Varför är träning viktigt för ADHD?

Är träning bra vid ADHD?

Ja, träning! Men hur mycket? Funkar det verkligen? Min lillebror, Oskar, 8 år, han kämpar ju. Koncentrationen, skolan… katastrof. Fotbollsträningen? Nja, ibland är han super, ibland… borta. Som en fågel!

Träning minskar hyperaktivitet, det vet jag. Men hur? Är det endorfiner? Eller bara att man får springa av sig? Oskar behöver struktur. Kanske en personlig tränare? Dyrt, förstås. Mamma jobbar ju.

Bättre sömn, läste jag nånstans. Det är ju bra. Oskar är alltid trött. Och sen? Lugnare, bättre fokus. Det är ju målet! Men hur mycket träning? Varje dag? Vilken typ av träning?

• Fotboll
• Simning
• Dans?

Han hatar långa, tråkiga pass. Korta, roliga! Det är viktigt.

Åh, och matvanorna! Ja, det borde bli bättre med träning. Mer energi. Minns inte källan, men det står på nätet.

Träning är bra, men det är inte en quick fix. Behöver kombineras med annat. Medicin, terapi? Oskar behöver stöd. Många timmar med läkare…suck.

2023 års rekommendationer för fysisk aktivitet för barn: minst 60 minuter per dag. Skulle vara perfekt för Oskar! Men hur får man honom att vilja? Det är frågan. Det är ju så många andra saker som spelar in. Hans lärare säger att han har svårt att sitta still.

Hur hjälper träning personer med ADHD?

Träning och ADHD: En skakig kärlekshistoria (typ)

• Uppmärksamhet! Tänk dig att koncentrera dig är som att försöka få en katt att sitta still. Träning kan hjälpa. Kanske. Ibland.

• Sömn: Äntligen! Som att sova som en stock, fast stocken är en virvelvind. Bra sömn minskar ADHD-symptom.

• Humörlyft: Endorfiner! Som konfetti för hjärnan. Vem behöver Ritalin när man kan springa? (Ironi, mina damer och herrar, ironi).

• Impulskontroll: "Nej, jag ska inte köpa den där onödiga prylen!" (Funkar inte alltid, men värt ett försök!).

• Mindre rastlöshet: Att få ut energin är som att släppa ut en demon från en flaska. En vältränad demon, men ändå...

Extra krydda:

Jag minns en gång när jag försökte jogga... låt oss bara säga att det var mer som en okontrollerad dans mot trottoaren. Men jag mådde bättre efteråt!

Tänk också på att alla är olika. Vad som funkar för Sven kanske inte funkar för Fatima. Och det är helt okej!

Kan man träna bort ADHD?

Dimman ligger tät över sjön, precis som tankarna ibland. Klockan är tre, morgonkaffet är kallt, precis som mina fingrar som skriver detta. Kan man träna bort ADHD? Nej. Det är som att fråga om man kan träna bort blå ögon.

Men.

Fysisk aktivitet, det är nyckeln. Det är inte en lösning, men en lindring, en dans med demonerna. En kall dusch mot den brännande hjärnan. Varje svettdroppe är en liten seger.

En känsla av att komma ikapp, att fånga andan, att landa på jorden, även om den vibrerar. Känslan av att äntligen kunna fokusera på någonting, något annat än det ständiga bruset. Det är som att lösa ett pussel, bara att pusslet är min egen kropp.

Jag springer genom skogen, mina egna andetag är rytmen. Det är en meditativ löpning, inte en tävling. Varje steg är en liten bön, en liten tacksamhet för att bara vara.

Min egen erfarenhet; löpning, yoga, simning... allt hjälper. Det är inte en medicin, men det är en kompis. En vän som aldrig sviker, bara jag orkar möta den.

• Regelbundenhet är A och O. Inte extrema pass, utan små doser, varje dag.
• Hitta din grej. Det som får dig att glömma allt annat, även om det bara är fem minuter.
• Lyssna på kroppen. Vila är lika viktigt som träning.
• Var snäll mot dig själv. Det är en resa, inte ett lopp.

