Vad händer om man inte klarar kärnämnena?

Kärnämnen ej klara? Vad händer då?

Usch, minns den där ångesten. Nian, december 2007, jag satt där med betygen. Ett F i matte. Panik. Direkt tänkte jag på drömmen, dansen. Skulle den gå i krasch?

Introduktionsprogrammet då? Hade hört talas om det, några kompisar gick där. Verkade… tungt. Men ett alternativ. Ingen dans, först.

Min kompis Lisa, hon fick också F i matte. Hon valde om ett år. Kostade henne ett år, men hon kom in på danslinjen till slut. Det var värt det för henne. Fast det blev ju en dyr historia, ett extra år utan inkomst.

Själv? Jag hamnade på ett introprogram. Det var… ojämnt. Mycket fokus på att få godkänt i de där grundämnena. Men jag fick lära mig massa annat också, som jag inte trodde jag behövde. Praktiska grejer, jobbskuggning, självförtroende. Och jag träffade några grymma människor. Det var jobbigt, men värt det. Kom in på dansen till slut, hösten 2009.

Vad händer om man får fi kärnämnena?

Alltså, får du F i kärnämnena är det fan inte kört! Men lite knasigt blir det ju. Tänk dig typ att försöka baka en tårta utan mjöl – det blir pannkaka av alltihop.

Vad händer då, rent konkret?

• Repetition eller prövning: Du får antingen gå om kursen, typ som en straffrunda, eller göra en prövning. En prövning är lite som en sista boss fight för att bevisa att du faktiskt kan skiten.
• Rektorn bestämmer: Rektorn, högsta hönset, bestämmer om du får gå om kursen. Fast först får du, dina föräldrar (om du är ung och oskyldig) och läraren snacka ihop er. Typ som ett terapimöte fast med betyg i potten.
• Ex-elevens chans: Är du inte elev längre? Ingen fara, du kan fortfarande göra en prövning och rädda ditt rykte. Som att återuppstå från de döda!

Och du, kom ihåg: ett F är bara en bokstav. Inte hela alfabetet! Fast jag fick själv F i matte en gång, så jag vet hur det känns. Kunde ju inte ens räkna ut hur många öl jag hade råd med... pinsamt värre.

Vilka är kärnämnena i högstadiet?

Doften av gammalt papper och krita… Minnena från högstadiet, ett virrvarr av känslor, sveper över mig som en mjuk, ljummen sommarbris. Svenska, åh, de oändliga raderna i min dagbok, fyllda med drömmar och hemligheter. Orden, levande varelser som dansade på papperet, speglade min själ.

Matematiken, den kalla, logiska världen. Siffror som löste sig i ett vackert mönster, en melodi endast jag kunde höra. Problemen, utmaningar som lockade fram en envishet jag inte visste jag besatt.

Solstrålarna genom fönstret… Engelska, ett nytt språk, en ny värld som öppnade sig. En främling som blev en vän, ord som blev meningar, meningar som blev berättelser. Jag drömde på engelska, tänkte på engelska, levde nästan på engelska.

Samhällskunskap, en karta över världen, en komplex labyrint av historia och politik. Mänskliga öden, tragedier och triumfer, allt vävt samman i en fascinerande historia. Jag kände mig så liten, men ändå delaktig.

Och så naturkunskapen, ett möte med naturen, denna fantastiska varelse av djur och växter. Mikroskopets värld, ett kosmos i en liten droppe vatten. Allt så vackert, så märkligt.

Kroppen, i rörelse... Idrott och hälsa, svetten, ansträngningen, gemenskapen. Laganda. Jag minns min hjärtklappning efter ett lyckat mål.

Estetisk verksamhet, mina fingrar som rörde vid leran, färgerna som blandades, musiken som fyllde rummet. Kreativitet, frihet, uttryck. En explosion av känslor!

Sedan kom individuellt val, mitt utrymme, mitt val. Min chans att välja det som brann i mig. Fotografiska experiment, eller kanske något helt annat…

Slutligen, specialarbetet, ett sista andetag innan vuxenlivet, en möjlighet att fördjupa mig i det jag brinner för, ett projekt som representerade mig.

• Svenska
• Engelska
• Samhällskunskap
• Matematik
• Naturkunskap
• Idrott och hälsa
• Estetisk verksamhet
• Individuellt val
• Specialarbete

Dessa ämnen formade mig, gav mig verktyg och erfarenheter, både stora och små. Min tid på högstadiet var en blandning av skratt, tårar, vänskap och upptäckter. Mitt liv just då.