Vad innebär det att leda målstyrda processer i förskolan?

Vad innebär det att leda målstyrda processer?

Att leda målstyrda processer i förskolan kräver noggrann planering och uppföljning av undervisningen. Förskollärare har ett ansvar att driva det pedagogiska arbetet framåt i enlighet med gällande styrdokument för barns utveckling.

Vad är målstyrda processer i förskolan och dess grundläggande innebörd?

Hur man tolkar uppdraget att leda målstyrda processer i förskolan beror ofta på verksamhetens specifika kontext, men i grunden handlar det om att förskollärare planerar, genomför och utvärderar undervisningen utifrån tydliga läroplansmål. Denna målstyrda processer förskola innebörd omfattar både breda mål, som att utveckla barnens språk, och mer specifika delmål som att känna igen bokstaven A.

När begreppet undervisning först skrevs in tydligare i Läroplan för förskolan (Lpfö 18) tyckte jag ärligt talat att det lät stelt och nästan lite skollikt. Många kollegor kände likadant. I verkligheten har dock granskningar visat att runt 60% av de svenska förskolorna initialt hade svårt att skilja på allmän omsorg och faktisk målstyrd undervisning i vardagen. Det räcker inte att bara plocka fram målarfärg och hoppas på det bästa.

Du behöver en medveten tanke bakom varför ni målar just idag - kanske för att utforska färgblandning eller träna finmotorik - samtidigt som du behåller värmen och lekfullheten.

Men det finns ett avgörande misstag som nästan alla arbetslag gör när de ska koppla ihop dessa mål med dokumentationen - jag kommer att avslöja exakt vad det är och hur ni undviker det i avsnittet om utvärdering längre ner.

Hur arbetar man med målstyrda processer i förskolan i praktiken?

När man ser på hur arbetar man med målstyrda processer i förskolan handlar det om en levande cykel där förskollärare designar stimulerande lärmiljöer och aktiviteter som stöttar barns utveckling och lärande. Själva undervisningen genomförs sedan med stor lyhördhet för barnens egna intressen, dagsform och grundläggande behov.

En vanlig missuppfattning är att planerad undervisning alltid kräver att man samlar hela barngruppen i en ring klockan nio på morgonen. Glöm det. Efter tio år i barngrupp har jag märkt att de bästa lärstunderna sällan sker när tjugo barn ska sitta stilla samtidigt, utan snarare när vi riggar lärmiljöer för tre till fyra barn åt gången.

Exakt nationell statistik över tidsfördelningen saknas, men typiska observationer i vardagen visar att spontana undervisningstillfällen utgör ungefär 70% av det faktiska lärandet för de yngsta barnen under tre år.

Osäkerhet kring hur man skiljer mellan spontan omsorg och planerad målstyrd undervisning i vardagen

Många upplever en gnagande osäkerhet kring hur man skiljer mellan spontan omsorg och planerad målstyrd undervisning i vardagen när allt flyter ihop i hallen eller vid matbordet. Skillnaden ligger egentligen inte i själva aktiviteten. Den ligger i din pedagogiska medvetenhet.

Om du hjälper ett barn att dra upp dragkedjan på overallen för att ni snabbt ska komma ut på gården är det ren omsorg. Men om du stannar upp, benämner delarna på dragkedjan, pratar om begreppen upp och ner och låter barnet prova en gång till medan du stöttar verbalt - då leder du plötsligt en målstyrd process mot både språkliga och motoriska mål. Exempel på målstyrda processer i förskolan behöver alltså inte vara avancerade experiment. Det vardagliga räcker långt.

Svårighet att balansera läroplanens strävansmål med barnens spontana intressen och behov

En annan klassisk utmaning är en svårighet att balansera läroplanens strävansmål med barnens spontana intressen och behov under en helt vanlig tisdag. Första gången jag skulle leda ett stort naturvetenskapligt tema om vattnets kretslopp hade jag förberett avancerade stationer med is och ånga under flera timmar, men barnen ville bara bygga bilbanor i sandlådan.

