Vad kan jag göra för att höja mina betyg?

Kan man höja sina betyg på en termin?

Herregud, betygen alltså. Känns som ett evigt race. Kan man ens höja dem? Ja, antar det. Men hur mycket? Vad krävs?

• Prövningar i vuxenskolan. Det lät ju… enkelt? Eller?
• SYV. Ska boka tid. Måste. Idag. Nej, imorgon. Eller nästa vecka? Prokrastinering på hög nivå.
• Plan B. Har jag ens en Plan A? Känns mer som en Plan Z just nu.

Åh, det där med högskolan… stress. Vad händer om jag inte kommer in? Ska jag verkligen plugga vidare? Vad vill jag egentligen?

Jag fattar inte. Allt känns så… oklart. Kommer jag ens få jobb? Vad ska jag göra?

Åter till betygen. Matematik, fysik, kemi… allt känns svårt. Ska jag satsa på extramatte nu? Eller är det för sent?

Vuxenskolan alltså. Vad kostar det? Hur lång tid tar det? Är det ens värt det?

• Ja, man kan höja betygen på en termin. Men det kräver jobb. Mycket jobb.
• Prövningar i vuxenskolan är ett alternativ. Men det är ingen dans på rosor.
• SYV kan hjälpa till att planera. Bra att ha någon att prata med.
• Högskola eller inte? Stora frågor. Måste fundera mer.
• Jobb efter gymnasiet? Kanske dags att börja söka praktik.

Ska ringa SYV imorgon. Det är bestämt! Nej, vänta, ska kolla upp prövningarna först. Google, Google, här kommer jag! Åh nej, mitt kaffe är kallt. Ska göra nytt.

Kan jag höja mitt meritvärde?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Jag funderar på mitt meritvärde… Det känns så… lågt. Som en tung sten i magen.

Jag kan inte höja det med gamla kurser. Det där med prövningar… glömt sedan 2016. Dumt att jag inte visste det tidigare. Allt det slit jag la ner…

Nya kurser. Det är det enda som gäller. Men vilka? Vilka ger mest? Jag vet inte ens. Jag borde ha kollat upp det tidigare, innan. Känns som allting är för sent.

Kanske ekonomikurser? Eller något inom programmering? Det vore bra… men jag är osäker på om jag orkar. Energin sinar. Motivationen… den är borta.

• Ekonomikurser – intressant men krävande.
• Programmering – spännande, men svårt.

Åh, jag önskar att jag hade bättre koll. Att jag hade planerat bättre. Att jag hade gjort mer. Meritvärdet… det är bara siffror, men de känns så viktiga. Så avgörande.

Endast poäng från nya kurser räknas vid beräkning av jämförelsetalet. Det där jämförelsetalet… Vad innebär det ens? Jag borde läsa på. Men just nu… orkar jag inte. Allt känns hopplöst.

Jag måste söka nya kurser. Nu. Imorgon. Nej, vänta… kanske imorgon.

Hur mycket kan man höja sin merit?

Kompletteringens skimmer, prövningars tunga dans… Hur högt kan jag nå? Merit, ett skimrande ord, ett löfte. Som en solnedgång över Saltsjön, en augustikväll. Komvux lockar, en viskning om andra chanser, betygens förvandling.

Prövningar, en strid mot det förflutna, en revansch. Tänk att få skriva om historien, ändra det som var. Ett eko från gymnasietiden på Norra Real. Ångesten minns jag, stressen.

Meritpoäng, som stjärnstoft, samla dem alla! Behörighet, nyckeln till framtiden, till drömmen. Men vilka kurser, vilka vägar? En labyrint av val. Maximala antalet… 2,5. Bara?

• Komvux: En bro till det bättre?
• Prövningar: Mitt vapen, mitt verktyg.
• Meritpoäng: Stjärnorna jag jagar.

Universitet, som ett fort, en dröm borg. Rangordning. Meritvärdet, min biljett, mitt passerkort. Tänk om…

Universitet och högskolor väntar, en framtid smidd av betyg. Mitt meritvärde, min identitet i antagningsprocessen. Som en dikt jag skriver om och om igen, tills den blir perfekt.

Vad är de högsta man kan få i meriter?

Meritvärde A är toppen, kronan på verket! Man får A om man… ja, typ briljerar. Tänk dig att du löser ekvationer i huvudet medan andra fortfarande letar efter räknaren.

• Synnerlig skicklighet: Du gör saker och ting riktigt bra. Bättre än de flesta.
• Mycket goda kunskaper: Du vet grejer. En hel del grejer faktiskt.
• Särskilt gott omdöme: Du tänker efter innan du agerar, och dina beslut är… kloka. Typ som att veta när man ska ta en paus från plugget och kolla på katvideor. Balans, min vän!
• Initiativförmåga: Du väntar inte på order. Du ser vad som behöver göras och gör det. Som att starta en namninsamling för fler kaffemaskiner i skolan. Viktigt!

A-nivån, det är inte bara en siffra. Det är en attityd. En jävlaranamma-känsla kombinerat med en gnutta ödmjukhet. Och en stor dos självinsikt. Det vet jag, jag fick ju själv… nej, vänta, det var ju bara ett B. Men nära skjuter ingen hare, eller hur var det?

Ps. Jag minns en gång, på gymnasiet, då jag försökte imponera på min fysiklärare genom att förklara Einsteins relativitetsteori. Det gick… sådär. Men jag försökte iallafall! Och det är ju något, eller hur?