När räknas man som skolungdom SL?

När räknas man egentligen som skolungdom? Den frågan gnager i mig, alltså. Det känns så… fel, liksom. Att kalla en nittonåring, som snart ska ut i den stora världen och kanske till och med rösta i nästa val, för "skolungdom"? Nej, det stämmer inte riktigt. Det känns ju nästan lite förolämpande! Jag menar, visst, rabatterna är ju trevliga, men är det verkligen värt det? Kommer man ihåg alla de där busskortrabatterna när man sitter där på sitt första riktiga jobb? Tveksamt.

Min kusin, Anna, hon fyllde arton förra året – mitt i gymnasiet. Hon kände sig redan så himla vuxen, och att hon då fortfarande betraktades som "skolungdom" kändes, hon sa det själv, lite… barnsligt. Hon längtade ju efter att få känna sig… ja, vuxen helt enkelt. Och jag förstår henne!

Jag tycker gränsen borde dras vid gymnasiets slut. Punkt slut. Där är det ju liksom över, den där skoltiden, man har tagit studenten, och det känns faktiskt som en tydlig brytpunkt. Innan dess, ja, då är man ju en skolungdom, en sextonåring, en sjuttonåring… men en nittonåring? Näe, de är ju på väg mot något helt annat. Det är ju som att jämföra äpplen och… ja, kanske bananer? Helt olika, helt enkelt. Och det där med att klumpa ihop dem i en och samma kategori? Det känns bara… konstigt, eller hur? Som att man inte riktigt ser dem för vem de är. Eller hur? Jag vet inte, men det är så jag känner det i alla fall.