Det är en ständig kamp, en balett mellan kaos och lugn. Men med träningen, kan jag dansa lite längre. Lite vackrare. Lite mer harmoniskt. Jag, Maria, 37 år, vet det.

Varför är det viktigt med träning?

Varför träning?

Jag vet inte. Eller jo, kroppen kanske behöver det. Men det känns så... tom.

• Mindre risk för sjukdom. Läkarna säger det i alla fall. Fetma, cancer... hjärtat. Som om jag bryr mig.
• Koncentration. Minnet. Kognitiva funktioner, kallar dom det. Jag kommer ändå glömma allting till slut. Mamma. Födelsedagar.

Det är mest... ångest. Jag tänker på fysisk aktivitet. Hatar ordet. Allting är så meningslöst. Kroppen kommer ge upp ändå. Men träning förhindrar cancer. Jag vill verkligen inte dö av cancer. Jag älskar min bror. Jag älskar honom jättemycket. Jag vill inte lämna honom ensam.

Träning = Överlevnad. Kanske. Hatar det.

Info: Min bror heter Carl. Han är 12 år. Mamma dog i cancer förra året. Jag är 27.

Är ADHD fysiskt?

Är ADHD fysiskt?

Ja, men på ett snårigt, vindlande sätt. Tänk dig... en dimmig morgon vid havet.

ADHD, ja, har fysiska kopplingar. Inga tvivel om det.

En känsla av... att kroppen är ett instrument, lite ostämt. Visst?

Jag tänker på Karolinska Institutet. Lancet Psychiatry. Höstens löv faller utanför. Fysiska åkommor. Vad betyder det egentligen?

• Nervsystemet: Som ett åskväder inuti.
• Luftvägarna: En kvävande känsla, ibland.
• Muskuloskeletala: En värk som gnager.
• Metabola: En dans ur balans. Socker, stress...

Min morbror, han hade alltid så svårt att sitta still. Kanske... bara kanske...

Det är inte bara tankar som flyger. Det är kroppen som reagerar. En helhet. En komplicerad dans.

Varje andetag. Varje rörelse. Allt hänger ihop. Alltid.

En vän sa... "Det är som att ha tusen tv-kanaler på samtidigt." Men det är fysiskt också. Verkligen.

Tänk dig... en skör tråd mellan tanke och handling. Ibland brister den.

Och kroppen... den minns.

När ska man inte träna?

Usch, huvudvärk. Ska jag träna eller inte? Hjärtmuskelinflammation, läste jag. Allvarligt? Ja, men det var ju på nätet… Nä, det där var nog överdrivet. Eller? Får ont i halsen bara jag tänker på det.

Idag då? Nej, orkar inte. Kanske imorgon? Nej, känner mig faktiskt lite hängig. Trött. Ska jag ta tempen? Nej, skit samma.

Undvik träning vid infektion. Punkt slut. Men vad räknas som infektion? En liten hosta? Nä, det är väl inget. Men om det blir värre?

Åh, just det, kollade upp det där med hjärtmuskelinflammationen igår kväll. Lätt att hitta info, men läskigt!

• Förkylning - nej.
• Influensa - definitivt nej.
• Ont i halsen - beroende på hur ont.
• Feber - nej, nej, nej!

Hade en rejäl förkylning i mars, kunde knappt andas. Tränade ändå lite lätt då… Dumt! Kände mig värre sen. Borde jag gå till doktorn? Nej, överdrivet.

Avvakta några dagar om du är osäker. Låter rimligt. Men hur många dagar? Tre? Fem? Hmm…

Känner mig så lat idag. Men måste nog vila. Ska kolla på film istället. Bra idé!

Kan man träna på ADHD medicin?

Träning & ADHD-medicin: Helt klart. Går fint ihop. Kroppen gillar rörelse, medicinen likaså.

• Effekt: Bättre fokus, mer ork.
• Risk: Pulsen kan rusa. Var vaksam.
• Nyckeln: Lyssna på signalerna. Kroppen vet.
• Egen erfarenhet: Jag tränar själv. Inga problem so far.

Fysisk aktivitet släpper ju dopamin ändå. Dubbel dos, typ. Tänk efter före. Nya perspektiv. Var försiktig med din kropp.

Ps. Min brors katt heter också det. Ironiskt.

