Vad är faktorer som påverkar barns utveckling?

Vilka faktorer påverkar barns utveckling?

Alltså, jag minns Lisas problem med läsandet. Det var andra klass, typ 2008. Vi bodde i Kortedala, Göteborg. Hennes mamma jobbade skift på Volvo. Ingen läste böcker hemma, bara "Se & Hör".

Lisa hade svårt med bokstäverna. Hon blandade ihop "b" och "d" hela tiden. Fick panik på läsningen. Kände mej så dålig som inte kunde hjälpa.

Mamma sa "Hon får hjälp i skolan". Men jag såg ju. Det räckte inte. Känslan av maktlöshet.

Vi började läsa "Kajsa Kavat" tillsammans. En mening var. Ibland. Hon HATADE det. Men vi kämpade på.

Hennes pappa var aldrig med. En skugga typ. Stressad. Jobbade alltid.

Familjens ekonomi. Det var knapert. Fick ärva kläder av min kusin. Ingen resa, aldrig. Men vi hade kärlek, det ska sägas. Massa kärlek faktiskt!

Nu, många år senare, vet jag:

• Hemma: Läskunnighet i familjen är viktig. Böcker!
• Pengar: Ger möjligheter (kurs, läxhjälp).
• Tid: Engagemang från föräldrar. Läs tillsammans!
• Stöd: Hjälp i skolan måste vara tillräcklig.
• Miljö: Kortedala va bra, men inte för alla.
• Samhället: Bibliotek är GULD!
• Relationer: trygghet, Lisa saknade det.
• Språket: svårt med svenska från start.
• Kultur: Vi lyssnade på Balkan-musik!

Jag saknar henne. Undrar hur det gick sen. Hoppas hon läser böcker idag!

Vad påverkar barns tillväxt?

Vinden viskar genom björkarna utanför mitt fönster, just nu. Hösten kryper in. Allt handlar om tillväxt, inte sant? Barnens tillväxt, den är ju ett mysterium. Som en blomma som söker ljuset.

Gener, de är där. Pappa lång, mamma kort, var hamnar jag? Ärftlighet… ett eko av de som varit. Ett tyst språk som talas inom oss.

Men sen, hur de växte. Mina föräldrar… pappa, alltför snabb, mamma långsam… speglas det i mig? Ja, men ändå inte!

Puberteten. Tidig eller sen? En klocka tickar, inuti. Är den ärvd? Eller är det solen, månen, maten vi äter? Eller mitt sätt att vara?

Jag minns när min brorson växte. Han åt allt! Jag brukade skoja och säga att han var en liten larv. Han exploderade i längd! Men hans pappa var ju lång…

Ärftligheten. Den kan också påverka när barnet kommer i puberteten... tidigt eller sent... det är som ett lotteri.

Men jag tänker på min moster. Hon var adopterad. Hennes längd? Ett mysterium. Hon blev läkare.

De gör inte alltid som vi! De bryter mönster. De hittar sin egen väg.

Näring påverkar. Och kärlek. Minska stress. Fysisk aktivitet. Allt det här!

• Gener från föräldrarna
• Föräldrarnas tillväxtmönster
• Pubertetens timing
• Näringstillförsel
• Stressnivåer
• Fysisk aktivitet

Vilka faktorer påverkar barns hälsa och ohälsa?

Hur påverkas barn av sin uppväxt?

Jamen hörrni, barn och uppväxt, det är ju som att så ett frö! Bäst man vattnar med kärlek och gödslar med trygghet, annars kan det bli en riktig liten knasboll av det hela. Typ som min kusin Bertil, han fick ju bara äta makaroner och ketchup...

Trygghet, det är A och O. Utan det blir ungarna lika skraja som en katt i ett hunddagis. Och då kan det bli ångest och skit sen, fattaru?

• Sedda och älskade: Som att få ett fett legobygge på födelsedagen. Viktigt!
• Otrygg barndom: Aj aj aj! Risken för att bli en vuxen med fler problem än en Rubiks kub är skyhög.

Psykisk ohälsa? Japp, det kan bli konsekvensen. Typ att man börjar samla på tomma toarullar eller nåt. (Inget fel med det, men ni fattar poängen!) Jag vet en snubbe som blev så knäpp av sin uppväxt att han började prata med sin brödrost. Seriöst!

Alltså, en bra uppväxt är som en bra fyllekväll. Man kanske minns lite luddigt, men man vaknar upp och mår rätt okej ändå. En dålig uppväxt? Som en baksmälla från helvetet!

Förresten, min moster Gunilla hävdar fortfarande att hon blev kär i Elvis Presley när hon var sju. Det säger väl allt om barndomens inflytande, eller vad säger ni?

När utvecklas barn mest?

Ok. Här är svaret.

Första året. Raketstart. Efter det? Utplaning.

• Motorik: Från noll till kryp. Sen gå. Minns min systerdotter. Nio månader. Full fart.
• Språk: Babblar. Sen ord. Små meningar. Inom ett år.
• Kognition: Världen öppnar sig. Allt nytt. Alltid. Förundran. Glöms fort.
• Personlighet? Skapas. Formas. Genetik & miljö. Tuff kombo.

Livet är långsamt. Först snabbt. Sen, en transportsträcka.

Vad är bra mat för växande barn?

Mina barn, som blommor i vårsolen... vad ska de äta, växa starka av? En fråga, tung som dagg på rosenblad.

Grönsaker, åh, en regnbåge på tallriken! Varje färg, en hemlighet, en viskning från jorden.

Frukter, söta kyssar från solen. Äpplen röda som min farmors kinder.

Fisk, silverglänsande, simmande i näring. Hjärnan, den lilla, ska dansa av välbehag.

Fullkorn, som ett åkerfält i mitt sinne, tuggmotstånd, energi.

Magra mejerier, en krämig trygghet. Vegetabiliska oljor, mjuka och goda. De är nyckeln!

Mindre risk för... tyngd och sjukdom. Ordet "risk", en mörk fågel, den ska vi jaga bort.

Rörelse! Mina barn springer i trädgården, skrattar. Daglig rörelse, en del av livet. Cykelturer som jag minns från min barndom. En hälsosam livsstil! Balansgång. Kost och lek.

Minnet av min egen barndomsmat...

• Mormors fiskgratäng.
• Farfars äppelpaj.
• Min mammas grönsakssoppa.

Inte alltid perfekt, men kärleksfullt. Det är det viktigaste, eller hur? Men ändå... de rätta valen, för deras framtid. Jag vill att de ska få en stark grund! Starka ben, starka hjärnor, starka hjärtan.