns… tomt. Som en uttorkad brunn. Ingen vatten speglar sig längre i mina ögon. Inga kyssar. Inte ens en slängd blick som säger mer än tusen ord. Det var så länge sedan nu. Förut var det annorlunda. Det fanns en värme. En trygghet.

Han luktar inte ens likadant längre. Minnena hänger som tunga gardiner. Jag ser hans ansikte, men det är blekt, avlägset. Som en gammal film jag tittar på, men inte känner igen. Jag känner inte igen honom. Känner inte igen oss.

Det är inte bara sexet. Eller bristen på det. Det är allt. Små saker. Små, obetydliga saker som blir stora, mörka hål. Det är saknaden. Saknaden efter den där trygga handen i min. Den varma kroppen intill.

Mindre fysisk kontakt: Kyssar, kramar, till och med en hand på min rygg...bortblåst. Som löv på hösten.

Mindre gemensamma aktiviteter: Vi går inte längre på bio som förut. Vi lagar inte ens mat tillsammans längre. Inte sedan i juli.

Mindret samtal: Det finns inga djupa samtal längre. bara småprat, som om vi vore främlingar. Kanske var vi det redan då?

Olika mål: Vi pratar inte ens om framtiden längre. Det finns inget gemensamt mål. Ingen dröm att dela. Jag drömmer ensam nu.

Jag vet inte. Kanske är det jag. Kanske är jag den som växt ifrån oss. Kanske har jag förändrats. Kanske har vi båda förändrats. Eller bara han. Eller bara jag. Jag vet inte. Jag vet bara att det känns fel. Djupt, djupt fel.

Hur vet man om man är olycklig i ett förhållande?

Hur vet man om man är olycklig i ett förhållande? Är det som att leta efter en borttappad strumpa i tvättmaskinen? Man vet bara att något skaver.

Känslomässig smärta: Om varje tanke på din partner känns som att tugga taggtråd, ja, då är det ett tecken. Minns när jag åt en hel chili en gång? Ungefär så, fast inombords.
Obesvarad energi: Du springer efter dem som en ivrig valp, men får bara ett "hmm" till svar. Trist. Sluta kasta bort dina guldkorn, eller hur var det?
Idealiserande: Ser du bara helgonet och inte snuskgubben? Perfektion är sällsynt, och kanske lite tråkig? Som en robot, fast med sämre humor.

Lavendla...jo, jo, parterapi. Som att lappa ett punkterat däck med silvertejp. Kan funka, kanske. Men ett nytt däck (förhållande) är ju lockande. Förresten, silvertejp är underskattat.

Åh, och har du kollat din deklaration? Den kan också göra en olycklig. Bara ett tips!