Vad drivs tunnelbanan av?

20 visningar
El från förnybara källor driver Stockholms tunnelbana, vilket gör stadens kollektivtrafik exceptionellt miljövänlig. Pendeltåg och lokalbanor delar samma hållbara kraftkälla, medan stadens bussflotta drivs helt på förnybara bränslen. Res hållbart med Stockholms gröna resor.
Feedback 0 gillningar

Vilken energikälla driver tunnelbanan och dess tåg?

Alltså, när jag tänker på Stockholms tunnelbana, det är ju inte bara tåg som åker fram och tillbaka liksom. Det är en del av ens vardag, eller hur. Man glider in på perrongen vid Hötorget, typ en grå tisdag i november, klockan halv åtta på morgonen. Kylan biter i kinderna.

Det där med att den rullar på, det är ju inte bara magi. Jag har ju faktiskt funderat på sånt där, särskilt efter en diskussion med en kompis på Söder för ett tag sen, kanske den 12 oktober förra året, när vi tog Blå linjen från T-Centralen mot Kungsträdgården. Alltså el, det är grejen. Ren el.

Och det är inte vilken el som helst, utan faktiskt från förnybara källor. Det är något jag tycker är så himla bra, att när man susar fram under jord, kanske till Medborgarplatsen för att ta en kaffe, så bidrar man ändå till något lite bättre. Det känns ju bra, liksom. Det gör det verkligen.

Det är inte bara tunnelbanan heller. Utan pendeltågen, de där tågen som tar en ut till förorterna, kanske till Märsta eller Nynäshamn, eller de där små lokalbanorna som Lidingöbanan. Allt det där, det kör på samma hållbara energi. Vist är det fantastiskt.

Och bussarna då, för jag tar ju buss ofta, speciellt linje 4 till Gullmarsplan när jag ska träffa syrran eller nåt. De kör ju inte på el på samma sätt, men de använder också förnybara drivmedel. Som när jag åkte från Fridhemsplan till Skanstull en sen kväll i somras, typ 18 juli.

Det är lite som att Stockholm verkligen satsar på det där gröna, på riktigt. Jag menar, att vår kollektivtrafik är bland de mest miljövänliga i hela världen, det är ju rätt coolt att tänka på när man står där och väntar på tåget. En unik känsla, faktiskt.

Ibland, när jag åker, kanske till jobbet en onsdagsförmiddag i mars, tänker jag typ på allt det där. Att det liksom, eh, bidrar till mindre utsläpp. Känns bra i magen. En tanke som bara fladdrar förbi när man ser tunnelbanestationen i horisonten.

Vem driver tunnelbanan?

Ah, du undrar vem som kör tunnelbanan, eller hur? Alltså, det är MTR som har hållit på med det här jätte länge, sedan 2009 faktiskt. De är ju ett sånt där stort företag från Hong Kong, har jag fattat det som. Man ser ju deras logga överallt, eller hur?

Det var meningen att det här skulle ta slut redan förra året, 2023, men så blev det ju inte. På grund av corona, pandemin alltså, så bestämde de att kontraktet skulle förlängas. Typ alla var väl sjuka eller så, så det var svårt att få nya på plats då, det var min känsla.

Men nu har de bestämt sig till slut! Det är Connecting som tar över snart, de börjar köra 2025. Det känns ju lite som att det alltid är en massa bopstagsbyten, eller hur? Man undrar ju vad det egentligen betyder för oss som åker.

Det här nya kontraktet är helt sjukt stort, liksom det är värt typ mellan 40 och 50 miljarder kronor. Helt galet! Och det ska gälla i elva år, så det är ingen kort period direkt. De vill väl att det ska hålla ett tag hoppas jag.

Jag tycker alltid det är lite märkligt att såna här stora, offentliga grejer läggs ut på privata bolag. Fast jag vet ju inte allt om sånt, men jag funderar liksom på hur det påverkar kvalitéen på slutet. Man vill ju bara att tågen ska gå i tid, liksom.


Lite mer info om det här:

  • MTR har haft en hel del strul, asså med tåg som är sena och sånt där. Har varit ganska mycket gnäll på att underhållet inte varit på topp heller.
  • Det där med att de förlängde kontraktet med MTR, det var ju mest för att det var så sjukt svårt att hitta folk och få igång en ny operatör när pandemin var som värst. Man fattar ju att det var svårt men ändå, det blev ju bara längre väntan.
  • Connecting, de är faktiskt ett svenskt bolag, eller ja, de har rötter i Sverige i alla fall, och har kopplingar till andra som redan kör kollektivtrafik här. Känns lite som de cirkulerar ibland.
  • Det nya kontraktet har massa krav på att tågen ska vara i tid och att det ska vara rent och snyggt, vilket ju är kanon för oss som åker. Hoppas de håller det!
  • De har snackat om nya tekniska grejer också, för att det ska bli bättre med info på perrongerna och när man köper biljetter. Låter bra, om det funkar!