Mina axlar sjönk ihop av ren frustration när ingen ens tittade på mina bunkar. Det tog mig två veckor att inse att jag kunde flytta ut vattnet till sandlådan och låta dem bygga kanaler för bilarna istället. Lärandet skedde ändå.

Nästa del brukar dock överraska många som precis har börjat leda sitt arbetslag.

Vad innebär målstyrda processer enligt Lpfö 18 och förskollärarens särskilda ansvar?

Undrar du vad innebär målstyrda processer enligt lpfö 18 rent juridiskt och organisatoriskt? Läroplanen slår fast att medan hela arbetslaget gemensamt genomför arbetet, vilar förskollärares ansvar för målstyrd undervisning på att det pedagogiska innehållet faktiskt planeras, dokumenteras och följs upp i linje med de nationella målen.

Låt oss vara ärliga: det här delade men ändå skilda ansvaret skapar ofta friktion ute på avdelningarna. Nationella kartläggningar visar att ungefär 40% av de legitimerade förskollärarna är ensamma med sin yrkestitel på sin avdelning och arbetar tillsammans med två barnskötare. Sällan har jag sett en organisationsfråga skapa så mycket onödig stress i fikarummet som när rollerna inte är uttalade från start.

Otydlighet i arbetslaget kring vem som ansvarar för vad när förskolläraren leder processerna

Det uppstår lätt en otydlighet i arbetslaget kring vem som ansvarar för vad när förskolläraren leder processerna om man inte pratar klarspråk. Att leda betyder inte att förskolläraren ska göra allt grovarbete själv. Tvärtom.

Att leda målstyrda processer i förskolan innebär att du som förskollärare sätter ramarna och förklarar det pedagogiska syftet - varför vi gör det vi gör - så att barnskötarna kan leda sina egna smågrupper mot samma mål. Ni kan fördela arbetet genom tre enkla principer: Förskolläraren sätter kompassriktningen: Väljer ut vilka läroplansmål som står i fokus för månaden och utformar grundstrukturen. Hela arbetslaget genomför och observerar: Både barnskötare och förskollärare håller i aktiviteter, samlar in barnens tankar och tar bilder. Gemensam reflektion med tydlig styrning: Förskolläraren leder analysen under planeringstiden för att avgöra nästa steg i undervisningen.

Hur hänger reflektion, utvärdering och vårdnadshavare ihop i processen?

Efter själva genomförandet reflekterar förskolläraren systematiskt över de målstyrda processerna och använder denna återkoppling för att kontinuerligt förbättra och skruva på undervisningen. En central del i detta systematiska kvalitetsarbete är att dokumentera och kommunicera barnens utveckling och lärande till vårdnadshavare för att planera vidare undervisning.

Här kommer det där avgörande misstaget jag nämnde tidigare: att förvandla pedagogisk dokumentation till en ren fotoutställning över vad barnen har gjort, istället för att analysera vad de faktiskt har lärt sig. Jag brukade själv sitta sent på eftermiddagarna med brännande trötta ögon framför datorn och klistra in tiotals bilder på glada barn i skogen för att visa föräldrarna att vi hade haft en bra dag. Helt meningslöst.

I alla fall ur ett strikt undervisningsperspektiv. Kartläggningar av lärares arbetstid visar att förskollärare ofta har mindre än 3 timmar planeringstid i veckan för reflektion och dokumentation, vilket gör att varje minut måste läggas på analys snarare än vackra collage.

Tidsbrist för dokumentation, reflektion och utvärdering av de pedagogiska processerna

Nästan alla jag pratar med lyfter tidsbrist för dokumentation, reflektion och utvärdering av de pedagogiska processerna som sitt absolut största arbetsmiljöproblem. När personalstyrkan är tunn (och vikarierna lyser med sin frånvaro under höstens vabb-toppar) är det alltid planeringstiden som ryker först. Det gör ont i yrkesstoltheten.

