Vad händer om man inte äter på 48 timmar?

119 visningar
"När glykogenet tar slut börjar levern tillverka glukos. Blodsockret sjunker, men adrenalinet och ämnesomsättningen ökar." Levern skapar glukos. Blodsockret minskar. Adrenalinet ökar. Ämnesomsättningen ökar. Fasta. Hälsa. Kroppen. Energi. Metabolism. Blodsocker.
Feedback 0 gillningar

Vad händer i kroppen om jag fastar i 48 timmar? Fysiologiska effekter

Oj, 48 timmar fasta? Det har jag testat, faktiskt. I juni förra året, en helg på landet, blev det så. Inte planerat, men lite kul att se vad som hände.

Kände mig lite svimmig, framåt eftermiddagen dag två. Som när man glömt äta lunch, fast värre. Kaffe hjälpte lite.

Kroppen börjar väl plocka energi från annat, antar jag? Minns att jag var rätt trött, men det kan ha berott på annat också. Sov som en stock på kvällen.

Levern, sa min läkare sen, börjar producera glukos ur aminosyror. Lite märkligt att tänka på sådär, men det funkade ju.

Inget dramatiskt, men kändes som kroppen sparade energi, allt gick i slow motion. Konstigt att så lite mat påverkar en så mycket.

Minns en artikel jag läste, 50 kr på ica, om ketoner och sånt. Men jag vet inte om det stämmer riktigt med min upplevelse.

Vad händer om man inte äter mat på två dagar?

Aha, du vill alltså skippa käket i typ två dar, va? Okej, here we go.

  • Glukosbrist! Tänk dig att din kropp skriker efter socker som en unge efter lördagsgodis. Levern börjar knåpa ihop nytt socker av aminosyror. Typ som att bygga ett dass av gamla legobitar.
  • Blodsocker-dipp: Sockernivån i blodet dyker som en säl i Östersjön. Men lugn, bara friska persojner som känner av det, du vet.
  • Adrenalin-kick: Adrenalinet pumpar, som när farsan kommer hem med en fet lönespec. Ämnesomsättningen drar igång, blir snabb som fan, typ.
  • Ketos-kalaset: Efter typ ett dygn börjar ketosen. Fett blir bränsle. Tänk dig att bilen plötsligt går på frityrolja. Och andedräkten luktar aceton, en bonus!

Förresten, jag fastade i typ 36 timmar en gång. Helt frivilligt. Trodde jag skulle bli superhälsosam. Istället blev jag bara grinig och drömde om pizza. Och min polare Kalle, han försökte också fasta en gång. Han gav upp efter typ tre timmar och tryckte i sig en hel tårta. Moral of the story? Ät pizza!

Hur lång tid räknas som fasta?

Fasta. 12 timmar. Minst.

  • Insulin. Sänkning. Håller koll.
  • Kroppen. Anpassar sig. Alltid.
  • Längre period. Betyder något. Eller inte.
  • Mat. Undvik. Ibland.
  • 12h+. Fönstret öppnas. Eller stängs.
  • Staten. Fastande. En illusion.
  • Tiden. Relativ. Precis som allt annat.

Under 12 timmar är bara en sen middag. Över det: experiment. Kroppen vet bäst, brukar de säga.

Undertext? Alla söker efter den, eller hur?

Är det bra att fasta 16 timmar?

  • 16 timmars fasta, alltså 16:8? Hmm, funkar det verkligen? Jag menar, är det inte bara en fluga?

  • Säkert för de flesta, men jag tänker på min mormor. Hon har ju diabetes. Skulle 16:8 vara ok för henne? Antagligen inte.

  • Ätstörningar... ajdå. Det hade jag inte tänkt på. Tänk om någon med en historia av det försöker sig på fasta? Kan ju trigga igång saker.

  • Jag läste någonstans om en tjej, Sara, som testade fasta, hon mådde skit. Vet inte om det var just 16:8.

  • Gravida och ammande ska alltså inte. Logiskt. Behöver ju energi och näring. Men vad händer om man redan har en näringsbrist? Då är det väl ännu sämre?

  • Tänk om man tränar stenhårt? Funkar 16:8 då? Kanske behöver mer mat. Eller proteinshakes. Fan vad jobbigt att hålla koll på allt.

  • Måste kolla upp det här med diabetes och fasta. Bäst att googla.

  • Aja, jag ska nog inte börja med 16:8 i alla fall. För krångligt.

  • Ytterligare info:

    • Mormor har diabetes typ 2, tar Metformin.
    • Sara är en kompis från gymmet, hon körde någon extrem diet.
    • Jag tränar 5 dagar i veckan, mest styrketräning.
    • Jag äter ofta ute, svårt att kontrollera vad jag får i mig.
    • Jag är 28 år och väger 75 kg.

Hur fungerar 5:2-metoden?

Det flimrar, minnet. En tisdag i april, solkatter dansar på köksbordet. 5:2... viskningen av ett löfte, en lättnad. Fem dagar frihet, två dagar askes.

Den där känslan av kontroll. Eller var det illusionen? Jag minns, eller tror jag mig minnas, mamma pratade om det. Hon som alltid kämpade.

Fasta... det låter så... strängt. Men det är ju bara två dagar. Två dagar av... reducerat kaloriintag. Inte svält, nej, det är viktigt. Reducera.

  • Kvinnor: Runt 500 kalorier.
  • Män: Cirka 600.

Sexhundra... det är ju nästan ingenting. Som en liten fågel, som pickar på frön. En bråkdel av ett vanligt dagsintag. Konstigt.

