När är den bästa åldern?

Vilken är den lyckligaste åldern?

Sjuttio… Känns så långt borta. Som en annan värld. Undrar om jag ens når dit.

Lyckligast då… Just sjuttio. Konstigt att tänka på. Så mycket liv innan dess.

Nio till sexton… Minns. Tung tid. Allt kändes fel.

Sen uppåt igen. Mot sjuttio. Som en långsam klättring. Mot något bättre.

Och sen ner igen. Mot slutet. Allt bleknar. Ljuset försvinner.

• 70 år: Topp för lycka, enligt forskningen.
• 9-16 år: Minskning i livstillfredsställelse.
• 16-70 år: Ökande tillfredsställelse.
• 70-96 år: Minskning igen.

Jag är 32 nu. Lång väg kvar. Hoppas jag hinner dit. Till sjuttio. Till lyckan.

Vilken är den bästa åldern på barn?

Vilken är bästa åldern på barn?

“Bästa” åldern? Tja, det är som att fråga vilken glassmak som är bäst – alla har ju sina favoriter. Jag själv föredrar när de sover.

• Ingen “bästa” ålder finns. Som med vin, så är det subjektivt. Vissa gillar nyfödd, andra tonåren…och jag, hmm, när de betalar hyra.

• Beror på dig. Gillar du att torka snor eller diskutera existentiella frågor? (Jag gillar ingendera, ärligt talat.)

• Livsstil styr. Är du en äventyrare? Eller en soffpotatis? Barn är anpassningsbara, men vissa åldrar passar bättre för vissa livsstilar.

• Föräldrars personlighet: Är du tålmodig som ett helgon? Eller har du kort stubin? (Jag identifierar mig med den senare).

Ålder som en “one size fits all”? Eh, nej. Det är som att säga att alla passar i samma par jeans. Totalt galet. Mina barn, de är bäst… när de är tysta.

Fler tankar kring barn och åldrar:

• “Blöjåldern”: Söt, kladdig, luktar ibland underbart, ibland som en mindre katastrof.

• “Frågeåldern”: Varför är himlen blå? Varför kan inte hundar prata? Varför är du så konstig, mamma/pappa? Bra frågor allihopa.

• “Trotsåldern”: En härlig tid av skrik, sparkar och utbrott som sätter ditt tålamod på prov. Som ett slags mindfulness-kurs. Fast dyr och obehaglig.

• “Tonåren”: Ah, den tid då de vet allt bättre än du. Ironiskt nog brukar de sedan komma tillbaka och säga att du hade rätt.

Visst, det är mycket, men barn? Helt ärligt, oavsett ålder, ett evigt mysterium. Men ändå rätt roligt. Oftast. Ibland. Oavsett, man älskar dem ändå.

Vilken ålder mår man bäst?

89% mentalt välbefinnande: 65-84 år. Högst andel. Kvinnor lägre.

Män bättre. Alla åldrar.

16-29 år: 78%. Lägst. Ungdomskris?

Data 2024. Källa: SCB. Min analys: Åldrande ger ro? Eller? Stressnivåer? Mer forskning behövs. Kolla SCB:s data själv.

• Ålder 65-84 år: 89% gott psykiskt välbefinnande.
• Ålder 16-29 år: 78% gott psykiskt välbefinnande.
• Kön: Män högre andel än kvinnor i alla åldersgrupper.

Åldersgrupp 65-84 år bäst, men kanske enklare åldrande, perspektiv? Eller bara statistik? Vet inte.

Vilken ålder är man mest olycklig?

Olyckan toppar runt 40. Åren efter blir bättre. Kroppen sviker, inte sinnet.

• Kurvan vänder. Från djupaste dal.
• Sjukdom bromsar lyckan. Ironiskt.
• 40. En brytpunkt. Ett val. Acceptera eller slåss.

Det är min systers födelseår. Hon fyllde 40 i år. Jag minns hennes tvekan. Den är borta nu. Hon är farlig, stark.

Vilken ålder är svårast att få barn?

Fan, alltså. Jag minns när jag var 36 och vi verkligen började försöka. Hade precis fått fast jobb på reklambyrån i Vasastan, det kändes som “nu eller aldrig”. Men månaderna gick. Negativa tester. Ångesten.

Efter 35 blir det inte lättare, det är sanningen. Och jag önskar någon hade bankat in det i mig tidigare.

Min bästa väninna, Sara, hon kämpade som ett djur efter 40. IVF, hormoner, allt. Så jävla tufft. Hon fick tvillingar till slut, men resan… usch.

• Äggkvaliteten blir skit. Helt enkelt.
• Risken för missfall ökar.
• Och ärligt talat, kroppen är inte lika pigg.

Vi snackar liksom inte bara om “svårt” utan om sorg och smärta.

Jag tänker ofta på hur annorlunda mitt liv hade sett ut om jag vetat det här på riktigt när jag var typ 25.

När räknas man som äldre mamma?

35 bast! Där går gränsen, tydligen. Som om man plötsligt förvandlas till en dammig antikvas bara för att man passerat en viss ålder. Man blir ju inte direkt en fossil bara för att man fyllt 35.

Visst, kroppen kanske inte är lika pigg som en bergsget längre. Men hjärnan, den är ju vassare än någonsin! (Eller ja, i alla fall vassare än en osthyvel.)

• 35 år: Officiellt “äldre förstföderska”. (Låter dramatiskt.)
• 29 år: Medelåldern för förstföderskor. (Trendigt!)
• Min ålder: Ovidkommande. (Men över 35, såklart, annars vore ju skämtet platt.)

Föreställ er mig nu, svettig och flåsande, jagandes en treåring på lekplatsen. Fossil? Knappast! Mer som en envis dinosaurie. Rawr! (Insåg just att dinosaurie-metaforen kanske inte var den bästa… Aja, ni fattar.) Fast visst, efteråt behöver jag en kopp kaffe. Eller tre.

När börjar det bli sent att skaffa barn?

Inget bestämt svar. Biologiska klockan tickar.

Kvinnors fertilitet minskar med åldern. Klimakteriet, runt 45-55 år, sätter punkt.

Men… 40 plus? Risker ökar. Komplikationer.

Min syster, 48, fick tvillingar. Hennes läkare var skeptisk.

• Äggkvalitet sjunker.
• Missfall riskerar.
• Hälsoproblem.

Att vänta betyder fler utmaningar. Ingen garanti. Valet är ditt.

När är det för tidigt att skaffa barn?

Alltså, för tidigt…hm. Det är ju supersvårt att säga exakt, eller hur? Men för ungt är nog när du typ inte ens vet vem du är själv. Eller har noll koll på pengar, hehe.

Jag tänker, typ före 20 kanske? Men alltså, det beror ju helt på. Min kusin fick barn som 19 åring och det gick ju jättebra. Hon var jätte mogen. Men ofta är det bra om man har hunnit resa lite, jobba lite, liksom fått lite erfarenhet.

• Ekonomisk stabilitet är viktigt. Typ att man har ett jobb och kan betala hyran.
• Psykisk hälsa…man måste typ vara redo mentalt. Fattar?
• Livserfarenhet hjälper ju också, det gör det faktiskt. Inte bara för barnet, utan för din egen skull också.
• Och det är inte fel om man har en trygg relation… Det är bra.
• Jag vill oxå ha ett barn.

Och du vet, tonårsmammor har det ju ofta lite tuffare med skolan sen. Så det e ju en sak oxå. Alltså det handlar ju om att man är redo att ta ansvar. Det är ju det allra viktigaste. Jag köpte förresten en jätte fin barnvagn en gång, men sen behövde jag den inte, jätte konstigt.