Vilken ålder på barn är jobbigast?

När har barn som mest energi?

• Tvåårsåldern: Energikärnan. Konstant rörelse.

• Trappor blir berg. Tår blir plattformar.

• Relationer skiftar. Jämnåriga får tyngd. Tidigare band bleknar.

• Minns Erik, två år. Klättrade på allt. Sov aldrig. En orkan i miniatyr. Det var 2015.

• Energiskiftet. En ny social värld öppnas.

När räknas barn som småbarn?

Småbarn, ja, det är kaos. Jag vet, för jag hade två.

Minns Signe, hon var inte ens ett och klättrade redan på allt. Som en liten apa. Helt galet.

• Definitionen? Något mellan 1 och 3 år, stod det i böckerna.
• Men i verkligheten? Mycket flytande gränser.

Det handlar mer om vad de gör, än exakt ålder, tycker jag. Börjar de testa gränser? Prata strunt? Då är du där. Gustav var lugnare, men herregud vilken envishet.

Förskoleåldern sen, 3 till 6 år... det är ju nästan vuxna! Eller, ja, små vuxna med kladdiga fingrar. Visst, nyfödd är 0-4 veckor, spädbarn 0-1 år. Men småbarn! Helt eget kapitel.

Fakta:

• Signe föddes 2018.
• Gustav 2020.
• Vi bodde i Vasastan då.

Fan, vad jag saknar den tiden ibland!

Vilken ålder är svårast att få barn?

Ajdå, 35-års strecket alltså. Tänk att fertiliteten störtdyker som en aktie efter en skandal!

Från 40-42 år? Ja, då snackar vi "mission impossible" för många. Äggen är inte direkt i toppform, de kanske hellre vill chilla på en spaanläggning än att bli befruktade, typ.

Äggkvaliteten, ja den rackaren, blir sämre med åren. Precis som mina skämt, fast omvänt.

Är det bara jag som tycker att kroppens "bästa före"-datum borde vara tydligare? Som en etikett på pannan kanske? "Används helst före 35 – efter det, lycka till!"

När börjar det bli sent att skaffa barn?

När det börjar bli sent att skaffa barn? Tja, ur biologisk synvinkel snackar vi närmare klimakteriet.

• Kvinnans fertilitet börjar minska markant efter 35 års ålder.
• De flesta kvinnor går igenom klimakteriet, alltså slutar menstruera, mellan 45 och 55. Min mormor var 51.

Fertiliteten är ju inte en binär switch, utan en glidande skala. Men efter 40? Då är oddsen inte riktigt lika bra, det är bara att inse. Livet är ju en balansgång mellan drömmar och verklighet.

När är det för tidigt att skaffa barn?

Allt snurrar. Klockan är tre. Jag ligger här och tänker på barn. På mina barn, eller snarare, bristen på dem. Är jag för gammal? För ung? Det känns som en evighet sedan jag var 25, och då kändes det som att det var alldeles för tidigt. Nu är jag 32, och det känns…lika fel.

Ekonomi. Det är alltid ekonomin. Hyran, räkningarna, den eviga kampen mot underskottet. Jag vill inte att ett barn ska behöva växa upp med det trycket.

Och sen är det känslorna. Är jag redo att ge bort en bit av mig själv, så totalt? Jag vet inte om jag är mogen nog. Jag kämpar fortfarande med mig själv. Med mina egna demoner. Hur ska jag då kunna ta hand om ett litet liv?

Mina systrar fick barn unga. De kämpade. Mycket. Jag ser deras slit. Det skrämmer mig. Ska jag gå samma väg? Vill jag?

• Ekonomisk stabilitet: Jag har inte tillräckligt med pengar.
• Emotionell mognad: Känns som att jag inte är färdig att bli förälder än.
• Karriär: Jag vill fortsätta utvecklas professionellt.
• Relationer: Det vore inte rättvist mot ett barn om jag var ensam.

Kanske om fem år? Kanske aldrig. Det här är en tung börda. En tyngd som bara växer i nattens mörker. Jag borde sova. Men sömnen kommer inte.