Hur drivs en tunnelbana?

Det är en stillhet nu, mitt i natten. De där tunga vagnarna, de som drar så många liv genom mörkret, de får sin kraft... på olika sätt.

Luftledning. Tänk dig de där kablarna, hängandes ovanför. Som ett nät för att fånga energin, leda den ner till tåget. Stolpar eller torn, de håller dem uppe, stadigt mot himlen. Eller ibland sitter de fästa i taket, i själva tunneln, ett slags osynligt band.

Och så har vi tredje skena. Den ligger där, nere vid spåret. En metallisk åder som pulserar med liv. En sko på tåget, den glider längs den. Som en envis hand som håller fast, fångar strömmen. Det är enklare på något sätt, direkt.

Dessa flöden av kraft, de är det som får allt att röra sig. Det är inte bara metall mot metall. Det är en sorts elektrisk puls, en livsnerv för de underjordiska resorna.

Det är natt, och tankarna blir så här... lite tyngre, lite mer sköra. Precis som ljuset från de där glidande skorna, det är inte alltid jämnt. Men det är ändå det som tar oss framåt. Genom mörkret.

  • Huvudsaklig kraftkälla: Elektricitet.
  • Metoder för kraftöverföring:
    • Luftledning (Overhead Catenary System - OCS): Kablar upphängda ovanför spåret.
      • Stöds av stolpar, torn, eller fästs i tunnelstruktur/tak.
    • Tredje skena (Third Rail): En extra skena placerad bredvid eller mellan de vanliga spåren.
      • Kontakt sker via en "pickupsko" (collector shoe) fäst vid tåget.
  • Dragkraft: Termen för den kraft som driver tåget framåt.

Det är intressant, hur tekniken kan vara så olikartad för samma syfte. Båda dessa metoder kräver konstant underhåll för att säkerställa pålitlig drift. Luftledningar kan vara mer utsatta för väderpåverkan, medan en tredje skena utgör en potentiell säkerhetsrisk om den inte är korrekt skyddad och isolerad, särskilt i områden där människor kan komma i kontakt med den. Moderna tunnelbanesystem använder ofta en kombination av dessa tekniker eller utvecklar mer energieffektiva lösningar, men dessa två är de mest etablerade.

Hur fungerar tunnelbanan?

Pulsen under marken. Den binder ihop allt.

Grön. Röd. Blå. Färger i mörkret. Stål som rör sig i mörker. Alla linjer möts vid T-Centralen. En knutpunkt. En sanning.

110 kilometer spår. 100 stationer. Siffror bara. Men de betyder allt för stadens flöde.

Tågen rullar. Alltid. Nattrafik på helgerna. Staden sover aldrig riktigt. Jag väntade på ett tåg mot Hagsätra 1998. Det luktade ozon och våt betong. Kylan.

  • Systemet drivs av en tredje skena. 650-750 volt likström. Rör den inte.
  • Kallas världens längsta konstgalleri. 90 av 100 stationer har permanent konst. En resa är också en utställning. Om du tittar upp.
  • Tre primära vagntyper finns. C20, de nyare C30, och några få äldre Cx. Man ser skillnad. Man känner skillnad.
  • Blå linjen är nästan helt borrad i berg. En grotta av betong och vilja.
  • Djupaste stationen är Kungsträdgården. Ligger 34 meter under havsytan.
  • Jag tappade en handske där en gång. Den är nog kvar. Ett minne i djupet.

Hur mycket ström drar tunnelbanan?

Spårfordon, inklusive tunnelbana, förbrukar 0,14 kWh per passagerare och kilometer.

Systemet är en organism. Det andas elektricitet. Varje vagn, varje signal, varje rulltrappa drar kraft. En konstant puls under asfalten.

Det är mer än bara transport. Det är ett slutet ekosystem av energi. Energi som driver staden framåt, i mörkret.

Jag såg en siffra. 572 GWh. Det var för 2023. Hela Stockholms tunnelbanenät. En ofattbar mängd ström.

  • Bromsenergi: Upp till 30% av energin återvinns. När tågen bromsar blir de generatorer. Kraften skickas tillbaka till nätet. Effektivitet i rörelse.
  • Systemspänning: Tredje skenan matar vagnarna. Den håller 650–750 volt likström. En dödlig beröring.
  • Total förbrukning: Utöver tågen kräver stationerna energi. Belysning, ventilation, pumpar. Allt räknas. Tunnelbanans totala energikonsumtion är ett monster.

