Vem får kallas pedagog?

Vem får egentligen kalla sig pedagog? En fråga om hjärta och hjärna

Att bara begränsa begreppet “pedagog” till lärare, fritidspedagoger och förskollärare känns…lite trångsynt, tycker jag. Det gnager lite i mig, den där känslan av att vi missar något viktigt. Visst, dessa yrkesgrupper har pedagogik som sin kärna, de arbetar systematiskt med lärandeprocesser och har ofta formell utbildning inom området. Men är det bara de som formar och inspirerar andra? Är det bara de som sätter gnistan i andras ögon och väcker en nyfikenhet som brinner länge? Jag tror bestämt inte det.

Jag minns min farfar, en snickare som aldrig hade satt sin fot i en lärarutbildning. Ändå lärde han mig mer om tålamod, precision och problemlösning än någon lärare någonsin lyckats med. Han förklarade varje steg i processen, visade på olika tekniker, korrigerade mina misstag med en mjuk hand och ett varmt leende. Han var min mentor, min handledare, min oofficiella läromästare. Han var, i allra högsta grad, en pedagog.

Det här handlar inte bara om att ha en formell titel. Det handlar om hur man förmedlar kunskap och erfarenhet. Det handlar om engagemanget, den genuina viljan att dela med sig, att väcka nyfikenhet och inspirera till utveckling. Det är den där gnistan, den där passionen, som lyfter en enkel förklaring till något extraordinärt.

Statistiska centralbyrån (SCB) ger oss siffror på antalet anställda inom utbildningssektorn, men dessa siffror fångar inte den breda spännvidden av pedagogiska insatser i samhället. Vi ser det i det ideella arbetet, i föreningslivet, i familjen. En fotbollstränare som med tålamod vägleder sina spelare, en volontär som lär invandrare svenska, en förälder som läser saga för sitt barn – alla dessa personer bidrar till lärande och utveckling. De är, på sitt sätt, pedagoger.

Men det finns en nyans här. Det finns en skillnad mellan att vara pedagog och att kalla sig pedagog. Att ha en formell pedagogisk utbildning innebär en djupare förståelse för lärandeprocesser, didaktik och olika pedagogiska metoder. Det innebär ett systematiskt förhållningssätt till undervisning och utvärdering. Detta är ovärderligt, särskilt i formella utbildningsmiljöer.

Men den där gnistan, det genuina engagemanget, det finns det hos många fler än de som har en formell pedagogisk examen. Och det är den gnistan, menar jag, som i slutändan definierar en pedagog. En bra pedagog är inte bara en person med rätt utbildning; det är en person med ett hjärta fullt av passion och en hjärna full av kunskap, som delar med sig av båda med äkta engagemang.

Kanske borde vi istället för att fokusera på vem som får kalla sig pedagog, fokusera på att uppskatta och hylla alla de individer som, oavsett yrke eller formell utbildning, bidrar till andras lärande och utveckling. De är alla, på sitt sätt, bärare av den pedagogiska gnistan – och det är något värt att fira.