Vad är formellt samtal?

Okej, så formellt samtal, vad är egentligen det? Jo, tänk dig… ett möte. Ett bröllopstal. En presskonferens. Inte bara spontana ”hej hej” över en kaffe. Det handlar, i alla fall som jag ser det, om att det finns någon slags plan. Eller förväntning. Liksom, någon har tänkt till innan man öppnar munnen.

Det står ju där, svart på vitt: “ett planerat och/eller förutbestämt utrymme för kommunikation.” Visst, det är ju sant. Men det är så torrt skrivet! Mycket mer än så, tycker jag. Det är ju strukturen! Man förväntas följa någon slags ordning, en agenda, en… ja, du vet.

Jag minns en gång, när jag skulle hålla ett tal på min kusins bröllop. Jag hade liksom tänkt ut allt, skrivit ner precis vad jag skulle säga, övat i timmar… Visst, det gick väl bra, men det var ju inte direkt som att jag kunde slänga mig med roliga anekdoter på samma sätt som jag gör med mina vänner över en öl. Varför är det så egentligen? Man känner ju sig så himla… styrd? Men det är väl det som är formellt samtal, antar jag. Att man liksom lämnar “jag” utanför. Fast… är det verkligen så svartvitt? Hmm…