Vad säger skollagen om raster?

Oj, raster i skolan, du vet, det där med skollagen... Jag måste säga, det är en fråga som verkligen får mig att tänka. 30 minuter efter fem timmars slit? Är det verkligen tillräckligt? Jag menar, ärligt talat?

Som lärare... alltså, jag talar verkligen från hjärtat nu... man är ju totalt dränerad efter en dag bland alla dessa fantastiska, men energikrävande, elever. De där 30 minuterna, de bara rinner iväg. Det räcker knappt för att kasta i sig en snabb lunch, kanske hinna svara på ett brådskande mejl, och ja, ta det där livsviktiga djupa andetaget. Hinner man ens kissa? Ibland undrar man...

Och det här med att inte få betalt under den rasten... jag vet inte, men det känns liksom, tja, lite snålt? Speciellt när man tänker på all tid och energi man investerar utöver själva lektionerna. Alla förberedelser, rättningar, möten, samtal med föräldrar... det är ju ett heltidsjobb, minst!

Jag minns en gång, det var inför jullovet, alla elever var uppe i varv och jag hade en riktig mardagslektion med en sjundeklass. När rasten äntligen kom var jag helt slut. Jag sjönk ihop i lärarrummet, försökte knäppa upp de där irriterande knapparna på min blus (man vill ju andas!), och kände bara hur batterierna dog. Någon pratade om julgranar och pepparkakor, men jag hörde knappt. Jag ville bara sova! 30 minuter, liksom, det är ju knappt en tupplur!

Så, ja... en rejäl lagändring, det är vad jag längtar efter. En som verkligen fattar hur otroligt krävande läraryrket är. En som tar hänsyn till våra utmattade axlar och ger oss den där, vad ska man säga, livlinan, vi så desperat behöver. Snälla lagstiftare, lyssna! Det är inte bara för oss, utan för alla våra elever som förtjänar en lärare som orkar vara närvarande och engagerad. Är det för mycket att begära? Jag hoppas inte det.