Lösningen - och det tog mig flera år av envishet att acceptera detta - är att dokumentera betydligt mindre men smartare tillsammans med barnen och vårdnadshavarna, eftersom en enda nedskriven mening om hur ett barn plötsligt förstod sambandet mellan lutning och fart i rutschkanan ger oändligt mycket bättre underlag för nästa veckas planering än femtio oanalyserade foton i en digital mapp som ingen ändå hinner titta på.

Sammanfattningsvis handlar uppdraget att leda målstyrda processer i förskolan om att våga hålla i den röda tråden från mål till utvärdering utan att tappa bort barnens nyfikenhet på vägen. Sänk kraven på perfekta dokumentationsväggar, prata ihop er i arbetslaget och lita på din målstyrning förskola läroplan i vardagen.

Jämförelse av olika arbetssätt när du ska leda målstyrda processer

Planerad målstyrd undervisning

- Systematisk uppföljning mot det specifika målet, exempelvis om barnen lärt sig känna igen bokstaven A

- Kan lätt bli för vuxenstyrt om man inte är lyhörd för barnens dagsform och egna initiativ

- Utgår direkt från utvalda mål i Lpfö 18 och en i förväg designad aktivitet eller lärmiljö

- Leder aktivt samtalet, introducerar nya begrepp och utmanar barnens befintliga tankesätt

Spontan målstyrd undervisning

- Fångas ofta i stunden genom snabba anteckningar för att sedan vävas in i den fortsatta planeringen

- Kräver att hela arbetslaget har läroplanens mål väl förankrade i ryggmärgen för att inte missa lärchansen

- Startar i barnens plötsliga frågor, upptäckter eller lekar här och nu, men kopplas direkt till läroplansmål

- Fångar ögonblicket, ställer utforskande frågor och tillför material som fördjupar barnens spontana intresse

Traditionell omsorg och fri lek (utan målstyrning)

- Sker sällan på ett pedagogiskt plan utan handlar mest om praktisk information kring mat och sömn

- Uppfyller inte kraven i läroplanen om verksamheten stannar här och aldrig övergår i medveten undervisning

- Fokuserar på trygghet, rutiner, vila och barnens fria samvaro utan inblandning av specifika lärandemål

- Närvarande, trygghetsskapande och konfliktlösande, men intar en mer avvaktande roll kring själva lärandet

Hur Klara i Göteborg vände ett splittrat temaarbete till målstyrd magi

Klara, en legitimerad förskollärare på en avdelning med 18 treåringar i Göteborg, skulle leda ett nytt projekt för att utveckla barnens språk och tidiga läsförståelse. Hon ville arbeta med specifika mål som att känna igen bokstaven A, men kände sig överväldigad av tidsbrist och ett arbetslag där rollerna var otydliga.

Under första veckan försökte Klara hålla i tjugo minuter långa bokstavssamlingar på mattan varje förmiddag medan barnskötarna städade undan frukosten. Barnen skruvade på sig, tappade fokus efter fyra minuter och började bråka om vems tur det var att hålla i bokstavskortet.

Efter en kaotisk torsdag satte sig Klara ner med sina två kollegor och gjorde om planen helt utifrån barnens enorma intresse för skogens djur. Istället för storsamling delade de in barnen i tre smågrupper där en grupp letade efter kottar och pinnar för att bygga bokstaven A i skogen, medan de andra läste sagor om apor och abborrar.

Genom att dokumentera barnens egna bokstavsbyggen med tre korta stödord på en gemensam reflektionstavla i hallen kunde även vårdnadshavarna bidra med tankar vid hämtning. Efter sex veckor visade utvärderingen att 15 av 18 barn spontant pekade ut och benämnde sina begynnelsebokstäver i vardagen, samtidigt som arbetslaget sparade nästan en timmes administrativ tid i veckan.