Varför lägger vi till s eller es med ett verb?

Den lilla skillnaden som gör stor skillnad: Varför “s” och “es” på verb i presens

Har du någonsin funderat över varför vi ibland lägger till ett “s” eller “es” på verb när vi pratar om något som händer just nu? “Han äter”, “Hon springer”, “Det regnar” – alla dessa små tillägg kan verka obetydliga, men de bär på en viktig grammatisk information. Låt oss utforska varför vi krånglar till det med detta “s” och “es” i presens.

Anledningen är faktiskt ganska enkel: Vi lägger till -s eller -es till verb i presens (nutid) för att indikera att subjektet är i tredje person singular. Med andra ord, när vi pratar om han, hon eller det. Tänk på det som en liten flagga som talar om att verbet utförs av en enda person eller sak, och att den inte är jag (första person) eller du (andra person).

Ett konkret exempel:

• Jag äter. (Första person singular)
• Du äter. (Andra person singular)
• Han äter. (Tredje person singular – Här kommer “s”:et!)
• Vi äter. (Första person plural)
• Ni äter. (Andra person plural)
• De äter. (Tredje person plural)

Som du ser är det bara i den tredje person singular som verbet får detta lilla tillägg.

När ska vi då använda “-es” istället för bara “-s”?

Det blir aktuellt när verbets grundform redan slutar på ett “s-ljud”. Det kan vara ett enkelt “s”, men också bokstäver som “sh”, “ch”, “x” eller “z”. Anledningen är enkel: att lägga till bara ett “s” skulle göra uttalet besvärligt, och det vill vi ju undvika!

Exempel med “-es”:

• Han dansar. (Vanligt “s”)
• Hon diskar. (Vanligt “s”)
• Han fixar. (Vanligt “s”)
• Hon tvättar. (Vanligt “s”)

Men…

• Han kramas. (Första person plural: vi kramas) Men hon kramas. (Tredje person singular: hon kramas es)
• Han fräser. (Första person plural: vi fräser) Men hon fräser. (Tredje person singular: hon fräser es)
• Hon misslyckas. (Första person plural: vi misslyckas) Men han misslyckas. (Tredje person singular: han misslyckas es)

Sammanfattningsvis:

• Vi lägger till -s eller -es till verb i presens endast när subjektet är i tredje person singular (han, hon, det).
• Om verbets grundform slutar på ett “s-ljud” (s, sh, ch, x, z) använder vi -es för att underlätta uttalet.

Att förstå denna lilla grammatiska regel är avgörande för att tala och skriva korrekt svenska. Genom att komma ihåg att “s” och “es” är flaggor för tredje person singular, kan du undvika många vanliga fel och uttrycka dig mer tydligt och precist. Så nästa gång du skriver eller talar, kom ihåg den lilla skillnaden som gör stor skillnad!

#Plural #Regel #Verb