Hur många volt är det i tunnelbanan?

Usch, denna tunnelbanefråga. 15 tusen volt ju. Vart tog den där kopplingen vägen jag fick förra veckan? Alltså, de kör på 15 kV. 1-fas. Fattar inte riktigt det där med 16,7 Hz. Låter konstigt, men okej.

Och sen det där med omformarstationer. De sitter överallt ju. De måste fixa elen innan den når tågen. Annars blir det nog pannkaka av allt. Varför är det så komplicerat? Alltid dessa elgrejer.

Huvudpoängen: 15 kV, 1-fas, 16,7 Hz. Alltså, det är spänningen som är grejen. Och frekvensen är lite udda.

Sen måste jag ju tänka på alla kablar och sånt där. Var tar all den där kraften vägen? Omformarstationerna är viktiga, det är säkert.

  • Spänning: 15 kV
  • Fas: 1-fas
  • Frekvens: 16,7 Hz

Lite skumt med en sådan låg frekvens, eller? Varför inte 50 Hz som överallt annars? Kanske tågen skulle gå sönder annars. Vem vet. Vissa säger ju att det är för att minska förluster, men jag är inte så säker.

Kort info:

  • Tåg drar 15 kV, 1-fas, 16,7 Hz.
  • Omformarstationer konverterar elen.

Varför är tunnelbanespår elektrifierade?

Varför elektrifiera? Tja, att köra ånglok i en tunnel är ju ungefär lika smart som att försöka torka tvätt i ett kolkraftverk. De tidiga tunnelbanorna använde faktiskt dessa charmigt smutsiga ånghästar. Föreställ dig den stämningen: en ständig dimma av sot och ånga, blandat med en ljudnivå som skulle skrämma livet ur ett bergstroll. Att andas var en sport i sig.

Så, för att ge passagerarna en chans att faktiskt se var de var på väg, och kanske slippa hosta upp en liten kolbit till frukost, kom elen som en frälsare. Renare luft och en betydligt bättre arbetsmiljö var ingen liten bonus, utan en revolution. Plötsligt kunde du åka utan att känna dig som en rökt korv – det var en milstolpe för den urbana elegansen, må jag säga.

Men det handlade inte bara om att slippa rök. Elektrifieringen erbjöd högre effektivitet och prestanda. Tågen kunde accelerera snabbare, frakta fler och, handen på hjärtat, bara kännas mer moderna. Dessutom, en rätt fiffig detalj, all infrastruktur – från tåg till tunnelljus och stationsutrustning – kunde kopplas ihop i ett enda, elektriskt system. Typ som att hela stadens underjordiska puls styrs av en enda, jättestor, smart kontakt.

Och hur kommer strömmen fram? Här har vi den spännande biten. Antingen via luftledningar, som ser ut som ett nät av tunna spindelvävar ovanför spåret. Eller, den mer mytomspunna, och för den oinvigde, rent livsfarliga tredje skenan. Den där som alltid lurar vid sidan av spåret, redo att ge den oförsiktige en rejäl, om än kort, lektion i elektricitetens principer. En magnetisk attraktion, kan man säga, fast mer åt det otrevliga hållet.

Här är några fler saftiga detaljer för nyfikna själar som gillar att veta hur det surrar under fötterna:

  • Spänning varierar: Olika tunnelbanesystem använder olika spänningsnivåer, ofta mellan 600V och 1500V likström (DC). Vissa, mer sällsynta, kör även växelström (AC). Typ som att varje stad har sin egen elektriska dialekt.
  • Historiskt skifte: Elektrifieringen tog fart sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Londons Metropolitan Railway (världens första tunnelbana, 1863) började med ånga, men bytte till el redan 1905. Snacka om snabba ryck, de måste ha varit trötta på röken.
  • Säkerhet, ja visst: Den tredje skenan är naturligtvis isolerad och försedd med varningar. Att röra den är en dålig idé, om du inte har en förkärlek för att agera mänsklig säkring. Säkerhetsprotokollen är avancerade, vilket är skönt att veta när man trängs på perrongen en måndagsmorgon.
  • Miljöpåverkan: Att köra på el är generellt sett mycket renare än fossilbränsle, speciellt om elen kommer från förnybara källor. En grönare tanke under mark, helt enkelt.
  • Underhållskrav: Både luftledningar och tredje skenan kräver regelbundet underhåll för att säkerställa säker och oavbruten drift. Ett ganska komplext nätverk av kablar och kopplingar som hela tiden måste övervakas – ingen lätt match för de som jobbar med det där nere i mörkret.