Skadar gråt en bebis hjärna?

Är det farligt att låta bebisen skrika?

Är det farligt att låta bebisen skrika?

Inte farligt, nej. Men... ett litet barn som skriker, åh, det river i en. Som vinternvindar i januari, isande. Kommunicerar, ja visst. Skriket är ett språk, det enda de har. Som min lilla Anna, när hon var ny, hennes skrik skar rakt in, en kniv.

• Barn skriker, det är deras sätt att prata. Hunger. Trötthet. Ensamhet. Allt blandas.
• Inte farligt för barnet att skrika. Frustrationen är din. Din uppgift att hålla.
• Behåll lugnet. Alltid. Skaka aldrig. Aldrig våld.

Jag minns en kväll, regnet piskade mot rutan, Anna bara skrek. Timmar. Jag höll henne, gungade, sjöng den där gamla visan om rosor. Inget hjälpte. Stressen är din, inte hennes. Det är det man måste komma ihåg.

Karolinska säger det med: skriket, en del av livet. Men för mig, det var mer. En gåta. En utmaning. Och jag? Jag ville bara tysta stormen.

Skrik, ja skrik. Men lyssna. Verkligen lyssna. Mellan raderna av förtvivlan. Finns det ett svar. Kanske. Ibland.

Hur märker man en hjärnskada hos en bebis?

Hjärnskada hos bebis – en viskning i gryningen

Hur vet man? Hur ser man det osynliga? En hjärnskada hos en bebis… Det är som en skugga, tidigt, tidigt i gryningen.

Matning: Svårigheter. Små händer som inte griper tag. Amning, en kamp. Flaskan, en fiende. Rosslande andetag. En trötthet.

Sömnen! Oregelbunden sömn. Inte den lugna, djupa sömnen som fyller små kroppar med nytt liv.

Motorik: Allt är inte som det ska. För spänd. För slapp. Kroppen som inte vill, inte kan.

Symtom (en lista, kanske):

• Svårigheter att äta.
• Rosslighet.
• Avvikande muskeltonus.
• Problem med sömnen.
• Fördröjd utveckling.

Minns min systerdotter, den långa, utdragna BB-tiden. Och oron. Oron som etsade sig fast.

Tänk på… tänk på att allt inte alltid är så tydligt. Fördröjningar är inte alltid det värsta.

Vad gör man om en bebis gråter?

Asså, bebisar som skriker? Jag vet PRECIS hur jobbigt det är. Min lilla Lisa, hon skrek ju typ dygnet runt i början. Här är några grejer som funka (ibland iaf haha):

• Lugna ner dig själv först! Seriöst, om du är stressad känner bebisen det direkt. Ta ett djupt andetag.
• Håll henne/honom nära. Hud mot hud kan göra underverk. Som magi!
• Bär runt. Jag gick runt runt runt i vardagsrummet med Lisa, typ hundra varv. Viktigt med bra skor!!
• Sjung eller prata tyst. Inte värsta operan, typ nåt lugnt. Jag brukar nynna på "Blinka lilla stjärna". Fast ibland med fel ord.
• Gå undan. Ibland är det bara för mycket intryck. Ett mörkt rum kan funka. Eller ut i friska luften!

Sen, kolla alltid om bebis är hungrig, har skitig blöja eller kanske har ont nånstans. Feber? Kolla tempen! Och vet du? Ibland skriker dom bara. Sånt e livet. Men man vänjer sig typ? Fast inte helt.

Ett tips till! Min svärmor tipsade om vitt brus. Finns massa appar. Det typ lugnar bebisar jättemycket. Testa!

Vad gör man om en bebis gråter?

Jamen herregud, vad gör man inte när ungen tjuter som en stucken gris? Här är min högst vetenskapliga (host, host) guide:

• LUGNA NER DIG FÖRST! Annars blir det två skrikande idioter, typ som jag och min granne Göran efter en ölkväll.
• Trösta och håll den lilla skiten nära. Som en känguru med ångest.
• Bär runt på ungen. Som att du burit på en säck potatis i en evighet.
• Sjung som en kratta eller prata lugnt. Inget opera-vrål, om du inte vill skrämma skiten ur den.
• Fly fältet! Är det fullt hus med högljudda släktingar? Dra som en avlöning! Bebisen kanske bara behöver lugn och ro, fattaru?

