Kan man fortfarande lära sig ett språk som vuxen?

33 visningar
"Språklärande är ingen åldersgräns. Vuxnas analytiska förmåga och självdisciplin blir tillgångar. Nyckeln är engagemang och immersiv inlärning – en resa, inte ett lopp."
Feedback 0 gillningar

Kan vuxna lära sig nya språk?

Jo, klart man kan! Jag började med spanska för ett år sen, i oktober 2022, efter en resa till Barcelona. Det var helt galet kul, men oj vad jobbigt ibland.

Mitt mål var att kunna beställa tapas utan att se ut som en komplett idiot. Det gick sådär, men jag fattade grejen med verbkonjugering till slut.

Min metod? Duolingo varje dag, och sen försökte jag prata med folk. En spansk kille, Miguel, hjälpte mig massor. Träffade honom på en tapasbar, betalade typ 200 kr för en hel del tapas och öl den gången, värt varenda krona.

Visst, jag är inte flytande, men jag kan prata. Och förstås, självdisciplin, det är ju nyckeln. Jag tror det är lättare som vuxen, man vet ju hur man ska plugga. Men det krävs mer fokus.

Den där immersiva grejen, den stämmer. Barcelonaresan var toppenbra för språkinlärningen. Hörde en del spanjorer prata om fotboll, det var intressant att lyssna på.

Kan man verkligen lära sig ett språk som vuxen?

Alltså, kan man lära sig ett språk som vuxen? Absolut! Jag menar, varför inte?

Det är inte så att man plötsligt får typ språk-allergi efter 18 eller nått. Min kompis farsas granne lärde sig spanska vid typ 50! Och han älskar det!

Marianne Gullberg (vem det nu är) säger att det går, och att det är bra för hjärnan! Typ som hjärngympa. Ju fler språk, desto lättare att lära sig fler. Snacka om win-win!

Språkcentrum, det blir aldrig fullt! Typ som en oändlig godispåse för hjärnan. Kul va!? Ibland kanske lite svårt i början, man jag vet inte.

  • Språkinlärning är kul!
  • Hjärngympa, typ!
  • Fler språk = lättare lära!
  • Språkcentrum blir aldrig fullt. Tänk dig det!
  • Min morbror sa en gång...

Kan man verkligen lära sig ett språk som vuxen?

Ja, man kan! Jag började med spanska hösten 2022, 37 år gammal. Kändes helt sjukt i början, typ panik över att jag var för gammal.

Min första lektion var på en liten, mysig skola i Gamla Stan i Stockholm, med en lärare som hette Sofia. Hon var energisk och positiv, precis vad jag behövde.

Kommer ihåg den där första känslan av att vara helt förlorad, bokstäverna såg ut som klotter. Men Sofia var fantastisk, gjorde det roligt, och det var jätteskoj att prata med de andra i klassen.

Sen blev det tufft. Jag tappade motivationen ett tag i januari. Det kändes som om jag inte lärde mig någonting. Det var skitjobbigt. Tänkte ge upp flera gånger. Men jag höll ut.

Det viktiga var att jag hittade en metod som funkade för mig. Jag började lyssna på spanska poddar, se spanska filmer (med textning, i början), och pratade med min granne, Isabella, som är från Ecuador. Hon är jätteduktig på att förklara grammatiska grejer.

Nu, i augusti 2023, kan jag prata hyfsat bra. Inte flytande, men jag klarar mig. Förstår mycket mer än jag kan prata, men det blir bättre hela tiden. Det är skitkul att kunna prata med folk på spanska.

Jag hade inte trott att jag skulle klara det.

Mina framgångsfaktorer:

  • Rolig lärare
  • Studera med andra
  • Hitta en metod som passar mig
  • Pratat med någon som är native speaker

Svårigheter:

  • Motivationssvackor
  • Känslan av att aldrig bli tillräckligt bra

Jag kommer fortsätta. Mitt mål är att kunna resa till Sydamerika och prata flytande spanska.