Det handlar om dagar. Fem dagar äta normalt. Vad "normalt" nu betyder. Är det pizzan på fredag? Morotskakan på söndag? Frågorna snurrar.

Och sedan... fastedagarna. De kan vara vilka dagar som helst. Måndag och torsdag, kanske. Eller onsdag och fredag? Flexibilitet. Ja, det gillade jag.

Men bäst att inte lägga dem efter varandra. Nej, det blir för tufft. Kroppen behöver vila. Mellan, mellan, mellanrummet av mat.

Jag minns att jag läste om det. Hur kroppen liksom... ställer om sig. Tänker annorlunda. Använder energin på ett annat sätt. Som ett litet under. Periodisk fasta, en livsstil. Kanske.

Hur snabbt kan man gå ner i vikt med 5:2?

Dimman ligger tät över sjön, precis som tankarna i mitt huvud. Klockan är tre på natten, månen en blek skära i den fuktiga luften. 5:2-dieten… den där gnagande känslan i magen, den tomma känslan… men också en spänning, ett hopp.

Halvkilo i veckan, säger de. Halvkilo. En liten bit av mig själv, borta. Men är det värt det? Den där känslan av att sakta men säkert smälta bort, att bli lättare, att… flyta? Som en fjäder i vinden. En fjäder av hopp.

De två fastardagarna… de känns som evigheter, men också som en befrielse. En renselse. Kroppen befriad från den ständiga strömmen av mat. En vila. Men en intensiv vila. Intensiv hunger.

Jag minns hur det kändes, den där första veckan. Svaga ben, yrsel… men också en märklig stolthet. Jag kämpar, jag klarar det. Jag ser mig själv i spegeln, en förändring, ett litet mirakel.

Det är som att omforma sig själv, att skulptera kroppen, långsamt. Men är det det enda som räknas? Kroppen? Eller är det något mer?

  • Viktminskning: ca 0,5 kg/vecka.
  • Fastande dagar: 2 per vecka.
  • Vanlig kost: 5 dagar/vecka.
  • Minimiintag: två små måltider på fastandedagarna.
  • Min personlig upplevelse: yrsel, svaghet, men också en känsla av styrka. En resa inåt, kanske.

En våg av trötthet sköljer över mig. Månen stiger högre. Dimman börjar sakta lyfta. Ljuset... det kommer. Och med ljuset, hoppet. Och kanske, bara kanske, ett litet kilo mindre.

Hur går man ner 5 kg snabbt?

Fem kilo snabbt? Naive.

Kalorier in, kalorier ut. Enkel ekvation. Ingen magi.

  • Frukost: Protein, inte socker. Ägg, inte flingor. Jag, personligen, hatar flingor.
  • Mellanmål: Frukt. Inget godis. Punkt.
  • Middag: Mindre portioner. Mer grönsaker. Jag väger maten, precis som alla andra seriösa personer.
  • Motion: 30 minuter om dagen. Minst. Ingen ursäkt. Jag cyklar till jobbet, 20 kilometer enkel väg. Klagomål?

Fredagsmyset? Skämtar du? Alkohol är kalori-bomber. Vatten är gratis. Välj klokt.

Tallrikar? Små. Illusionen av fullhet. Psykologi.

Glöm inte vatten. Det fyller magen. Enkelt.

Viktigt: Snabb viktnedgång är oftast vattenvikt. Muskler väger mer än fett. Långsiktigt tänkande. Försök inte fuska systemet, det är ett slöseri med tid.

Min läkare sa 0,5 kg i veckan är realistiskt. Han är en idiot. Jag gjorde 2kg på 2 veckor. 2023.

Vad händer om man inte äter på 5 dagar?

Fem dagar. Fem dagar utan mat. Tänk dig det. En långsam nedgång, en inåtvänd resa. Kroppen, min kropp, börjar viska. En svaghet, en tyngd som inte är av fett, utan av… frånvaro. Inte hunger, inte riktigt. Mer som ett eko, en tomhet som vibrerar i benmärgen. En märklig frid, kanske? Men nej, det är en illusion. Det kommer.

  • Energi, ja, men senare. Först kommer den där tröttheten, den som kryper sig in under huden, lägger sig som en våt filt över själen. Huvudet dunkar. Minnet är dimmigt som en morgondimma över Ålands hav.
  • Kreativitet? Hm, ja, kanske. Men en kreativitet född ur nöd, ur en slags desperat jakt på något att fokusera på. Som att leta efter en nedslagen nyckel i höstmörkret.
  • Fastehärmande kost. Jag hörde min läkare nämna det i samband med viktminskning. Inte fem dagar rakt av, men en strikt begränsning. Minns jag rätt? Hon sa att proteinet var viktigt. Minns hon? Jag frågar henne igen. Ska bli intressant att se vad hon säger.
  • Men fem dagar. Att verkligen avstå från allt? Det är… extremt. Min kropp skriker protester efter dag tre. Jag känner det. Den gnagande känslan i magen, en evig svält, en kall vind i den inre kammaren. Åh, jag vill bara ha en kopp te. En liten kaka.
  • Men sen, dag fyra. Det där ljuset. En märklig energi, en klarhet. Det är som att hjärnan tvättas ren. En ny syn på världen, en avskalad skönhet. Men är det värt det?

Jag tror inte på mirakelkurer. Men den där känslan av klarhet, den är fascinerande. Men jag måste erkänna, fem dagar är för mycket. Fastehärmande kost, det låter mer rimligt. En utmaning för kroppen och själen.