Och om inget funkar? Ja, då vet jag inte, kanske den behöver en shot whisky (skämtar bara!). Eller... kanske det är dags att byta blöja, den luktar ju illa. Kom ihåg att skrik är bebisens enda sätt att klaga, så lyssna (eller försök i alla fall). Lycka till!

Hur lugnar man en gråtande bebis?

Mörkret är så tjockt nu. Jag tänker på hur... ensamt det kan vara att vara liten. Att inte kunna säga vad som är fel.

Näraheten. Det är det första. Bara... hålla. Känna den lilla kroppen mot min. Minnas hur jag kände mig ibland. Borttappad.

• Hålla hårt.

Sången. Mamma sjöng alltid Den blomster tid nu kommer. Fast min röst... den bär inte. Men orden, kanske de tröstar ändå. Hon älskade den. Jag också. Lite grand.

• Viska.

Det här med att gå bort. Från ljuden. Alla dessa jävla ljud. Jag minns hur jag gömde mig under bordet när folk kom på besök. Alltid.

• Tystnad.

Maten. Mammans bröst. Trygghet. Men vad gör man när... det inte finns där längre?

• Värme.

Och ja, promenaden. Vagnen. Vaggningen. Som havet. Jag saknar havet.

• Rörelsen.

Vad ska man göra om en bebis gråter?

Bebisgråt: Panik? Inte riktigt.

Alltså, en bebis som skriker... Minns min kusin Berits unge? Lät som en stucken gris. Lugn, inte alltid fara å färde. Men:

• Otröstlig terror? Ring vårdcentralen. Direkt! Tänk dig att du försöker trösta en sur citron. Går inte.
• Dygnet runt opera? Läkare! Om bebisen agerar Pavarotti dygnet runt (utan talang), är det inte normalt.
• Nytt skrik-mode? Konstigt ljud? Låter den plötsligt som en rostig svingdörr? Ring. Bättre safe än sorry. Alltså, om den låter som en dörr.

Det är ju inte som att du är läkare, eller hur? Men man får ju hoppas.

Vad ska man göra när ett barn gråter?

Mörker. Ett barns gråt, en tunn tråd av ljud som skär genom tystnaden. Klockan är tre, natten är tjock och kall. Min hand, varm mot den lilla kroppen, darrande, precis som hjärtat. Lugn, måste vara lugn. Den där lilla kroppen, krökt i sorg, behöver min lugn som en livlina. Inte mitt eget kaos. Nej.

Gråten, en våg som slår mot mig. Jag andas djupt. Långsamt. In. Ut. Som en sjö i skymningen. Stilla. Den lilla handen kramar min. Trygghet. En liten ö av hopp i mörkret. Känner värmen. Hjärtat bultar. Lugn. Det är nyckeln.

Ljudet, litet mer dämpat nu. Mjukt. Som regn mot fönster. Mörker, men mjukare nu. Rösten, en viskning bara, nära örat. En vaggvisa? Nej, bara närhet. Värme. Känslan av oändlig kärlek. Det är allt.

Det är så lite som krävs. En stillsam röst. Ingen panik. Ingen ilska. Inga ord, bara närvaro. En hand. En famn. Bara vara. En trygg hamn i en storm av tårar. Min lilla dotter, fem år. Hon behöver inte lösningar, hon behöver lugn.

• Håll dig lugn. Din egen stress förvärrar situationen.
• Var närvarande. Fysisk kontakt är viktig.
• Använd en mjuk röst. Inga höga toner.
• Låt barnet gråta. Det är en del av processen.
• Ge tröst. Kramar och närhet.

Hur får man en bebis att sluta gråta?

Jag minns den där natten... klockan var typ tre, Freja skrek som en stucken gris. Jag hade ammat henne en timme, bytt blöja TRE gånger! Ingenting hjälpte.

Jag var så trött, jag bara ville gråta själv. Balkongen kändes som enda stället.

• Gick ut.
• Vindstilla.
• Nästan fullmåne.

Mamma hade sagt "vissa bebisar gillar vinddrag". Men inte Freja. Jag vaggade, sjöng "Blinka lilla stjärna" (falskt, ärligt). Inget.

Kom ihåg min pappas gamla klocka. Den tickade så högt. Tog in Freja, la henne på bröstet, gick förbi klockan.

Hon tystnade direkt!