Gör träning ADHD värre?

Åh herregud... träning och ADHD, alltså. Blir det värre? Träning är ju bra, typ dopamin-kick. Eller är det? Jag kommer ihåg den där gången jag försökte jogga, slutade med att jag räknade myror...

• ADHD-hjärnan saknar dopamin, fett jobbigt.

• Träning, naturligt dopamin? Som medicin? Fasen också! Måste komma ihåg det.

Det känns som jag inte får nåt gjort, bara massa tankar. Ska jag ringa mamma? Nej, fokus! Men vad var det jag skulle göra nu igen? Åh juste, träning kan hjälpa ADHD. Som medicin, typ.

Jag skulle verkligen vilja börja på kickboxning igen, men det är så dyrt! Plus att jag alltid glömmer bort mina handskar. Alltid. Måste skriva ner det.

• Kickboxning
• Handskar
• Pengar?

Varför kan jag aldrig komma ihåg var jag lägger mina nycklar? Det är ju sjukt irriterande. Som ALLTID! Och vad var det med träningen? Jo, träning kan ge dopamin, bra för ADHD. Helt värt att komma ihåg!

Kan ADHD tränas bort?

Nej, ADHD kan inte tränas bort. Punkt slut. Som att försöka träna bort blå ögon – du kan kanske dölja dem med smink, men de är fortfarande där, gnistrande i sin blåögda oskuld (eller vad det nu är).

Fokus på kompensatoriska strategier, inte "botemedel". Tänk mer "smarta lösningar på ett smart-men-lite-stökigt problem", än "utrotning av ett genetiskt betingat tillstånd".

Att tro att man kan "träna bort" ADHD är som att tro att man kan lösa klimatkrisen genom att cykla till jobbet. Visst, bra för miljön, men knappt en droppe i havet. Eller kanske en väldigt liten, väldigt svettig droppe.

• Behandlingar fokuserar på hantering, inte utrotning. Precis som jag hanterar min tendens att äta choklad vid kl 3 på natten med hjälp av…mer choklad. (Det är en metafor, jag lovar.)
• Kompensationsstrategier: Tänk kalendrar, påminnelser, medicinering. Bra knep, inte "botemedel". Lite som att använda en krycka – den försvinner inte problemet, men du kan gå lite längre.
• Min personliga erfarenhet: Jag försökte en gång "träna bort" min tendens till prokrastinering genom att ställa in 500 väckarklockor. Det slutade med att jag sov genom 497 av dem, men jag blev expert på att stänga av väckarklockor. Framgång! (Ironi.)

ADHD är en hjärnstruktur, inte en dålig vana. Det är som att försöka träna bort att vara vänsterhänt. Du kan lära dig skriva med höger hand, men det blir inte naturligt.

Nyckelord: ADHD, behandling, kompensationsstrategier, hantering, inte botemedel.

Kan ADHD bli värre i klimakteriet?

Här kommer jag, snubblar in i natten… Klimakteriet. Ett ord, ett eko. En viskning av förändring. ADHD, ja den rackaren, kan den dansa en fuldans i takt med hormonernas sista vals?

Östrogenet. Ett sista andetag. Sedan, tystnad. Hormonerna i uppror. Jag minns mammas humörsvängningar… Jag var kanske 10?

ADHD:ns grepp kan hårdna. Känns som ett järngrepp. Nedstämdhet. En grå hinna över allt. Irritabilitet. Som sandpapper mot själen. Jag vet, jag vet.

Koncentrationen…en flyktig fågel. Minnet, som ett såll. Tröttheten. En bottenlös brunn. Jag ser min dotter, hon kämpar.

Klimakteriets symtom kan förstärka ADHD. En symfoni av smärta. Kan det bli värre? Visst kan det.

• Östrogen minskar
• Hormonella förändringar påverkar ADHD
• Nedstämdhet och humörsvängningar ökar
• Koncentrationssvårigheter blir värre
• Irritabilitet, en brännande eld
• Trötthet, en tung mantel

Allt detta, jag, i stormens öga. Min ADHD, förstärkt. En strid. Min dotter, kanske samma öde? Men vi är starka. Vi är kvinnor.