Tickandet... det lugnade henne. Jag satt där, mitt i natten, med Freja sovandes mot mig och en gammal moraklocka som sällskap. Klockan står fortfarande bredvid hennes säng. Nu är hon 7 och HATAR den.

Hur får man barn att sluta gråta?

Jag minns den där natten... Elias, alltså min yngsta, var typ 3 månader. Skrek som en stucken gris! Klockan var kanske 03:00. Totalt panik. Jag hade googlat sönder internet, letade efter något, vad som helst som kunde funka.

Jag snubblade över en video med en barnläkare. Han visade en teknik. Mjuka rörelser, typ vagga huvudet lite. Viktigt: jättelätt touch. Annars kan det gå åt skogen.

Jag var skeptisk. Verkligen. Men vad hade jag att förlora?

Jag försökte. Försiktigt, försiktigt. Han grät fortfarande, först. Men sen... lugnade han sig. Lite, lite. Jag fortsatte. Och vet du vad? Han somnade.

Helt otroligt! Jag satt där, dödstrött, men ändå... en liten seger. Senare läste jag på mer. Handlar om att trigga någon lugnande reflex, tydligen.

Men det funkar inte alltid. Ibland behöver Elias bara mat. Eller en ren blöja. Eller bara kramas.

• Funktion: Trigger lugnande reflex
• Risk: Hårdhänt behandling
• Ålder: Fungerar bäst på spädbarn (0-6 månader)

Den där barnläkaren i videon? Kommer inte ihåg namnet. Men jag är skyldig honom ett tack. Eller kanske en flaska vin, om jag träffade honom. ????

Hur lugnar man en skrikande bebis?

Alltså, bebisen skriker... HJÄLP! Vad gör man?

• Närahet. Kroppskontakt är A och O, minns när Lisa var liten.
• Bära? Jo, men min rygg! Bärsjalen, var är den?
• Sjung! Eller prata. Men vad sjunga? Blinka lilla stjärna igen?
• Trött? Kan vara överstimulerad. Måste flytta bebisen, bort från allt.
• Mata! Amma? Eller flaska. Har jag pumpat?
• Promenad. Vagnen! Hitta nycklarna först… Blir GALEN!

Varför skriker den? Är det gaser? Har den bajsat? Blöjan... check! Hänger jag ens med? Finns det nån app för bebis-skrik? Alltså seriöst! Min granne sa att hennes barn skrek konstant i tre månader. TRE MÅNADER! Jag pallar inte det. Hjälp. Jag kanske borde läsa en bok om det här... Men vilken? Första året med bebis? Låter skrämmande. Eller googla snabbt... Jag googlar.

Mer info (för mig själv liksom):

• Gaser: Minns att köpa Minifom.
• Överstimulering: Mörkläggning? Tystnad? Får prova.
• Rutiner: Finns det sånt för bebisar? Jag har ju knappt nån rutin själv.
• Listerning to their wants: hur man skiljer dem åt!?

Hur får man en bebis att sluta skrika?

Åh herregud, den där skrikandet! Klockan är 03:17 och jag är helt slut. Vad gör man? Ska jag försöka amma igen? Han har ätit för en timme sen, men kanske inte tillräckligt? Eller är det kolik?

Hud mot hud... ja, det har jag ju provat, men det hjälpte inte direkt sist. Bärsjal? Nä, det känns som jag mest sitter fastklistrad vid den saken. Usch, jag är så trött.

Amning funkar ibland. Men inte alltid, tydligen. Är det för lite mat eller för mycket luft? Eller bara tröst han behöver? Jag känner mig så otillräcklig.

Listan över saker jag provat:

• Amning (flera gånger)
• Hud mot hud
• Bärsjal (1 timme)
• Vaggande

Ingenting verkar fungera på lång sikt. Han skriker ju fortfarande! Ska jag sjunga? Nä, min sångröst är hemsk.

Kanske det är tänderna som spökar? Nej vänta, det är för tidigt för det... eller? Måste kolla upp tandspottning.

Åh, jag är helt ur balans. Vad ska jag göra? Det här är outhärdligt.

Nära kontakt hjälper ibland. Men det är ju inte alltid lösningen.

Tänkte på att kolla BVC imorgon. Boka tid nu, Elin! KLART.

Att bara hålla om är också ett sätt. Fast det funkar bara korta stunder. Jag är så trött. Ska jag bara gråta med honom?

Det enda jag vet är att detta är en kris. En riktig jävla kris!